Kommunala utjämningssystemet

Ordförklaringar

Ordlista

Kommunalekonomisk utjämning

Systemet för kommunalekonomisk utjämning ska skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Skillnader i kommunalskatt ska därmed i huvudsak spegla skillnader i effektivitet, service- och avgiftsnivå och inte bero på skillnader i strukturella förutsättningar.

Utjämningssystemet består av fem olika delar:

  • Inkomstutjämning
    En utjämning av skatteinkomster mellan kommuner och mellan landsting där kommuner och landsting med en skattekraft under 115 procent av medelskattekraften får ett bidrag och kommuner och landsting med en skattekraft över 115 procent av medelskattekraften betalar en avgift.
  •  Kostnadsutjämning
    Består av flera delmodeller där kommuner och landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag av staten. De som har en gynnsam struktur får istället betala en avgift till staten.
  • Strukturbidrag
    Utgörs av vissa delmodeller i kostnadsutjämningen som var av regionalpolitisk karaktär. Dessutom ingår ett tillskott till de kommuner och landsting som i jämförelse med det tidigare systemet fick stora intäktsminskningar i och med införandet av det nuvarande utjämningssystemet.
  • Införandebidrag
    De förändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning som trädde i kraft 1 januari 2014 innebar betydande intäktsförändringar för vissa kommuner och landsting. För att mildra effekten av förändringarna har därför ett införandebidrag införts, som innebär att intäktsminskningar till följd av förändringarna fördelas över flera år och begränsas till högst 250 kronor per invånare och år. Från och med 2014 ingår även en särskild kompensation för förändringarna i inkomstutjämningen 2014.
  • Regleringsbidrag/regleringsavgift
    Är en restpost som beräknas som skillnaden mellan de av riksdagen anvisade medlen och summan av ovan uppräknade bidrag och avgifter, samt fördelas mellan kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare.

Anslaget Kommunalekonomisk utjämning uppgår 2013 till 85,6 miljarder kronor och summan av den inkomstutjämningsavgift som 13 kommuner och ett landsting betalar uppgår till 5,4 miljarder kronor.

Utjämningssystem för LSS-kostnader

Ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) infördes 2004. Utjämningssystemet för LSS-kostnader ingår inte i det ordinarie kostnadsutjämningssystemet men har samma principiella uppbyggnad. Kommuner med en beräknad strukturell kostnad för verksamhet enligt LSS som överstiger genomsnittet i riket erhåller ett utjämningsbidrag från staten. Bidraget finansieras med en utjämningsavgift till staten som betalas av kommuner med en beräknad strukturell kostnad för verksamhet enligt LSS som understiger genomsnittet i riket. Såväl bidraget som avgiften uppgår 2013 till 3,3 miljarder kronor.

Statistiska centralbyrån (SCB) utför beräkningarna.

SCB och Statskontoret

Utfallet av SCB:s beräkningar används som underlag för Skatteverkets beslut om de bidrag och avgifter som kommunerna ska få från respektive betala till systemet för utjämning av LSS-kostnader mellan kommuner.
En mer detaljerad beskrivning av statistik och beräkningar finns via länken "SCB: Statistik och beräkningar av LSS-utjämning" i högerspalten.

Statskontoret har regeringens uppdrag att svara för en löpande uppföljning av systemet för kommunalekonomisk utjämning. Statskontoret har sammanställt information om det nu gällande systemet i en publikation som nås via länken "Det kommunala utjämningssystemet - en beskrivning" i högerspalten.