Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Västsahara

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Västsahara samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Västsahara är sedan början av 1960-talet upptaget på FN:s lista över icke-självstyrande territorier som ska avkoloniseras. En konflikt mellan Marocko och Polisario uppstod 1975 i samband med att Marocko gjorde anspråk på Västsahara då den tidigare kolonialmakten Spanien gjorde sig redo att lämna. Marocko har sedan dess de facto kontrollerat området. En betydande grupp marockanska bosättare har sedan 1975 flyttat in i Västsahara, vilket inte är förenligt med folkrätten. Detta har sannolikt förändrat demografin i Västsahara på så sätt att personer med marockanskt ursprung idag utgör en majoritet av befolkningen.

En väpnad konflikt mellan Marocko och Polisario pågick fram till 1991 då en vapenvila slöts. En FN-mission, MINURSO, upprättades samtidigt för att övervaka vapenvilan och genomföra en folkomröstning om självbestämmande som skulle avgöra områdets status. En folkomröstning har dock inte kunnat äga rum. Sedan 2012 har inga direkta förhandlingar förts mellan Marocko och Polisario. Generalsekreterarens sändebud för Västsahara har i stället fört separata samtal med parterna för att försöka hitta en väg framåt, detta utan nämnvärd framgång.

Marocko kontrollerar uppskattningsvis 85 procent av Västsahara, den del av territoriet som ligger väster om den så kallade sandvallen som Marocko uppförde under 1980-talet. Den resterande delen kontrolleras av den västsahariska befrielserörelsen Polisario. Marocko hävdar att Västsahara är en del av Marocko ("de sydliga provinserna"), medan Polisario driver rätten till självbestämmande för västvästsaharierna med ett självständigt Västsahara som slutmål. I sitt rådgivande yttrande från 1975 slog Internationella domstolen också fast att det västsaharaiska folket har rätt till självbestämmande, vilket även FN:s säkerhetsråd har bekräftat.

I samband med konflikten mellan Marocko och Polisario flydde ett stort antal västsaharier till flyktingläger i Tindouf i västra Algeriet. Någon registrering av flyktingarna har inte ägt rum men antalet uppskattas till 90 000 – 150 000.

I sitt rådgivande yttrande från 1975 slog Internationella domstolen fast att Västsahara vid tiden för den spanska kolonisationen inte var att betrakta som ett territorium som inte tillhörde någon (terra nullus) samt att varken Marocko eller Mauretanien har någon överhöghet över territoriet. Denna status för Västsahara bekräftades i EU-domstolens avgörande om jordbruks- och fiskeavtalet 2016.

Marocko har sedan 1975 de facto haft kontroll över den största delen av Västsahara. Marocko har därmed ansvaret för att främja och respektera de mänskliga rättigheterna i området.

I mars 2016 utvisade Marocko den civila komponenten av FN-missionen MINURSO efter det att FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon under besök i regionen refererat till Marockos ockupation av Västsahara. Majoriteten av de utvisade har kunnat återvända till Västsahara men MINURSO:s fulla funktionalitet var ännu inte återställd 2016. Det program som UNHCR bedrivit för att underlätta kontakter och besök mellan västsaharierna i flyktinglägren i Tindouf, Algeriet, och västsaharierna som är bosatta i den marockansk-kontrollerade delen av Västsahara har inte varit i bruk sedan 2014 på grund av oenighet mellan parterna om hur programmet ska bedrivas.

I Västsahara råder bristande förenings- och demonstrationsfrihet för organisationer som på olika sätt ifrågasätter den marockanska närvaron samt verkar för ett självständigt Västsahara. Marockanska myndigheter försvårar arbetet för organisationer som de anser ha en sådan agenda, bland annat genom att neka dem registrering vilket innebär att de inte kan bedriva sin verksamhet. En frivilligorganisation som under tio år inte fått sin ansökan godkänd fick dock till slut sin registrering 2015 efter domstolsbeslut.

Politisk verksamhet och demonstrationer till stöd för självständighet/självbestämmande är förbjudna och de demonstrationer som ändå äger rum slås ofta ned med våld av marockanska myndigheter. Demonstrationer kopplade till en primärt socio-ekonomisk agenda, till exempel arbetslöshet, accepteras i något högre utsträckning.

Yttrande- och tryckfrihet är begränsad för uttalanden som innebär ett ifrågasättande av Marockos anspråk på Västsahara. Marockanska myndigheter förhindrar i vissa fall utländska besökare, aktivister organisationer och journalister som arbetar med övervakning av mänskliga rättigheter, från att besöka Västsahara.

En ny rättsprocess i civil domstol påbörjades i slutet av 2016 för de västsaharier som dömts i militärdomstol för våldsamheter med dödlig utgång för elva poliser i samband med polisens rivning av protestlägret vid Gdim Izik, utanför Laayoune, 2010.

Uppgifter förekommer om diskriminering mot västsaharier bland annat på arbetsmarknaden. Avsaknad av etniskt uppdelad statistik gör att det är svårt att jämföra förhållanden mellan västsaharier och marockaner bosatta i Västsahara.

Marockos konstitution och marockansk lag tillämpas i de delar av Västsahara som Marocko kontrollerar.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.