Patienterna far illa av hyrpersonal i vården

Aftonbladet Debatt, måndagen den 13 november 2017

I dag träffar jag bemanningsbranschen för att prata om fenomenet hyrpersonal och för att höra hur de ser på utmaningarna inom hälso- och sjukvården. Men framförallt träffar jag dem för att lyfta fram de problem jag ser med det stora beroendet av hyrpersonal och stafettläkare.
Jag ser hur patienter far illa, med orimligt många läkarkontakter och brister i kontinuitet. Jag ser också att de stora satsningar regeringen nu gör på sjukvården riskerar att inte få den effekt vården behöver. Det kommer dagens möte att handla om.

Landstingens kostnader för hyrpersonal bekymrar mig mycket. SKL:s prognos för 2017 är att den landar på ofattbart dryga 5,3 miljarder kronor. Det är en utgift som länge har ökat och vi ser att den fortsätter att göra det. Inte i alla landsting och inte i alla delar i sjukvården, men det är en oroväckande utveckling vi ser.

Nu ökar också att kostnaden för inhyrda sjuksköterskor i andel av den totala kostnaden för hyrpersonal.

Jag vet att landstingen tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting har ett stort och brett arbete för att bryta beroendet av hyrpersonal och i det arbetet måste vi hjälpas åt. Samtidigt är jag djupt oroad över utvecklingen av flera anledningar.

Det handlar i grunden om en enkel sak: som patient i svensk vård ska man inte ständigt mötas av vikarier! Det säger sig självt att patienten riskerar att inte få den vård och omsorg den behöver, när patienten ständigt möter nya ansikten och händer.

Vi har redan hört exempel som är hisnande, med 55 olika läkare i samma sjukfall. Det är inte en väg till en god vård av hög kvalitet. Tvärtom.

Det handlar om personalen som inte får en god arbetsmiljö eller goda förutsättningar att göra sitt jobb. Nya kollegor från en dag till en annan, inga förutsättningar att lära sig rutiner eller hålla en god kvalitet.
Kostnaderna för hyrpersonalen tränger dessutom ut nödvändiga satsningar på den ordinarie personalen.

Att de har en god arbetsmiljö, får möjligheter till löne- och karriärsutveckling och en god kompetensutveckling. Allt i syfte att ge patienter en trygg och bra vård, oavsett var i landet man bor.

Det handlar också om ett felanvändande av våra skattepengar. Det finns en del som sticker särskilt i ögonen, och det är fördyrningen utifrån tecknade avtal. Att det finns behov av tillfällig bemanning för att möta perioder av sjukdom eller liknande är fullt rimligt. Att landsting tecknar avtal med bemanningsföretag för att hantera detta lika så.

Att kostnaderna är så pass höga, att stafettläkare och -sjuksköterskor är så pass vanligt förekommande är däremot inte rimligt. Inte heller att bemanningsföretag med ramavtal inte alltid lever upp till sina avtal.
När bemanningsbolag inte kan leverera då landstingen efterfrågar personal är det enda alternativet som återstår att direktupphandla tjänsten – vilket leder till ännu högre kostnader.

Det är ett grovt felanvändande av våra skattepengar och en konsekvens av landsting som sitter i kläm mellan stora ekonomiska intressen.

Jag som socialminister oroas särskilt när regeringen nu gör historiskt stora satsningar på hälso- och sjukvården. Jag reser runt i landet och möter politiska ledningar för landsting och regioner, personal och patienter, just för att följa upp att dessa satsningar hamnar rätt.

Då kan jag inte stillatigande se på när skattepengar går till annat än det de är avsedda för – en god vård och omsorg och schyssta förutsättningar för personalen. Om det vill jag prata med bemanningsbranschen i dag.

Annika Strandhäll
Socialminister

Annika Strandhäll på sociala medier