Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Rwanda

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Rwanda samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Rwanda präglas alltjämt av folkmordet 1994, vilket också påverkar situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Sedan folkmordet är alla uppdelningar och hänvisningar kopplade till befolkningens etnicitet förbjudna och det rwandiska samhällsbygget är baserat på en gemensam nationell identitet och ideologi - "Ndi Umunyarwanda" ("Jag är rwandier"). Kritik mot bristande respekt för de mänskliga rättigheterna besvaras ofta av regeringen med hänvisning till folkmordet och vikten av nationell enighet för att säkerställa att något liknande aldrig kommer att hända igen. Lagstiftning som kriminaliserar folkmordsideologi och så kallad "divisionism" (som avser uppdelning av folkgrupper) har kritiserats för att användas för att avskräcka från diskussion om politiskt känsliga frågor. Självcensur rapporteras förekomma både i media och civila samhället för att inte riskeras ses som kritisk mot samhällsstrukturen och enighets- och försoningsprocessen. Nationella processer som syftar till att stärka respekten för mänskliga rättigheter i landet fokuserar ofta främst på ekonomiska och sociala rättigheter, där utvecklingen varit positiv, särskilt vad gäller rätten till hälsa och kvinnors och barns rättigheter.

Det politiska landskapet domineras av president Paul Kagame och regeringspartiet Rwanda Patriotic Front. Grundlagsbestämmelser om politisk konsensus verkar hämmande på den offentliga politiska debatten och de få oppositionspartier som verkar i landet har liten kapacitet och begränsat utrymme att påverka eller driva opinion. Överlag är utrymmet för opposition och kritik mot regeringen eller dess beslut mycket begränsat, och det finns brister vad gäller respekten för de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Rapporter från såväl internationella som nationella organisationer pekar på inskränkningar i mötes-, förenings- och yttrandefrihet för civilsamhället och media. En lång och komplicerad registreringsprocess för civilsamhällesorganisationer är ytterligare en försvårande faktor. Ett visst utrymme för debatt och kritik i media mot bristfällig implementering av statliga beslut finns, framför allt på lokal nivå och genom debattprogram i radio.

Samtidigt pågår konkreta och ambitiösa nationella processer för att stärka ekonomiska och sociala rättigheter. Rwanda är ett av världens fattigaste länder. Utvecklingen har under många år generellt varit positiv med stadigt minskande andel av befolkningen under fattigdomsnivån. Ett nationellt hälsoförsäkringssystem har varit centralt för den positiva trenden vad gäller förbättrad tillgång till hälso- och sjukvård. Andelen barn i skolan har ökat och Rwanda uppfyllde milleniemålet om 95 procent av barn registrerade i skolan. Regeringen har även ett omfattande fokus på kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter, vilket bland annat avspeglar sig i världens högsta andel kvinnor i parlamentet, samt en nationell kampanj och konkreta åtgärder mot könsbaserat våld.

Rwanda har skrivit under och ratificerat de flesta relevanta internationella och regional instrument och konventioner avseende mänskliga rättigheter. Rwanda har utfärdat en stående inbjudan till FN:s specialrapportörer att besöka landet.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.