Bankernas avgift till krisreserv höjs och ger 3 miljarder 2018

Finansminister Magdalena Andersson, finansmarknadsminister Per Bolund, ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, Ulla Andersson, debattartikel, Dagens Nyheter 25 februari 2017.

Förra året gjorde storbankerna över 80 miljarder kronor i vinst efter skatt. Det är rimligt att bankerna bidrar mer än i dag till samhällsbygget och välfärden. Regeringen och Vänsterpartiet presenterar i dag ett förslag om en höjd resolutionsavgift för att förbättra den finansiella stabiliteten. Det stärker resolutionsreserven och de offentliga finanserna med drygt 3 miljarder 2018 och drygt 6 miljarder 2019. När ett förslag på en renodlad bankskatt som är förenlig med EU-rätten är färdigberett kommer vi att gå vidare med det.

Sverige har en mycket stor, koncentrerad och växande banksektor. De svenska bankkoncernernas samlade tillgångar, både inom och utom landet, motsvarar tre till fyra gånger vår BNP. Vi vet att det i goda tider ofta byggs upp risker som utgör ett växande hot mot den finansiella stabiliteten. Vi vet också att finanskriser och hanteringen av krisande banker är mycket kostsamma både för staten och för samhället i stort. De är kostsamma även för vanliga medborgare som har bankkonto utan att ha fantasilöner, som har pensionssparande men inte spekulerar i komplexa finansiella produkter. Banksektorn måste därför ta ansvar för sitt bidrag till dessa risker.

I finanskrisens kölvatten har en rad regelskärpningar tillkommit, dels i syfte att minska risken för att en finansiell kris uppstår, dels stärka samhällets beredskap om en kris ändå skulle uppstå. Genom högre kapitaltäckningskrav skapas buffertar i bankerna. Om en kris ändå uppstår ska aktieägarna och kreditgivarna bära förlusten. Till detta kommer den så kallade resolutionsreserven som har skapats för att skydda skattebetalarna och minska deras kostnader i en kris. Detta är med andra ord en mycket viktig mekanism i Sveriges krishanteringssystem för banksektorn. Det kan inte nog understrykas hur kostsam en finansiell kris är för samhället. Regeringen har därför fortsatt att utvecklat det arbete som påbörjades under förra mandatperioden. Detta är lämpligt eftersom vårt land har en stor banksektor och en av 30 globalt systemviktiga banker.

Tiderna för svenska banker är också mycket goda. Förra året gjorde storbankerna över 80 miljarder kronor i vinst efter skatt. Av detta kommer i snitt tre fjärdedelar att delas ut till aktieägarna. Bankerna har dragit stor fördel av bolagsskattesänkningar som genomfördes av den förra regeringen och har en skattefördel genom momsundantag som omfattar flera miljarder kronor. Det är rimligt att bankerna bidrar mer än i dag till samhällsbygget och välfärden.

OECD, IMF och nu även bank-vd:ar lyfter samhällsriskerna med ökad ojämlikhet. Det behövs investeringar för att pressa ned arbetslösheten ytterligare, för att skapa ökad jämlikhet och bättre välfärd, för att säkerställa framtidens tillväxt, för ett fossilfritt samhälle. Allt detta innebär att bankerna både kan och bör bidra mer till det gemensamma. Därför har regeringen i samarbete med Vänsterpartiet redan infört ett avdragsförbud för ränta på efterställda lån som innebär att bankerna från och med i år betalar 1,7 miljarder kronor mer i skatt. Samma argumentation låg bakom beslutet att tillsätta den utredning om en skatt på finanssektorn som lämnade sitt förslag i november.

Regeringen och Vänsterpartiet är nu överens om nästa steg för att skärpa bankernas ansvar för samhällsekonomin. För att ytterligare stärka samhällets skyddsvallar mot finansiella kriser remitterar Finansdepartementet inom kort ett förslag om att höja avgiften som bankerna betalar till den statliga resolutionsreserven med 3 miljarder kronor 2018. År 2019 prognostiseras avgiftsuttaget bli 6 miljarder kronor högre jämfört med idag. Detta stärker också de offentliga finanserna. Genom detta beslut får Sverige ett av världens mest ambitiösa krishanteringssystem. Avgiften kommer att fortsätta tas ut även efter 2021.

Arbetet fortsätter dessutom med ett förslag som minskar banksektorns skattefördel. Våra tre partier har alla gått till val på att öka beskattningen av bankerna. Även de borgerliga partierna har gemensamt och var för sig uttryckt denna ambition, senast i sina budgetmotioner för 2017.

Nu har utredningens förslag remitterats och beretts i Regeringskansliet. I processen har det framkommit att förslaget skulle kunna få konsekvenser som vi inte hade avsett, för till exempel de ömsesidiga livbolagen och mindre teknikbolag. Det vore olämpligt. Pensionerna ska inte drabbas av en finansskatt, och vi behöver företag, jobb och service i hela landet. Därför stoppade vi tidigare Alliansens förslag om slopande av gruppundantag på moms. Det förslaget hade slagit hårt mot de små sparbankerna men inte storbankerna. Vi är därför också överens om att i nuläget inte gå vidare med förslaget om en skatt på finanssektorn i den form som utredningen valt.

När ett förslag på en renodlad bankskatt som är förenlig med EU-rätten är färdigberett avser vi att genomföra det. Vi kommer då ta ett samlat grepp på beskattningen av finanssektorn och den finansiella stabiliteten.

Vi tar ansvar för samhällsekonomin och vår politik gör att bankerna får ta sin del av ansvaret. En höjning av resolutionsavgiften värnar Sveriges finansiella stabilitet. Det är bra för såväl banker som barnfamiljer. Det stärker också de offentliga finanserna. Steg för steg har de underskott den förra regeringen lämnade efter sig sanerats, samtidigt som viktiga investeringar i samhällsbygget har genomförts. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas – det kräver starka offentliga finanser och en politik som minskar klyftor.