Den nya Försvarsberedningen inleder sitt arbete

Debattartikel av Peter Hultqvist och Björn von Sydow, 1 februari 2017

Utmaningarna inför framtiden är omfattande. Just nu pågår verkställandet av det försvarsbeslut som fattades av en bred riksdagsmajoritet i juni 2015 och som gäller fram till och med 2020. Beslutet innebar ett tydligt och viktigt trendbrott med ökade försvarsanslag efter decennier av neddragningar. Det handlar om att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Det innebär bland annat en mer omfattande övningsverksamhet, två nya ubåtar, nästa generations JAS Gripen, nytt kort- och medelräckviddigt luftvärn, nya sensorer, bättre ubåtsjaktsförmåga, nya granatkastare, nya brobandsvagnar, ammunition, fordon, spridningsmöjligheter på flygbaser och etablering av en stridsgrupp på Gotland samt återupptagen planering för det civila försvaret. Självklart är detta ett grannlaga arbete som kräver mycket uppmärksamhet i vardagen. Beslut verkställs inte bara genom ett klubbslag i riksdagen, utan det krävs ett hårt arbete för att förverkliga beslutet.

Här är det viktigt att vara tydlig. Diskussioner om den nuvarande inriktningsperioden hanteras i försvarsgruppen, där alla partier som står bakom beslutet ingår, det vill säga Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Försvarsberedningens uppdrag är att förbereda nästa försvarsbeslut, som ska omfatta perioden 2021-25 och här ingår representanter från alla partier i riksdagen.

Arbetet i Försvarsberedningen, där alla partier i riksdagen deltar, har sitt första möte idag. Ambitionen är att Försvarsberedningen på ett sakligt och grundligt sätt ska presentera analyser och förslag som kan vara plattformen för en ny långsiktig politisk uppgörelse om det militära försvarets förmåga och den samlade förmågan i hela totalförsvaret. Försvarsberedningen ger ledamöterna möjlighet att djupstudera olika frågor och såväl formellt som informellt kunna analysera olika områden och därmed skapa förutsättningar för en bredare samsyn.

Den nya Försvarsberedningens arbete ska alltså utgå från inriktningen i det nu gällande försvarsbeslutet. Militär förmågeökning och därmed den ökade krigsduglighet i förbanden som nu steg för steg skapas, blir grunden för det som ska ske under perioden 2021 – 2025. Den Försvarsberedning som tillsattes av den borgerliga regeringen hade tydliga begränsningar vad gällde att diskutera ekonomi. Det begränsade möjligheterna att lämna förslag för totalförsvarets fortsatta utveckling. Den nya Försvarsberedningen ska redovisa konsekvenserna av de förslag den lämnar, inklusive kostnaderna för dem och hur de ska finansieras.

Sverige ska bibehålla positionen som ett land som tar det nya säkerhetspolitiska läget på allvar. Våra internationella samarbeten är mycket viktiga och bygger på ett givande och tagande som i nuläget är tröskelhöjande och i en eventuell krissituation av stor betydelse. Vi bygger säkerhet dels genom att uppgradera vår egen förmåga, dels genom samarbete med andra länder, regioner och organisationer.

En avgörande utmaning för den kommande Försvarsberedningen blir arbetet med Försvarsmaktens materielbehov. Här har regeringen nu tillsatt en utredning som för första gången i grunden ska genomlysa det samlade behoven när det gäller beslutad och planerad ny materiel, men också föra upp reparations-, underhålls- och omsättningsbehoven till ytan. Det handlar med andra ord om att ta sig an den svåra problematiken kring det så kallade "materielberget". Mot bakgrund av svårighetsgraden i dessa frågor kan det vara klokt i att inte hasta iväg i alltför snabba slutsatser om var och hur ekonomiska medel ska satsas.

Försvarsberedningen ska presentera en säkerhetspolitisk analys och lämna förslag för totalförsvarets fortsatta inriktning. Säkerhetshoten kan inte enbart analyseras från ett militärt perspektiv. Hoten är breda och av olika karaktär. Därför måste Försvarsberedningens arbete ta hänsyn till de delar av den bredare komplexa hotmiljö som präglar säkerhetspolitiska kriser såväl i fredstid som vid höjd beredskap som är relevanta för totalförsvaret. Den säkerhetspolitiska analysen måste beakta viktigare förändringar i den internationella utvecklingen såväl globalt som för relevanta regioner och då särskilt utvecklingen i Europa och Sveriges närområde. Oberäkneligheten och osäkerheten kring utvecklingen i världen är just nu stor. Det finns anledning att understryka allvaret bakom det arbete som beredningen har att utföra.

I anvisningarna till beredningen finns sex områden utpekade som ska ges särskild uppmärksamhet:

  • försvaret av Gotland,
  • krigsorganisationens och den militära förmågans relevans,
  • utvecklingen av försvarsunderrättelseförmågan,
  • den framtida plattformen för cyberförmågan i Försvarsmakten, och
  • utvecklingen av det internationella samarbetet med särskild betoning på hur samarbetet med Finland kan utvecklas.

Nu handlar det om att arbeta fram en helhet som lägger grunden för nästa försvarsbeslut som i en reell mening har en ökad förmåga i totalförsvaret som mål och inriktning!

Breda överenskommelser har ett stort värde i försvars- och säkerhetspolitiken. Det banar vägen för stabilitet i förhållande till Försvarsmakten och totalförsvaret i övrigt, såväl inför det svenska folket, som inför utländska aktörer. Ytterst stärker det Sverige genom att trovärdigheten och allvaret i vårt agerande tydliggörs. Just försvars- och säkerhetspolitiken är ett område som inte tjänar på partipolitisk splittring, överdrivet partitaktiserande och politiska tjuvnyp. Här har samtliga partier och företrädare ett viktigt ansvar.

 

Peter Hultqvist, försvarsminister

 

Björn von Sydow, ordförande i Försvarsberedning, riksdagsledamot (S), tidigare försvarsminister 1997-2002