Sveriges militära samarbete med USA måste fördjupas

DN Debatt 31 augusti 2015

"Regeringen har den uppfattningen att den transatlantiska länken är avgörande för Europas säkerhet och bör stärkas. Sveriges bilaterala samarbete med USA är viktigt och bör fördjupas. Det handlar om interoperabilitet, övning och utbildning, materielsamarbete, forskning och internationella operationer."

Ordförklaringar

Ordlista

Ryssland satsar i dag nästan 5 procent av BNP på försvarsutgifter. Det är den högsta nivån sedan Sovjetunionens fall. Under perioden 2015 till 2017 ska försvarsutgifterna omfatta 25 procent av den ryska federala budgeten. Det innebär en rejäl ökning från dagens nivå på 17,9 procent. Vi kan konstatera att även i den nedåtgående ekonomin prioriteras det ryska försvaret fortsatt högt.

Stora ekonomiska resurser rullar in i den ryska försvarsmakten samtidigt som Krim har annekterats i strid med internationell lag och rätt. Ryssland driver den väpnade konflikten i Ukraina, de baltiska länderna sätts under ett återkommande tryck, den ryska regimens karaktärsdrag blir allt mer auktoritärt och samhället militariseras.

Den ryska regimens skärper greppet om dem som uttalar sig kritiskt. I april i år betecknades 34 organisationer som så kallade utländska agenter och i dag omfattar listan 84 organisationer, däribland människorättsorganisationen Soldatmödrarna. De som är kritiska får leva med bilden av att de går ”västs” och USA:s ärenden. Nu senast har vi tagit del av absurda rapporter om hur mat som importerats från västländer bränns.

Vi ser nu att Ryssland militära aktivitet i närområdet ökar, både vad gäller omfattning och innehåll. Det handlar om att kontrollera och att höja förbandens insatsförmåga. De ryska övningarna genomförs över hela Ryssland inklusive i Arktis och Kaliningrad. Under september genomförs den strategiska övningen ”Tsentr” i centrala delarna av Ryssland och närmare oss, en gemensam större övning tillsammans med Vitryssland ”Union Shield” samt Östersjömarinens övningar. Övningarna omfattar mycket stora mängder soldater, stridsfordon, flygplan och marina enheter i olika kombinationer beroende på övningens karaktär och inriktning. Övningsverksamheten har en tydlig signalverkan. Den handlar om att demonstrera militär förmåga och att för omvärlden markera tröskelförmåga, det vill säga att ge ett tydligt besked om det finns militär kapacitet att möta eventuella angrepp. Men också att, mot bakgrund av annekteringen av Krim och inblandningen i Ukraina, tydliggöra att det finns kraft för offensiva operationer. Från tid till annan skickas också den provokativa signalen till omvärlden att Ryssland är en kärnvapenmakt!

Trots att en mängd etablerade politiker och företrädare i Sverige länge förnekade det uppenbara i den ryska utvecklingen så är det nu tydligt för de flesta att säkerhetsläget förändrats i negativ mening. Med detta som grundläggande insikt så arbetar regeringen i huvudsak efter två dimensioner. Dels genom stärka den militära förmågan via att öka försvarsutgifterna med 11 procent under perioden 2016–2020, dels att genom samverkan med andra länder och organisationer bidra till ökad säkerhet i Norden och Europa. I jämförelse med situationen under det ”kalla kriget” då svenskt försvar under en tid omfattade 3 procent av BNP, i stället för som nu 1,1 procent och 5 procent av statsbudgeten, och bland annat härbärgerade världens fjärde största flygvapen så får det internationella samarbetet självklart en allt tyngre roll för att upprätthålla den militära förmågan och möta den försämrade säkerhetssituationen.

En viktig dimension i denna samverkan är övningsverksamheten. Den ger möjlighet att öva militär förmåga tillsammans med andra på en mycket högre nivå än vi klarar själva. Det är nödvändigt för att kunna utveckla vår egen kompetens. Samtidigt blir den säkerhetspolitiska signalen tydlig genom att olika länder markerar samhörighet. Det är så att val av övningsplatser, scenarior och samarbeten med andra länder är viktigt för att visa beslutsamhet att försvara hela det svenska territoriet. Det framgår tydligt av riksdagens inriktningsbeslut.

Flygövningarna inom ramen för Cross Border Training på nordkalotten och Arctic Challenge Exercise är nödvändiga från detta perspektiv. Sak samma gäller för Baltops med starka marina inslag och där Sverige nu deltagit 23 gånger. Utöver detta finns en mängd övningar med inriktning på olika delar av försvarsmaktens verksamhet. Även de rent nationellt dimensionerade övningarna sänder i sig säkerhetspolitiska signaler. Till den aktivitet som finns i Sverige ska också det som sker nationellt i Finland, varje baltiskt land, Polen, Danmark och Tyskland läggas. Allt detta sker nu i en balans i förhållande till den ryska aktiviteten som de facto rubbat den europeiska säkerhetsordningen.

USA har en nödvändig roll i detta. Regeringen har den uppfattningen att den transatlantiska länken är avgörande för Europas säkerhet och bör stärkas. Sveriges bilaterala samarbete med USA är viktigt och bör fördjupas. Det handlar om interoperabilitet, övning och utbildning, materielsamarbete, forskning och internationella operationer.

I den tid vi nu lever i utgör kombinationen av att stärka det egna försvaret och multi- och bilateralt samverka med andra länder och organisationer den naturliga utvecklingen av alliansfriheten. Vi vill inte bidra till att påverka säkerhetsordningen i vår del av Europa genom att i tvära kast lägga om Sveriges säkerhetspolitiska doktriner. Vi vill heller inte agera så att vi påverkar andra länder till att förändra sina. Vi har valt en samarbetslinje och inte en medlemslinje i förhållande till Nato.

Ytterst handlar de åtgärder och den politik som regeringen och riksdagen med mycket stor majoritet ställt sig bakom om att värna fred och stabilitet i vår tid. Men för att klara detta krävs också en insikt om att när militär makt används för att ändra gränser i vårt närområde så har läget förändrats i negativ mening. Då krävs det också i vårt land en hård kärna av militär kapacitet som kombineras med ett utvecklat samarbete med andra länder och organisationer. Annars klarar vi inte att leva upp till vår grundläggande folkrättsliga skyldighet, nämligen att värna vårt territorium!

Peter Hultqvist
försvarsminister