Sverige behövs i FN:s säkerhetsråd

Debattartikel i Svenska Dagbladet den 2 december av utrikesminister Margot Wallström

Vi lever i en tid där vi konfronteras på nära håll av globala utmaningar. Vårt södra grannskap präglas av svårig­heter i och med flyktingkrisen och de bakomliggande konflikterna i Syrien, Irak, Afghanistan och Soma­lia, liksom ISIL/IS och andra gruppers terrorism och klimatförändringarnas konsekvenser. Även situa­tionen i vårt östra grannskap med den ryska aggressionen mot Ukraina är ett tydligt exempel på att vår syn på folkrätt och säkerhet behövs.

Som ett litet, fritt och demokratiskt land är Sverige beroende av ett globalt samarbete som kan ta sig an de gemensamma utmaningarna. I hjärtat av detta arbete finns FN, och inte minst säkerhets­rådet. För Sverige är samverkan i EU en omistlig plattform, som också kan göra FN starkare.

Säkerhetsrådet är det enda FN-organ vars beslut är juridiskt bindande för alla medlemsstater. Sve­riges kandidatur för en plats i rådet handlar om vår röst i det multilaterala samarbete som är en av vår utrikespolitiks grundpelare och om att delta i diskussionen om de konflikter som har effekter på vårt eget samhälle.

Säkerhetsrådets beslut gör skillnad. Den 20 novem­ber antog ett enhälligt säkerhetsråd en resolution om kampen mot ISIL och terrorism. Den senaste tiden har säkerhetsrådet även beslutat om åtgärder för att öka kvinnors deltagande i fredsarbete, samt antagit en resolution till stöd för EU:s agerande mot människosmuggling i Medelhavet.

Det spelar roll vilka som sitter i rådet. Ett exempel på en icke-permanent medlem som har fått inflytande är Litauen, som under året i säkerhetsrådet har sett till att frågan om Ukraina har hållits kvar på dagordningen, trots risken att den i ljuset av andra kriser skulle falla bort. Ett land som Sverige, med vår trovärdighet i utvecklingsfrågor, vårt arbete för mänskliga rättigheter och som talar med integritet och utan en dold agenda, kan göra skillnad.

Det är just i lägen då rådet hotas av att paralyseras som det är viktigt att rådet har icke-permanenta medlemmar som agerar för att rådet ska ta sitt ­ansvar. Låsningarna mellan de permanenta medlemmarna är djupt beklagliga – därför arbetar Sverige för ett reformerat och effektivt säkerhetsråd med en mer representativ medlemskrets och ett minskat användande av vetot.

Alla riksdagspartier har ställt sig bakom kandidaturen. Vi kandiderar som en kritisk vän till FN och med insikt om vikten av globala gemensamma lösningar. Sverige är FN-systemets sjätte största bidrags­givare och en flitig förespråkare för reform och effektivisering och för att säkerhetsrådet ska agera i krig och konflikter. Vi ska inte abdikera att påverka. Detta är inte en tid att ducka för att ta ­ansvar.

Det går bra för vår kandidatur. Det är en tuff konkurrens, men vi har goda förhoppningar. Förutom Sverige kandiderar två andra EU-länder: Italien och Nederländerna. Sverige var först ut av dessa länder; vi anmälde vår kandidatur redan 2004. Det är tjugo år sedan vi sist satt i rådet. Vi håller med om det olyckliga i att EU-länder konkurrerar med var­andra. Sverige har sökt verka inom EU för att undvika detta.

Vi har genom en intensifierad kampanj byggt ett allt starkare stöd. Vi märker att det finns en respekt för Sverige som global aktör och för vår tradition av solidaritet, dialog och för att vi står upp för principer och värden. Av samma anledning är det många länder som vill se att vi får en plats i säkerhetsrådet.

Kandidaturarbetet innebär inte, som vissa vill påstå, att vi kompromissar om grundläggande principer som mänskliga rättigheter. Tvärtom handlar ju kandidaturen om att få en plattform för våra värderingar. Kandidaturarbetet kräver att vi för en dialog med alla FN:s övriga 192 medlemsstater, vilket oavsett kandidaturen är avgörande både för för­ståelse av de globala problemen och för att kunna medverka till lösningar.

Vår kandidatur till säkerhetsrådet handlar om Sveriges möjligheter att påverka den oroliga värld vi lever i. En plats i säkerhetsrådet innebär ytterligare en plattform för oss att driva vår politik. Sverige kan ta en plats vid bordet och föra fram åsikter och värderingar som påverkar omvärlden i en positiv riktning. Därför ska Sverige ha en plats i säkerhetsrådet.