Målsättningar för att öka formell och informell kontroll

Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Målsättningar

  • Att utveckla rättsväsendets arbete för att öka upptäcktsrisken.
  • Att myndigheter utanför rättsväsendet i högre grad bidrar till att stärka samhällets kontrollfunktioner.
  • Att näringslivets bidrag till ökad upptäcktsrisk utvecklas.
  • Att fler enskilda ges möjlighet att bidra i det brottsförebyggande arbetet.

Kontroll och ökad upptäcktsrisk

Risken för att bli upptäckt kan ha mer avskräckande effekt än den eventuella påföljden. En viktig förebyggande åtgärd är därför att öka kontrollen vid det möjliga brottstillfället. Kontrollen kan vara av informell karaktär, t.ex. föräldrar och lärare eller människor i grannskapet. Den kan också vara av formell karaktär i form av polis, ordningsvakter eller andra som har till uppgift att ingripa i samband med olika former av olämpligt eller brottsligt beteende. En av de viktigaste utgångspunkterna i polisens ombildning är att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten. Det ska finnas mer resurser i de områden som har störst behov och de särskilt utsatta områdena ska särskilt prioriteras.

Förstärkt skydd av välfärdssystemen

När reformer inom välfärdssektorn genomförts har det visat sig att det saknats tillräckliga kontroll- och tillsynsmekanismer för att stävja missbruk av systemen. En i allt högre grad organiserad och systematisk kriminalitet kan kopplas till oseriösa företag där företaget används som ett brottsverktyg för att oriktigt tillskansa sig medel från det allmänna, t.ex. i form av assistansersättning, lönegaranti vid konkurs eller anställningsstöd i olika former. Det är därför angeläget att identifiera risker i välfärdssystemen och andra närliggande skattefinansierade eller skattesubventionerade system, för att effektivt kunna förebygga och beivra brottslighet av detta slag.

Administrativa åtgärder mot brott

Inom ramen för hantering av administrativa ärenden är det möjligt att åstadkomma brottsförebyggande effekter, exempelvis när det gäller tillsynsåtgärder inom områden som brand, miljö/hälsa och olika tillståndsprövningar inom en rad branscher. Här finns de centrala aktörerna ofta utanför rättsväsendet, t.ex. kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Det finns en outnyttjad potential i de administrativa åtgärderna, i synnerhet på lokal nivå hos kommunerna där det finns flera verktyg inom den ordinarie tillsyns- och tillståndsverksamheten som även kan användas för att förebygga brott.

Kameraövervakning och andra tekniska åtgärder för ökad upptäcktsrisk

På särskilt brottsutsatta platser och för vissa brottstyper kan kameraövervakning fungera som ett komplement till andra brottsförebyggande åtgärder. Tekniken kan också underlätta avslöjandet av pågående brott och vara av betydelse i efterföljande utredningar. Kameraövervakning är dock inte alltid en lämplig åtgärd, t.ex. av integritetsskäl. Det bör därför inte vara den första tekniska åtgärden som övervägs. Ökad upptäcktsrisk kan vissa fall skapas med andra tekniska system som t.ex. känner av värme eller rörelse. I vissa fall kan en så enkel åtgärd som förbättrad utomhusbelysning på en brottsutsatt plats ha effekt.

Näringslivet kan bidra till ökad kontroll och upptäcktsrisk

Vid sidan av Polismyndigheten är säkerhetsbranschen en stor aktör i det brottsförebyggande arbetet. Ordningsvakter och väktare i offentliga miljöer utgör en växande verksamhet, inte bara i köpcentrum och liknande utan även för patrullering utomhus i citykärnor eller i krogtäta kvarter. Huvudansvaret för att upprätthålla ordningen ligger dock fortfarande på polisen men ordningsvakter och väktare kan bidra till att upptäcktsrisken för brott ökar och kan således på ett värdefullt sätt komplettera det brottsförebyggande arbetet.

Många aktörer inom näringslivet arbetar också med tekniska åtgärder som lås, larm och andra tekniska installationer som kan bidra såväl till ökad upptäcktsrisk som till begränsad tillgänglighet till lämpliga brottsobjekt. En god samverkan mellan dessa och de offentliga aktörer som arbetar med brottsförebyggande frågor är därför av stor betydelse.

Andra exempel på näringslivets bidrag till att förebygga brott finns inom handeln. Utöver branschorganisationer som Svensk Handel bedriver enskilda näringsidkare ett aktivt arbete på lokal nivå för att förebygga brott, t.ex. genom att minimera kontanter eller att förbättra insyn och belysning i och utanför butiken. På flera ställen finns upparbetad samverkan med polis och andra aktörer. Även inom byggbranschen finns exempel på hur näringslivet kan bedriva ett brottsförebyggande arbete. Här handlar det t.ex. om att motverka svartarbete och annan oseriös verksamhet som kan snedvrida konkurrensen och äventyra kvalitet och säkerhet.

Enskildas bidrag till brottsförebyggande arbete

Utöver den brottsförebyggande effekt som finns i den sociala och informella kontroll som utövas över allt i vårt samhälle, i familjer, i skolan och i offentliga miljöer, kan enskilda mer konkret bidra i det brottsförebyggande arbetet. Exempel på detta är grannsamverkan för att motverka inbrott eller deltagande i trygghetsvandringar för att tillsammans med bl.a. kommunen och Polismyndigheten identifiera otrygga platser. Andra exempel är nattvandring som innebär att vuxna nattvandrar på kvällar och helger i stadskärnor eller vid olika former av festivalarrangemang, konserter och liknande. Nattvandring kan utgöra ett värdefullt komplement till offentliga aktörers trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete, särskilt om det sker i samverkan med dessa.

Även Polismyndigheten fångar upp enskildas engagemang genom Polismyndighetens volontärer. Volontärerna är enskilda som på sin fritid bidrar till polisens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete genom att medverka vid stora evenemang, sprida information, delta i nattvandringar och andra trygghetsskapande insatser.

Regeringen ska verka för

  • att den polisiära närvaron ökar där den behövs bäst,
  • att kameraövervakning eller andra tekniska åtgärder används när det är ändamålsenligt och motiverat för att förebygga och bekämpa brott samtidigt som ett starkt skydd för den personliga integriteten garanteras,
  • att samhällets kontrollfunktioner, inklusive samordningen mellan dessa, utvecklas för att motverka brottslighet riktad mot välfärdssystemen,
  • att väktare och ordningsvakter används på ett ändamålsenligt sätt för att öka upptäcktsrisken, och
  • att administrativa åtgärder i större utsträckning används som ett verktyg mot organiserad brottslighet.