Frågor och svar om lagen om mottagande av vissa nyanlända för bosättning (bosättningslagen)

För att förbättra nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet har riksdagen beslutat om en ny lag som innebär att alla kommuner är skyldiga att ta emot nyanlända för bosättning (bosättningslagen). I det tidigare systemet tog vissa kommuner ett mycket stort ansvar och andra kommuner avstod från att bidra. Syftet med bosättningslagen är att nyanlända snabbare ska tas emot för bosättning i en kommun och påbörja sin etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Varför behövs ett gemensamt kommunmottagande?

Flyktingmottagande är ett gemensamt ansvar för samhället. Syftet med bosättningslagen är att nyanlända snabbare ska tas emot för bosättning i en kommun och påbörja sin etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Vilka effekter får bosättningslagen?

Kommuner som har en jämförelsevis god arbetsmarknad, stor befolkning, lågt mottagande och förhållandevis få asylsökande tar emot fler nyanlända än de annars skulle ha gjort. Det innebär att fler nyanlända kan komma till kommuner där det finns goda jobbchanser och förutsättningar att snabbt etablera sig.

Tar man hänsyn till kommuners olika förutsättningar vid fördelningen?

Fördelningen av nyanlända baseras på kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.

Kan kommunens tillgång till bostäder beaktas vid anvisningar?

Det är länsstyrelserna som beslutar om fördelningen mellan kommunerna i länet, så kallade kommuntal. När kommuntalen beslutas beaktas även kommunernas förutsättningar att tillhandahålla bostäder, utöver kriterierna i lagen, exempelvis god arbetsmarknad, stor befolkning och lågt mottagande. Efter överenskommelse mellan kommuner kan kommuntalen dessutom revideras under året under förutsättning att kommuntalen sammantaget inte blir lägre än länstalet.

Vilken typ av bostäder krävs?

Bosättningslagen innebär att kommunerna måste beakta mottagandet av nyanlända i sin planering för bostadsförsörjningen. Regeringens intention är att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt bör erbjuda nyanlända som omfattas av anvisningar permanenta bostäder. Det kan dock inte uteslutas att kommuner blir tvungna att erbjuda tillfälliga bostäder. För att inte begränsa den flexibilitet som är nödvändig är det inte reglerat i bosättningslagen vilken typ av boende som avses.

Vad gör regeringen för att kommunerna snabbt ska få till stånd de bostäder som krävs?

Den stora ökningen av antalet nyanlända som beviljas uppehållstillstånd innebär att det totala antalet kommunmottagna ökar i majoriteten av kommunerna, vilket kommer att kräva satsningar på bostäder. Bosättningslagen leder dock inte till att fler nyanlända blir kommunmottagna, däremot förkortas väntetiderna och mottagandet blir jämnare fördelat. Även kommuner som inte tidigare haft ett stort mottagande av nyanlända kommer att behöva beakta behovet av nyanländas bostäder i sin planering av bostadsförsörjningen.

Under 2016 har kommunerna kunnat söka statligt bidrag på totalt 1,85 miljarder kronor som fördelas baserat på antalet påbörjade bostäder och antalet nyanlända bosatta i kommunen. För att stimulera byggandet av prisvärda hyresrätter har regeringen beslutat om ett investeringsstöd, med olika stödnivåer beroende på i vilken region i landet bostäderna uppförs. Ytterst är det kommunerna som har möjligheterna att planera mark för byggande och som i det fall man äger kommunala bolag kan ta ställning till att bygga nya bostäder, men regeringen försöker på flera olika sätt att öka byggandet.

Bostadspolitiskt paket

Regeringen aviserade i juni 2016 ett bostadspolitiskt paket, 22 steg för ökat bostadsbyggande, som innehåller en mängd olika åtgärder för att underlätta för bostadsbyggande men i någon mån också öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Pressträff med Magdalena Andersson och Peter Eriksson om regeringens bostadspolitiska paket

Kan den enskildes arbetsmarknadsförutsättningar beaktas vid anvisningen?

Kommuntalen innebär att anvisningar ska baseras på kommunernas statistiska förutsättningar. Detta skiljer sig från den tidigare regleringen där den enskildes arbetsmarknadsförutsättningar, som framkommit i etableringssamtal, låg till grund för anvisningen. Det regleras inte vilka individuella kriterier som ska beaktas vid anvisningen. Det innebär att det är upp till den anvisande myndigheten (Migrationsverket från den 1 januari 2017) att bedöma vilken kommun som ska anvisas att ta emot en viss person.

Vad händer om en kommun trots lagen inte har möjlighet att ta emot så många som anvisas?

En kommun är skyldig att ta emot dem som omfattas av anvisningar. En nyanländ har efter anvisning inte rätt att bo kvar i anläggningsboendet. Att fastställa kommuntalen i förväg samt ge en tidsfrist för anvisningen i varje enskilt fall syftar till att säkerställa att kommunerna klarar av mottagandet.

Kan kommuner samarbeta kring mottagandet av nyanlända?

En kommun som för tillfället har tillgång till fler bostäder kan ta över ansvaret för en annan kommuns åtagande ett visst år. Länsstyrelserna i respektive län kan då revidera och omfördela kommuntalen. Kommuner kan däremot inte ordna boende i andra kommuner när en anvisning väl är gjord.

Påverkas kommunernas ersättning av bosättningslagen?

För alla som tas emot från och med 2016 har schablonersättningen höjts från 83 100 till 125 000 kronor per person. Syftet med höjningen var både att öka kommunernas förutsättningar att ta emot det stora antalet nyanlända som bosätter sig på egen hand och antalet som anvisas enligt bosättningslagen.

Kommuner har även rätt till ersättning för hyreskostnader som uppstår från det att en bostad anmälts tillgänglig till dess att en nyanländ flyttar in. Alla kommuner har därtill rätt till en grundersättning på 221 500 kronor under 2016.

Vilka omfattas av lagen?

Lagen omfattar nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller annan skyddsbehövande enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen, och deras anhöriga. Ensamkommande barn, förutom de som är vidarebosatta, omfattas inte eftersom de omfattas av en utökad anvisningsmöjlighet som regleras i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Anvisningar till kommunerna ska i första hand omfatta nyanlända som vistas i anläggningsboenden och vidarebosatta.

Förklaring: Ibland används begreppet kvotflykting om person som är vidarebosatt.

Hur kommer mottagandet se ut kommande år? Hur säkerställs kommunernas möjlighet att förbereda sig?

För 2017 och framåt kommer regeringen att besluta om antalet som ska omfattas av anvisningar under det kommande året samt fördelningen på länsnivå. Länsstyrelserna kommer att fastställa antalet som ska omfattas av anvisningar till kommuner inom respektive län (kommuntalen). Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar under kommande år, länstalen och kommuntalen fastställs i förväg för ett år i taget. Vid stora förändringar i mottagandebehovet kan antalet, länstalen och kommuntalen revideras under innevarande år.

Genom att kommunerna får besked om kommuntal för kommande år i förväg har de möjlighet att planera för mottagandet. Kommunen kommer även att ha möjlighet att anmäla tillgängliga bostäder till Migrationsverket. På så sätt kan kommunerna få möjlighet att påverka fördelning av anvisningar under året.

Från det att ett beslut om anvisning är fattat har kommunen upp till två månader på sig att ta emot den nyanlände.