Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Marocko

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Marocko samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Situationen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats de senaste decennierna i jämförelse med den repressiva regim som gällde under kung Hassan II. Framsteg fortsätter idag att ske på flera områden, men brister finns. Ett ramverk för arbetet med att förstärka respekten för de mänskliga rättigheterna utgörs av konstitutionen som antogs 2011 till följd av de reformkrav som det civila samhället förde fram under den arabiska våren. Därmed stadgas att Marocko är en konstitutionell, demokratisk, parlamentarisk och social monarki. Konstitutionen lägger fast grundläggande principer såsom god samhällsstyrning, maktdelning, rättsväsendets oberoende och demokrati samt garanterar ett antal centrala fri- och rättigheter. Flera institutioner, bland annat ett nationellt MR-råd, har sitt mandat i konstitutionen med det övergripande uppdraget att verka för god samhällsstyrning.

Det förblir en stor utmaning för Marocko att leva upp till konstitutionen. På flera områden har genomförandelagar ännu inte stiftats. Det civila samhället som driver på processen anser att takten inte är tillräckligt hög och att de reformer som görs ibland inte är tillräckliga.

Rättsväsendet står inte fritt från påverkan, men ny lagstiftning antogs 2016 som syftar till att stärka dess oberoende. Korruption utgör ett omfattande problem i rättsväsendet och förvaltningen liksom i samhället generellt.

Det civila samhället är omfattande och dynamiskt om än flertalet organisationer är små och har begränsad kapacitet. Utrymmet för det civila samhället begränsas bland annat av de restriktioner som omgärdar kritik mot islam, monarkin och den territoriella integriteten. Det senare avser främst Marockos anspråk på Västsahara. Dessa inskränkningar påverkar också yttrande- och tryckfriheten och andra områden.

Tortyr och fysiska övergrepp är förbjudet men förekommer. Fängelseförhållandena är besvärliga. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer även om det är svårt att uppskatta omfattningen.

En lag stiftades 2015 som förhindrar militärdomstolar att döma civila.

Det är sällsynt att myndighetsföreträdare ställs tills svars för lagöverträdelser. Marocko har som enda land i regionen genomfört en rättvise- och försoningsprocess när det gäller tidigare övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

Oberoende och frispråkiga medier förekommer även om man får utgå från att viss självcensur präglar mycket av det som publiceras i kontroversiella frågor. Journalister – både marockanska och utländska – har i flera fall gripits och/eller utvisats.

Mötes- och föreningsfrihet respekteras i allmänhet. Det är dock svårt för organisationer som representerar ståndpunkter som strider mot den officiella positionen vad gäller till exempel Västsahara att verka fritt.

Islam är officiell religion men religionsfrihet råder. Vissa begränsningar i religionsfriheten gäller för missionerande gentemot muslimer och rätten att avsäga sig sin muslimska tro. Regeringen och framför allt kungen främjar tolerans och interreligiös dialog.

Den sociala situationen kännetecknas av hög arbetslöshet, särskilt för ungdomar, och mycket stora inkomstskillnader. Medellivslängden har ökat med tre år. Analfabetismen har sjunkit det senaste decenniet men är betydligt högre bland kvinnor och på landsbygden.

Kvinnor är underrepresenterade i politiken och i arbetslivet. Diskriminerande lagstiftning gäller inom till exempel arvsrätten. En lag mot kvinnovåld antogs 2016. På kungens initiativ har regeringen lagt fram ett lagförslag som legaliserar abort i vissa specifika fall.

Situationen för minoriteter såsom berber har förbättrats de senaste åren.

Homosexuella handlingar är förbjudna och ett antal fall kan noteras där personer har dömts till kortare fängelsestraff och/eller böter.

Situationen för personer med funktionsnedsättning är svår.

Marocko kontrollerar de facto Västsahara sedan 1975. Inget land har erkänt Marockos anspråk på Västsahara. De senaste åren har FN-processen för att nå en politisk lösning som tillgodoser västsahariernas rätt till självbestämmande stått mer eller mindre stilla. De organisationer och individer som driver frågor kopplade till Västsahara motarbetas, frihetsberövas och trakasseras av myndigheterna. Det nationella MR-rådet har två regionkontor på plats som granskar situationen och som kan ta emot klagomål som rör enskilda fall.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.