Tillsammans mot brott – inslussning

Många människor som begår brott fastnar i sin kriminalitet – en kriminalitet som kostar mycket, både i form av lidande för brottsoffren men också i form av samhällsresurser. Därför vill regeringen nu förbättra de intagnas väg in i samhället.

En stor andel av de som avtjänar fängelsestraff har problem inom många olika områden så som missbruk, psykisk ohälsa, dålig social förankring, brist på utbildning och möjlighet att försörja sig. Många vill också sluta med sin kriminella livsstil. Tiden på anstalt är en möjlighet att bryta med kriminaliteten, något som både lönar sig för den enskilde och för samhället. För att bli effektiva måste de insatser som ges under fängelsetiden fullföljas och följas upp efter frigivningen; det behövs en inslussning tillbaka in i samhället.

Myndigheter, kommuner, civila samhället och näringslivet behöver bidra utifrån sina olika möjligheter och uppdrag och insatserna behöver vara samordnade. Hösten 2016 gav justitie- och migrationsminister Morgan Johansson därför en utredare i uppdrag att lämna förslag på en modell för samverkan kring återfallsförebyggande insatser. Utredaren har nu redovisat uppdraget.

Utredaren Anne Holm Gulati utanför Rosenbad
Anne Holm Gulati Foto: Bill Nilsson/Regeringskansliet

– Förslaget handlar om att alla som har möjlighet och ansvar att göra insatser för att förebygga återfall i brott ska fortsätta göra det – fast tillsammans och samordnat. Det är min förhoppning att den arbetsmodell som föreslås här ska vara en hjälp på vägen. Det krävs också att styrningen av de inblandade verksamheterna är inriktad på samverkan och helhetsresultat, säger utredaren Anne Holm Gulati.

Inslussningsutredningens förslag i korthet

Intagna som vill sluta begå brott får möjlighet att delta i ett inslussningsprogram under tiden de står under övervakning efter villkorlig frigivning.

Programmet innebär ett samordnat stöd från Kriminalvården och lokala samhällsaktörer på den intagnes hemort (inslussningsgrupp). Det innebär bland annat att frigivningen är noga förberedd och att det finns en tydlig fortsättning på behandlings- och utbildningsinsatser från anstaltstiden. Någon form av sysselsättning den första tiden är garanterad. Skuldrådgivning och hjälp av en stödperson från någon av det civila samhällets organisationer erbjuds. Programmet hålls samman av en tjänsteman (inslussningssamordnare).

Försöksverksamhet
Inslussningsarbetet prövas i en försöksverksamhet. Frivilliga kommuner, varav ett antal med socialt utsatta områden, deltar. I försöksverksamheten prövas olika möjligheter; frivårdshandläggare eller socialsekreterare som inslussningssamordnare, användningen av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens planeringsverktyg Samordnad individuell plan (SIP) för kriminalvårdsklienter och ett strukturerat samarbete mellan kommunerna kring de frigivna som behöver byta bostadsort.

Kriminalvården får i uppdrag av regeringen att i nära samverkan med deltagande kommuner och Brottsförebyggande rådet (Brå) förbereda en försöksverksamhet som kan inledas senast den 1 januari 2018. Brå får i uppdrag att utvärdera verksamheten.