Cecilia Ekholm, statsvetare

Att tjänstgöra i utrikesförvaltningen innebär att man kan hamna på platser man aldrig tänkt sig, ta ansvar för sakfrågor man inte behärskar och ibland blir det väldigt handgripligt. Allt detta och lite till gör man när man hamnar på en liten utlandsmyndighet. Jag fick under några år möjligheten att tjänstgöra på just en sådan utlandsmyndighet, nämligen i Chile. Under den perioden fick jag uppleva flera spännande händelser som Pinochets bortgång och rättegången mot före detta peruanske presidenten Alberto Fujimori men fick även hantera jordskalv och vulkanutbrott.

"Politisk rapportering, administration och kulturfrämjande"

På den svenska ambassaden i Chile arbetade fyra utsända och tio lokalanställda. Mina arbetsuppgifter var främst att ta hand om politisk rapportering, administration och kulturfrämjande. Det innebar att jag under en dag kunde skriva rapporter till departementet om olika aktuella frågor, gå igenom fakturor och beställningar och hjälpa till att ordna en utställning eller filmvisning. Eftersom vi var få utsända kunde arbetet dessutom handla om allt från att göra pass, hålla tal om svensk avfallshantering till att vikariera som myndighetschef.

"På en ambassad måste man bli mer av en allkonstnär"

På departementet i Stockholm arbetar man relativt specialiserat men på en liten ambassad måste man bli mer av en allkonstnär. Även om en stor del av arbetet är återkommande uppgifter och en hel del rutin så finns en större oförutsägbarhet och ibland får man hugga i med lite ovanligare arbetsuppgifter. Jag har varit med och borrat upp lås till dokumentskåp, ordnat evakuerings- och brandövningar och bakat pepparkakor till luciafirande i trettiofem graders värme. Det är väl just det som är så roligt med att tjänstgöra på en mindre ambassad - man vet aldrig riktigt vad dagen för med sig.

"Vid premiären fick jag inledningstala"

Ett starkt minne från tiden i Chile är uppmärksammandet av den svenske diplomaten Harald Edelstams arbete efter kuppen i Chile på sjuttiotalet. Ambassaden deltog bland annat i lanseringen av den film som gjordes om just denna tid, "Svarta Nejlikan". Vid premiären fick jag inledningstala tillsammans med producenten och chilenske försvarsministern, som var en av de personer som flytt till Sverige och sedan återvänt. Efter filmen reste sig flera personer i publiken och berättade spontant om de dramatiska dagarna, deras möte med svenska ambassaden och Edelstam och om sitt liv i Sverige. Det var riktigt stort.