Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Armenien

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Armenien samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Armeniens författning och övrig lagstiftning speglar ambitionen att garantera medborgarnas mänskliga rättigheter. Samtidigt finns problem som förhindrar många människor i landet från att fullt ut åtnjuta dessa rättigheter. Till dessa problem hör bristande rättssäkerhet, omfattande korruption och svaga demokratiska institutioner.

Armeniens regering och dess statliga institutioner bedriver ett aktivt arbete för att förbättra MR-situationen i landet. Dialog med och stöd från internationella partners välkomnas i reformarbetet. I samarbete med Europarådet har Armenien tagit fram en handlingsplan för arbetet med MR-frågor som täcker perioden 2015-2018. Rätt använd har handlingsplanen, som anger planerade åtgärder på tretton utpekade områden, goda förutsättningar att leda till markanta förbättringar.

Yttrandefriheten respekteras överlag i Armenien. Journalister, civilsamhällesorganisationer och privatpersoner kan i regel öppet kritisera makthavare utan rädsla för repressalier. Civilsamhällets representanter har möjligheter att föra dialog med beslutsfattare men samtidigt förekommer vissa påtryckningar mot organisationer.

Medieklimatet präglas av att de stora mediehusen styrs av snäva ägargrupper som i regel står regeringen nära. Vid några tillfällen har fall av polisvåld mot journalister rapporterats. Vissa bedömare har pekat på ett antal frihetsberövanden som skett under senare tid, där de anser att grunden varit politisk. Åtgärder på yttradefrihetsområdet som regeringen lyfter fram i MR-handlingsplanen för 2015-2018 syftar bland annat till att öka public service-kanalernas oberoende, öka ägandetransparensen i mediesektorn och förbättra skyddet för journalister.

Församlingsfriheten har en god grund i lagen och fredliga protester tillåts i det offentliga rummet. Detta respekteras i allmänhet men rapporter har förekommit om oproportionerlig våldsanvändning och massgripanden i samband med omfattande gatuprotester under somrarna 2015 och 2016.

Det finns rapporter om misshandel under polisförhör och bekännelser framtvingade under våld eller hot samt att sådana bekännelser därefter används som bevis i rätten. Straffrihet för poliser och andra myndighetspersoner anses också vara ett utbrett problem. Trots exempel på förbättringar under de senaste två åren håller fängelser i allmänhet låg standard med trängsel bland intagna och en utsatt miljö där våld är vanligt förekommande. En stor del av de frihetsberövade i landet är häktade i väntan på åtal eller domslut. Även inom militären förekommer våld och dödsfall bland värnpliktiga, utan koppling till strid.

Kvinnors möjligheter att nå inflytelserika positioner är begränsade, främst på grund av starka patriarkala strukturer och traditioner. Diskriminering mot kvinnor är vanligt förekommande, liksom våld i nära relationer. Ett lagförslag som särskilt riktar in sig på våld i hemmet diskuteras men har mött motstånd från konservativa grupper. Samhällsklimatet är inte tolerant mot hbtq-personer och de flesta i gruppen döljer sin sexuella läggning eller sin transidentitet av hänsyn till risken för social utfrysning, hot eller våld. De som drabbats får sällan stöd av myndigheter.

Människohandel förekommer i Armenien men på senare år har åtgärder vidtagits för att stävja förekomsten och erbjuda stöd åt offren. Barns rättigheter respekteras i stor utsträckning. Våld mot barn uppges dock förekomma på barnhem och inom rättsvårdande institutioner. Fall av tungt barnarbete bland fattiga familjer har rapporterats som ett problem.

 

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.