Alice Bah Kuhnke i debattartikel på Aftonbladet om #metoo-uppropen

Debattartikel av Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister.
Aftonbladet Debatt 22 november 2017.

Vittnesmålen från tusentals kvinnor om långtgående trakasserier och grova övergrepp på sina arbetsplatser, i vitt skilda branscher, kräver att var och en av oss stannar upp framför ansvarets spegel med frågan, vilket är nästa steg? Det är med handlingskraft på alla nivåer som vi river ner och bygger nytt.

För mig som politiker finns det en rad olika verktyg att använda mig av för att åstadkomma förändring. Ett sådant är lagstiftning. Vid årsskiftet lyckades vi driva igenom att arbetsgivare, enligt skärpt lagstiftning, ska arbeta aktivt för att motverka diskriminering på arbetsplatser.

Enligt den skärpta lagtexten handlar det om att stärka arbetet med "aktiva åtgärder". Detta betyder i praktiken att alla arbetsgivare, med fler än 25 anställda, inte kan nöja sig med att konstatera att man har en massa vackra ord om jämställdhet, allas lika värde och trygghet i någon policy i en pärm på HR-chefens rum eller i en flik på hemsidan.

I stället ska ett aktivt arbete bedrivas och dokumenteras på arbetsplatsen. Just eftersom vi vet, att arbetsplatser fria från trakasserier, övergrepp och diskriminering, inte uppkommer av sig själva.

Det fanns motstånd från vissa politiska partier i Sveriges riksdag, men vårt förslag till förstärkning av arbetet mot diskriminering, vann en majoritet bestående av Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Liberalerna.

En del av denna nya lag i det aktiva arbetet mot diskriminering, har de senaste veckorna blivit allt mer aktuell. Sedan årsskiftet ska nämligen arbetsgivaren;

"ta fram, följa upp och utvärdera riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier (bestraffning)"

För att lyckas med detta behöver arbetsgivare dokumentera fyra insatser:

  1. Undersöka risker och hinder
  2. Analysera orsaker
  3. Genomföra åtgärder
  4. Följa upp och utvärdera

Precis som med handlingsplaner och policies, är lagstiftning inte mycket värd om den inte följs. Myndigheten DO, Diskrimineringsombudsmannen, har en central roll som så kallad tillsynsansvarig. DO ska se till att arbetsgivare följer det som står i lagtexten. Myndigheten har också möjlighet att pröva enskilda fall efter anmälan.

För att DO, med kraft, ska kunna arbeta för att arbetsgivare följer den nya lagen, behöver DO resurser. Därför har jag vinnlagt mig om att regeringen, i budgetpropositionen för nästa år, ökar anslaget till DO med hela 10 miljoner kronor årligen.

Jag har till i dag bjudit in chefen för DO, Agnetha Broberg, till kulturdepartementet. Syftet med mötet är att få del av vilken bedömning DO gör av de tusentals vittnesmål som vi alla tagit del av, och hur deras arbete för att bekämpa sexuella trakasserier kommer att se ut. DO har ansvaret att bedriva arbete gentemot arbetsgivarna, mitt ansvar är att DO har de resurser som krävs för att åstadkomma den förändring som behövs.

Kvinnor efter kvinnor, i bransch efter bransch, vittnar om en oacceptabel arbetsmiljö. Ingen ska behöva gå till jobbet med en klump av rädsla i magen. Det är allas vårt ansvar att se till att det blir en förändring. Nu vet vi, nu gör vi.