Bättre rymdpolitik med fötterna på jorden

Helene Hellmark Knutsson, högskole- och forskningsminister, debattartikel, replik, Dagens Nyheter, den 12 december 2016.

Debattörerna (DN Debatt 9/12) använder rymdutredningen i sin argumentation för spektakulära förslag som att skicka svenskar till Mars. Den kopplingen är konstig. Utredningens huvudtes är nämligen att i stället ta sikte på de möjligheter till ökad samhällsnytta och kommersialisering som rymden kan ge oss här på jorden.

De liberala riksdagsledamöterna Mathias Sundin och Maria Weimer tillsammans med Christer Fuglesang, Karin Nilsdotter och Jennifer Andersson efterlyser en ny svensk rymdstrategi. De presenterar också tre tämligen högtflygande förslag som en sådan strategi bör bygga på: en satsning på fler svenska astronauter, rymdturism och ett mål om att ta en svensk till Mars senast på 2030-talet.

Som debattörerna mycket riktigt skriver finns sedan förra året ett utredningsförslag om en ny rymdstrategi. Många remissvar kom in från en stor mängd instanser. Utbildningsdepartementet har också genomfört en kunskapsinhämtning om marknadsbehovet av att kunna skicka upp små satelliter från Esrange, vilken blev klar för en dryg månad sedan. Dessutom var jag angelägen om att den forskningspolitiska propositionen, i vilken rymdtillämpningar har en viktig roll för miljö- och klimatområdet, skulle vara framlagd vilket den blev förra veckan. Utredningens förslag bereds nu därför vidare inom Regeringskansliet tillsammans med det ytterligare underlag som Regeringskansliet tagit fram.

Det är intressant att debattörerna åberopar utredningen om en ny svensk rymdstrategi som grund för sina idéer om rymdpolitiken. Kopplingen är konstig. Utredningens inriktning är nämligen inte spektakulära förslag som att skicka svenskar till Mars. Tvärtom är huvudtesen att ta sikte på de möjligheter till ökad samhällsnytta och kommersialisering som rymden kan ge oss här på jorden.

Med nyttor för samhället menas att det utvecklas produkter och tjänster som med hjälp av rymdsystemen leder till effektivare samhällsfunktioner eller enklare vardag för medborgarna. Sammanfattningsvis framhåller utredningen tre saker som särskilt angelägna:

1) bättre helhetssyn på nyttan för samhället i stort och med beaktande av de synergier civil och militär samverkan kan ge

2) mer fokus på hur vi kan utnyttja ett bredare internationellt samarbete

3) bättre samverkan mellan de olika forskningsfinansiärerna för ökade synergier mellan statens satsningar.

Svenska staten satsar cirka 1,7 miljarder kronor per år på olika rymdverksamheter. Vi har blivit mer beroende av rymdverksamheten, framför allt för samhällsfunktioner som använder satellitdata i sina beslutsunderlag. Rymdforskning ger oss till exempel ny och unik kunskap om livsbetingelserna på jorden och i universum. Forskning baserad på satellitdata om tillståndet på jorden, i haven och i atmosfären är helt avgörande för att förstå och hantera den globala miljö- och klimatutmaningen. Även de företag och den allmänhet som litar till satellitdata för till exempel väderprognoser, kommunikation och navigering. Här öppnar den fortgående digitaliseringen nya möjligheter.

Det utredningen har föreslagit är en ökad samverkan mellan alla inblandade, men också att Rymdstyrelsen ges en utökad och tydligare roll som sammanhållande och koordinerande expertmyndighet.

Debattörerna framhåller att rymdresor och astronauter skapar intresse för teknik och naturvetenskap. Det är bra, men regeringen vill betona betydelsen av att se rymden som en del av allas vår vardag och fokusera på att de medel vi avsätter till rymdverksamhet ger stor samhällsnytta och ökad kunskap för att möta klimatutmaningen. Pengar är en ändlig resurs och därför fordras prioriteringar. Rymdpolitik är viktigt, men den utformas bäst med fötterna på jorden.

Helene Hellmark Knutsson (S), rymdminister