Frågor och svar om kollektiv förvaltning av upphovsrätt

Onsdagen den 4 maj 2016 beslutade regeringen en lagrådsremiss om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Här förklaras vad lagförslaget innebär.

Varför föreslås en ny lag om kollektiv förvaltning?

Upphovs­rätt förvaltas ofta av förvaltningsorganisationer som bland annat ingår licensavtal med användare, till exempel företag som tillhandahåller musik och annat kreativt innehåll till konsumenter. Organisationerna inkasserar ersättning för användning­en och fördelar den sedan till sina medlemmar.

I februari 2014 antogs ett EU-direktiv som reglerar de kollektiva förvaltningsorganisationers verksamhet. Syftet med direktivet är att skapa en välfungerande kollektiv förvaltning inom EU. EU-kommissionen har bland annat pekat på att det inom EU förekommer brister i hanteringen av de pengar som inkasseras för rättighetshavarnas räkning och att det finns ett behov av gemensamma regler för förvaltningen.

I Sverige finns inte sedan tidigare något motsvarande regelverk. I många av de frågor som regleras i direktivet har det i stället varit upp till organisationerna och deras medlemmar att själva bestämma vad som ska gälla. För att genomföra direktivet föreslås därför en helt ny lag om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.

Utgångspunkten för de bedömningar som görs i lagrådsremissen är att göra de ändringar i svensk rätt som krävs i anledning av direktivet, men inte mer. På så sätt säkerställs att det finns ett tydligt regelverk att förhålla sig till, samtidigt som de svenska organisationerna inte blir föremål för en mer omfattande reglering än det som gäller i övriga EU.

Vad regleras i den nya lagen?

I lagen regleras förvaltningsorganisationernas verksamhet, såväl i förhål­lande till de egna medlemmarna och andra rättighetshavare som till användarna.

Rättighetshavarnas rättigheter

Rättighetshavare ges ett antal grundläggande rättigheter i förhållande till organisationerna. En kollektiv förvaltningsorganisation ska bland annat vara skyldig att förvalta rättigheter på en rättighetshavares begäran. Särskilda bestämmelser införs om rättighetshavares möjligheter att begränsa och säga upp ett uppdragsavtal.

Medlemskap

I lagen ställs krav på icke-diskriminerande villkor för med­lemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer och att organisationerna ska vara skyldiga att anta den som uppfyller kraven som medlem.

Stämma

För att medlemmarna ska kunna utöva inflytande och kontroll över organisationen ska stämman fatta beslut i vissa grundläggande frågor.

Till de beslut som stämman ska fatta hör ändringar av stadgarna och villkoren för medlem­skap. Stämman ska också besluta om utseende av styrelsen. Detta innebär att styrelseledamöterna ska väljas av medlemmarna på stämman, vilket inte alltid är fallet i dag.

Stämman ska också besluta i frågor som rör förvaltningen av rättig­heterna. Det gäller bland annat principer för hur inkasserad ersättning ska fördelas till rättighetshavarna och vilka avdrag organisationen får göra för förvaltningsavgifter. Om organisationen använder medel för kollektiva ändamål, till exempel stipendier, ska beslut fattas också om detta.

Medlemmarna ska också ha möjlighet att på olika sätt delta vid stämman, bland annat genom ombud. Enligt förslaget ska medlemmarna som utgångspunkt ha rätt att fritt välja ombud. Det innebär en skillnad mot vad som gäller i dag i bland annat ekonomiska föreningar där det finns möjligheter att begränsa rätten att anlita ombud, till exempel genom att ställa krav på att ett ombud bara får företräda ett visst antal medlemmar.

Styrning och intern kontroll

Hur de kollektiva förvaltningsorganisationerna ska ledas regleras särskilt. Det ska bland annat finnas en funktion som övervakar hur den verkställande direktören och andra i ledningen sköter sina uppgifter. Styrelsen föreslås ha detta ansvar. Ledningen ska vidare varje år redovisa vissa uppgifter till medlemmarna vid stämman, bland annat avseende eventuella intressekonflikter.

Förvaltning av rättighetsintäkter

I lagen finns särskilda regler för hur kollektiva förvaltningsorganisationer får hantera den ersättning som inkasseras av användare. Bland annat regleras inom vilken tid ersättning ska betalas ut till rättighets­havarna och de närmare förutsättningarna för att göra avdrag från intäkterna för att finansiera förvaltningen och annan verksamhet. Också organisationernas ansvar att lokalisera de rättighetshavare som är berättigade till ersättning regleras, liksom hur ersättningen får användas om det inte går att hitta den som är berättigad till ersättning.

Förhållandet till användare

I lagen finns bestämmelser om att kollektiva förvaltningsorganisationer och användare ska förhandla i enlighet med god affärssed. De licensvillkor som tillämpas ska vara sakliga och icke-diskriminerande och den ersättning som organisationerna begär av användarna ska vara rimlig.

Organisationerna har också vissa skyldig­heter när det gäller att besvara licensförfrågningar. För användare gäller att de ska rapportera om användningen av verk och andra skyddade prestationer.

Insyn och rapportering

Kollektiva förvaltningsorganisationer ska varje år lämna information till rättighetshavarna om den ersättning som inkasserats för deras räkning och de avdrag som har gjorts från denna. De ska även på begäran av bland annat användare lämna information om de rättigheter de företräder och göra viss information om verksamheten tillgänglig för allmänheten. I lagen finns också bestämmelser om att organisationerna varje år ska upprätta en så kallad insynsrapport. Rapporten ska bland annat innehålla viss finansiell information.

Gränsöverskridande licensiering av musik

Särskilda regler föreslås för de organisationer som utfärdar gränsöverskridande licenser för musik, det vill säga licenser som omfattar mer än ett EES-land. På dessa organisationer ställs bland annat krav när det gäller förmåga att hantera inblandade rättigheter. Organisationerna ska ha viss databaskapacitet för att möjliggöra en korrekt licensiering och fördelning av intäkter.

Tillsyn

I lagrådsremissen föreslås att Patent- och registreringsverket (PRV) ska ha ansvar för tillsynen över att organisationerna följer bestämmelserna i den nya lagen. PRV föreslås kunna ingripa genom att utfärda föreläggande om en organisation inte fullgör sina skyldigheter. Ett ingripande kan till exempel ske om en organisation tillämpar orimliga licensvillkor i förhållande till en användare. I ett sådant fall kan myndigheten förbjuda organisationen att tillämpa liknande villkor i framtiden. Tillsyns­myndigheten kan dock inte gripa in i enskilda avtal och ändra villkoren.

Skadestånd

I lagen föreslås att organisationer och användare som inte uppfyller sina skyldigheter enligt den nya lagen ska vara skyldiga att ersätta den skada som uppkommer.

Domstolsprövning

Tvister som rör den nya lagen ska enligt förslaget prövas i den nyinrättade Patent- och marknadsdomstolen. PRV:s beslut i tillsynsärenden ska också överklagas dit.

Särskilda regler för förvaltning som sker med stöd av lag

I upphovsrättslagen finns bestämmelser som i vissa fall ger organisation­er möjlighet att förvalta verk utan att upphovsmannen har lämnat ett uppdrag till organisationen. Bestämmelserna om avtalslicenser innebär till exempel att vissa organisationer kan ingå avtal som binder inte bara de egna medlemmarna, utan alla upphovsmän på det aktuella området.

Avtalslicenser kan hanteras också av organisationer som inte omfattas av direktivet därför att de inte är renodlade förvaltningsorganisationer. I lagrådsremissen föreslås att sådana organisationer ska vara skyldiga att tillämpa vissa delar av lagen när de ingår avtal med avtalslicensverkan. I huvudsak ska då de bestämmelser som gäller till skydd för rättighetshavare och användare gälla. På det sättet säkerställs att viktiga delar av den kollektiva förvaltningen inte bedrivs helt utanför den nya lagen.

När börjar de nya reglerna att gälla?

Det nya regelverket är omfattande och organisationerna bör därför få en rimlig tid till att anpassa sin verksamhet till de nya kraven. I lagrådsremissen föreslås att därför att den nya lagen ska träda i kraft den 1 januari 2017. I vissa fall, till exempel då det krävs stadgeändringar, får organisationerna ytterligare tid på sig att ställa om verksamheten.

Några frågor och svar om genomförandet

Varför kan inte den nya lagens bestämmelser anpassas mera till svenska förhållanden. Måste den till exempel vara så detaljerad?

Direktivet är detaljerat och tvingande på det sättet att vi måste införa de regler som finns där eller ännu strängare krav på organisationerna. Det finns alltså ingen möjlighet att avstå från att genomföra delar av regelverket. Som utgångspunkt finns det dock heller ingen anledning att gå längre än direktivet kräver. Det innebär att den nya lagen i allt väsentligt motsvarar direktivet.

Varför kan organisationerna och deras medlemmar inte själva få bestämma över sin verksamhet, till exempel när det gäller hur styrelsen ska utses och i vilken utsträckning medlemmar får delta på stämman genom ombud?

Ett grundläggande syfte med direktivet är att stärka medlemmarnas inflytande över verksamheten. Det finns därför bestämmelser om att stämman ska fatta en rad grundläggande beslut. Till dessa hör att besluta om tillsättningen av styrelsen. Bestämmelserna måste genomföras. Det finns enligt regeringens uppfattning inte något utrymme för alternativa lösningar som ger organisationerna större handlingsutrymme i denna fråga.

I direktivet finns också bestämmelser som underlättar för medlemmarna att delta vid stämman till exempel genom ombud. Också dessa bestämmelser måste genomföras. Utgångspunkten är att det ska finnas en rätt att fritt välja ombud i alla förvaltningsorganisationer. Direktivet ger därför inte organisationerna samma möjligheter att begränsa rätten att anlita ombud som de har i dag.

Hur kan utredningen komma till en annan slutsats när det gäller tillsättning av styrelsen?

De bestämmelser som föreslås i lagrådsremissen har sin motsvarighet i direktivet och skiljer sig därför inte från utredningens förslag. Däremot gör regeringen en annan tolkning av bestämmelserna än vad utredningen gör. När det gäller styrelsens tillsättning görs bedömningen att ordalydelsen är helt klar i det att det är stämman och inte någon annan som ska besluta om detta. Här gör regeringen samma bedömning som EU-kommissionen har gett uttryck för i diskussioner med medlemsstaterna. Däremot hindrar det nya regelverket inte att organisationerna i sina stadgar reglerar hur styrelsen ska vara sammansatt eller att styrelsen byts ut successivt.

Hur kan utredningen komma till en annan slutsats när det gäller ombud på stämman? Utredningen menar ju att det går bra att behålla de regler som gäller i dag för till exempel ekonomiska föreningar.

Ett grundläggande syfte med direktivet är att möjliggöra för rättighetshavare att välja att bli medlem också i organisationer som är etablerade i andra länder än det egna. Om det inte är möjligt att anlita ombud till stämman får dessa rättighetshavare svårt att göra sin röst hörd. Det är ett viktigt skäl till att regeringen anser att det inte är möjligt att behålla dagens regelverk om vem som kan vara ombud och hur många personer ombudet får företräda. Det är också en aspekt som EU-kommissionen lyft fram i detta sammanhang.

Hur kan regeringen komma till en annan slutsats än utredningen när det gäller tillsynens omfattning? Utredningen menar ju att det räcker med domstolsprövning i vissa delar.

I flera andra medlemsstater finns en tillsynsmyndighet för förvaltningsorganisationerna. Så ser det inte ut i Sverige. Då är det naturligt att, som utredningen gör, överväga om de uppgifter som tillsynsmyndigheten ska utföra enligt direktivet kan lösas på annat sätt, till exempel genom dom­stolsprövning.

Direktivet ställer dock enligt den bedömning som görs i lagrådsremissen tydliga krav i den här delen. Uppgiften att se till att regelverket efterlevs ligger på medlemsstaterna. Rättig­hetshavare och användare ska kunna vända sig till en myndighet med klagomål och myndigheten ska kunna vidta lämpliga åtgärder när bestämmelserna inte efterlevs. I lagrådsremissen görs mot bland annat den bakgrunden bedömningen att direktivets bestämmelser om övervakning inte kan uppfyllas enbart genom att marknadens parter ges möjlighet till domstolsprövning. Det krävs att en tillsynsmyndighet ansvarar för detta. I lagrådsremissen föreslås därför att PRV ska svara för tillsynen.

Varför måste fackliga och andra organisationer som inte är renodlade förvaltningsorganisationer följa delar av den nya lagen? Varför ska vi gå längre än direktivet?

Direktivet gäller som utgångspunkt bara för organisationer som har kollektiv förvaltning som sitt huvudsakliga syfte. Det är också utgångspunkten för den nya lagen. Andra organisationer, till exempel fackliga organisationer, omfattas alltså inte av regelverket i dess helhet.

Vissa fackliga organisationer förvaltar emellertid upphovsrätt kollektivt med stöd av bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen. I det fallet ger lagstiftaren i praktiken organisationen möjlighet att företräda och ingå avtal för alla upphovsmän på ett visst område, det vill säga även de som inte är medlemmar i organisationen. I en sådan situation talar ju särskilt starka skäl för att det ska finnas ett robust och tydligt regelverk för hur förvaltningen ska gå till.

Utredningen föreslog mot den bakgrunden att enbart kollektiva förvaltningsorganisationer ska kunna förvalta upphovsrätt med stöd av lag. Det skulle innebära att till exempel de fackliga organisationerna inte längre skulle kunna ingå avtal om avtalslicens.

Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att de organisationer som i dag ingår avtal om avtalslicens kan fortsätta att göra det. Samtidigt är det orimligt att sådan förvaltning ska kunna bedrivas helt utanför det regelverk som nu införs och som i första hand syftar till att skydda rättighetshavarna. I lagrådsremissen föreslås därför att dessa organisationer ska vara skyldiga att följa centrala delar av det regelverk som nu förslås, när de hanterar rättigheter med stöd av lag.