Åsa Regnér: Barns rättigheter ska sättas främst

Debattartikel i Svenska Dagbladet, 10 februari 2016

I debatten om barnäktenskap och migration måste vi orka se helheten. Vi tenderar att glömma bort globala samman­hang. Man måste helt enkelt bekämpa barnäktenskap där de tillämpas, skriver barnminister Åsa Regnér.

Jag är mycket angelägen om att svensk lag följs och att flickor som flytt till Sverige behandlas som barn vid ankomsten till Sverige, oavsett giftemål. Därför arbetar också nu Socialstyrelsen med att förtydliga de riktlinjer som finns i denna fråga. Socialtjänsten måste ha ett klart jämställdhetsperspektiv och hjälpa både flickor och pojkar bli aktörer i sina egna liv. Vi har en chans att ge dom som kommer till vårt land ett nytt liv och vi ska inte svika. Rättigheterna i barn- och kvinnokonventionerna måste, utöver svensk lagstiftning, vara utgångspunkten. Men i debatten om barnäktenskap och migration måste vi orka se helheten. Vi tenderar att glömma bort globala sammanhang.

Imorgon deltar jag i en interpellationsdebatt i riksdagen. Ett av ämnena som kommer att tas upp är barnäktenskap.

På många håll i världen har flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter försummats under lång tid och medias intresse har varit svalt. Flickor betalar priset när deras egna regeringar sviker dem, när krigsherrar förslavar dem och när länder med betalningsförmåga faktiskt inte ställer upp. Barnäktenskap är ett sätt att kontrollera flickor och kvinnor. Det är ett svar på föreställningen att flickors sexualitet måste bemästras och ägas av någon annan än henne själv, en man. Det är också ett svar på idén om att flickor och kvinnor enbart är sin kropp och dess funktioner, barnafödande och relationer är hennes huvudsakliga uppgift. I starkt patriarkala system behöver flickan och hennes sexualitet tyglas och tas om hand. När hon gifts bort oskadliggörs hon när hon blir en mans egendom. I själva verket blir livet ofta en tillvaro av arbete under slavliknande förhållanden, frihetsberövande och övergrepp.

Konservativa religiösa samfund, antiabortorganisationer och bakåtsträvande politiker har samverkat. Allt mindre medel inom det globala biståndet går till sexuella rättigheter, kvinnoaktivister lever farligt i stora delar av världen, FN-organ som verkar för jämställdhet får krympande budgetar även om Sveriges bidrag ökar.

Föreställningarna om kvinnors ställning är urgamla, men existerar fortfarande i olika former. Kvinnoorganisationer i världen, modiga aktivister, kvinnliga politiker och några män har uppmärksammat frågan i många år. FN arbetar med detta i fält inte minst i samband med migration. FNs rapportör, Zainab Bangura kallade barnäktenskap för flickor på flykt en "negative cooping strategy", när jag träffade henne i FN i NY härom veckan. Man tror man skyddar flickor från övergrepp av andra män om man gifter bort henne till en man som hon då "tillhör". Vi måste naturligtvis bort från föreställningen att män har rätt till kvinnors kroppar, på det ena eller andra sättet.

För några år sedan besökte jag en flickskola i Bangladesh där det fortfarande är vanligt att flickor gifts bort. Föräldrarna betalar dessutom för det. Jag träffade lärare och elever. Tjejerna överlag var mycket studiemotiverade, nyfikna och jag minns deras mål om att bli ingenjörer, läkare och hårfrisörskor. De kvinnliga lärarna var dock bekymrade över att dessa drömmar långt ifrån alltid uppfylldes. Alltför ofta försvann begåvade flickor utan avslutad utbildning till äktenskap med äldre män som föräldrarna gjort upp om. Jag blev väldigt tagen när jag hörde att lärarnas lösning var att avstå en del av sina begränsade egna löner till en liten fond så att de kunde erbjuda fattiga föräldrar en liten kompensation, en möjlighet att behålla flickorna ogifta och i skolan ett tag till.

Man måste helt enkelt bekämpa barnäktenskap där de tillämpas och stödja att flickor och kvinnor får bestämma om sina egna kroppar, planer, liv, drömmar och utbildning. Att kvinnor och män har tillgång till sexualundervisning, preventivmedel, och rätt bestämma över barnafödande och relationer. Att det finns lagstiftning mot våld och övergrepp och att man känner till sina rättigheter. Att frågan om barnäktenskap och brist på sexuella och reproduktiva rättigheter hänge ihop, kan låta självklart. Men det är det inte. Många länder i världen, också inom EU, har i själva verket motarbetat flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter under senare år.

Underåriga som kommer till Sverige ska behandlas som de barn de är. Barnets rättigheter är överordnat och socialtjänsten ska alltid göra en individuell bedömning. Länsstyrelsen i Östergötlands har regeringens uppdrag att stödja arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, där barnäktenskap och tvångsäktenskap ingår. Länsstyrelsens kompetensteam ger stöd och råd till bl.a. socialtjänsten och erbjuder en stödtelefon.

Även Socialstyrelsen har upprättat en stödfunktion för professionella för att rådgöra i komplicerade ärenden. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att göra en närmare analys av konsekvenserna av flyktingsituationen för socialtjänsten. Inom ramen för detta uppdrag ska man beakta skillnader mellan pojkar och flickor.

Sverige stödjer konsekvent dessa rättigheter nationellt och i det internationella samfundet. Vi kämpar för jämställdhet hela vägen och står konsekvent på flickors och kvinnors sida. Därför kommer jag att arrangera seminarium om migration och jämställdhet i New York inom kort. Jag kommer att ta min del av ansvaret för ökad jämställdhet i Sverige och som del av en feministisk regering med en feministisk utrikespolitik även i alla de internationella kontakter jag har.

Åsa Regnér
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister