Hela lönen, hela tiden - utmaningar för ett jämställt arbetsliv

Arbetslivet i Sverige är inte jämställt. De förhållanden och villkor som kvinnor och män möter på arbetet ser i hög grad olika ut beroende på var de arbetar, vad de arbetar med, och om de befinner sig i ett kvinno- eller mansdominerat yrke. Bristen på jämställdhet i arbetslivet får stora konsekvenser, både på individ- och samhällsnivå.

Ordförklaringar

Ordlista

Delegationen för jämställdhet i arbetslivet – JA-delegationen – har bl.a. haft i uppdrag att sammanställa och sprida kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet och lämna förslag till hur jämställdheten kan främjas och lönegapet mellan kvinnor och män kan minska. I dag lämnar vi vårt slutbetänkande Hela lönen, hela tiden – utmaningar för ett jämställt arbetsliv (SOU 2015:50) till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

– Två områden där skillnaderna mellan kvinnor och män är stora och som det därför är angeläget att försöka göra något åt är tiden på arbetet och ersättningen för arbete, säger delegationens ordförande Anna Hedborg.

Betänkandet innehåller därför förslag och överväganden på fyra områden: arbete och familj; arbetets villkor; lön och karriär samt myndighetsstyrning och jämställdhetspolitik.

När det gäller arbete och familj är det viktigt att ansvaret för både betalt och obetalt arbete fördelas jämnare inom familjen. Delegationen föreslår därför bland annat en tredelning av föräldraledigheten. Den sammanlagda tiden med föräldrapenning föreslås uppgå till 420 dagar. Vardera föräldern får 210 dagar, varav 150 är reserverade och inte kan överlåtas.  Resterande 60 dagar kan överlåtas till den andra föräldern. 30 av de 60 dagarna kan också överlåtas till en annan försäkrad. Samtliga dagar ersätts på sjukpenningnivå. Rätten för föräldrar att reducera sin ordinarie arbetstid bör också begränsas till 12,5 procent per förälder, för att förtydliga det gemensamma ansvaret för barn och fördela frånvaron från arbetet jämnare mellan föräldrarna. Vidare föreslås bland annat att jämställdhetsbonusen och den s.k. snabbhetspremien avskaffas.

– Staten behöver använda sin normerande kraft tydligare på det här området, säger Anna Hedborg. Vi har en generös föräldraförsäkring som vi ska vara stolta över, men föräldrar som vill vara hemma länge måste fördela tiden jämnare mellan sig. Annars uppmuntrar och finansierar staten ett system som i förlängningen innebär att många kvinnor blir ekonomiskt beroende av en annan person både under småbarnsåren och senare i livet. Det är inte bra för någon.

Om fler kvinnor ska kunna och vilja arbeta mer måste det dels finnas heltidsanställningar, dels måste arbetsmiljön och villkoren vara tillräckligt bra för att det ska vara möjligt att arbeta heltid. Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för detta. Delegationen föreslår därför att partssamtal om arbetstider, med särskilt fokus på heltid, ofrivillig deltid och sammanhållen arbetstid inleds på de områden där sådana samtal inte redan pågår.

Arbetsmarknadens parter bör också verka för att de personer som är ansvariga för arbetsmiljön, samt praktikhandledare och mentorer, har tillräckliga kunskaper om genus och jämställdhet i arbetsorganisationer för att kunna skapa en god psykosocial arbetsmiljö och förebygga diskriminering och trakasserier. Det är viktigt både för att minska den arbetsrelaterade ohälsan och för att på sikt kunna minska könssegregeringen på arbetsmarknaden. Arbetsmiljöverket föreslås därför få tydligare uppdrag bland annat i dessa frågor.

Att minska lönegapet mellan kvinnor och män är även det en uppgift för parterna. Ett sätt att minska löneskillnaderna är att skapa fler karriärvägar i kvinnodominerade yrken, vilket arbetsmarknadens parter uppmanas att initiera ett arbete med. Delegationen föreslår också att könsfördelningen bland chefer bör framgå i årsredovisningar från alla arbetsgivare med tio eller fler anställda, oavsett organisationsform. Medlingsinstitutet och arbetsmarknadens parter bör också få i uppdrag att se över och utveckla den officiella lönestatistiken. Vidare föreslås att en mindre ändring i det föreliggande förslaget till nya regler om aktiva åtgärder, som tydligare kopplar arbetet till avtalsrörelserna och de årliga lönerevisionerna, bör övervägas.

Delegationen har också gjort en beräkning av strukturella löneskillnader som uppskattar skillnaderna i lön mellan kvinnodominerade, offentligt finansierade yrken och ungefär likvärdiga mansdominerade yrken i privat sektor till 65 miljarder kronor om året.

– Den här frågan är väldigt kontroversiell, konstaterar Anna Hedborg. I delegationen finns olika syn på om det alls är relevant att tala om värdediskriminering. Lönebildningen är dessutom en fråga för arbetsmarknadens parter, som måste föra den här diskussionen vidare.

Även staten har en viktig funktion att fylla för att främja jämställdheten i arbetslivet. Myndighetsstyrningen behöver förbättras generellt, och ett särskilt organ bör ges ett permanent uppdrag att ansvara för kunskapsspridning, kontinuitet, samordnade och tydliga krav samt konsekvent uppföljning av jämställdheten i arbetslivet. Ett antal myndigheter, som till exempel Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, utbildningsmyndigheterna och den nya myndigheten för offentlig upphandling behöver också få konkreta uppdrag att verka för ökad jämställdhet. Dessutom föreslås en särskild satsning för att öka arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden.

– Att till exempel Arbetsförmedlingen behöver arbeta mer aktivt med jämställdhet är uppenbart, men även vuxenutbildningen borde bli bättre på att uppmuntra könsöverskridande val. Det man inte vågar i termer av normbrytande när man är ung, kan vara lättare att våga i vuxen ålder, säger Anna Hedborg. Dessutom behöver vi få "rätt man på rätt plats" oberoende av kön. Det är en helt central fråga för Sveriges framtida välstånd och tillväxt.

Kontakt JA-delegationen

Anna Hedborg
Ordförande i JA-delegationen
070-878 69 00

Malin Wreder
Huvudsekreterare
072-509 17 20