Sveriges politik för global utveckling

Politiska beslut som fattas i Sverige har ofta global påverkan. Kärnan i politiken för global utveckling (PGU) är att de politiska beslut som fattas i Sverige ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Det handlar om att granska åtgärder och beslut för att identifiera vilka positiva eller negativa effekter de har på hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, i synnerhet fattiga människors rättigheter.

Hela regeringen har ett ansvar att bidra till den globala politikens mål om en rättvis och hållbar utveckling. PGU är ett verktyg för att effektivisera det gemensamma arbetet mot de globala målen och Agenda 2030 samt minimera risken för att regeringens arbete inom olika områden motverkar varandra. Syftet är att identifiera områden där samverkan är möjligt och synliggöra mål-och intressekonflikter för att de ska kunna avdömas politiskt. Exempel på områden där samstämmiga åtgärder är särskilt viktiga är klimat, handel, migration, kapital och skatteflykt, konsumtion-och produktion samt energi.

Agenda 2030 och de globala målen

De globala målen och Agenda 2030 utgör ett unikt ramverk för ett utökat internationellt och globalt samarbete. Sveriges samlade utrikespolitik kommer att bidra till att Agenda 2030 genomförs och att de globala målen kan nås. Biståndsminister Isabella Lövin leder detta arbete där samstämmighet inom och mellan politikområden kommer att vara avgörande.

Regeringen aviserade en nystart av PGU 2014. Nystarten innebär bland annat att alla departement tar fram handlingsplaner med konkreta mål för hur de ska bidra till Agenda 2030 och de globala målen genom en samstämmig politik. Handlingsplanerna börjar genomföras i mars i år och ska uppdateras årligen.

EU:s samstämmighetspolitik

Policy Coherence for Development (PCD) kan beskrivas som EU:s motsvarighet till Sveriges politik för global utveckling (PGU). Det handlar om att alla politikområden samstämmigt ska bidra till utvecklingsmål och till hållbar utveckling. EU:s PCD-arbete är juridiskt bindande för EU genom Lissabonfördraget. Arbetet med PCD bedrivs sedan 2009 med en inriktning på fem prioriterade utmaningar: handel och finans, klimatförändringar, global livsmedelsförsörjning, migration och säkerhet.

Kommissionen, Europaparlamentet och rådet har ett gemensamt ansvar för att främja EU:s samstämmighetspolitik. Även medlemsstaterna och det civila samhället har viktiga roller att fylla. Medlemsstaternas ansvar är att samstämmighetspolitik för utveckling säkerställs på den nationella arenan. I Kommissionens senaste PCD-rapport framkommer att medlemsstaterna har gjort framsteg i sin nationella samstämmighetspolitik.

Bakgrund

PGU antogs av riksdagen 2003. Sverige var då en av de första länderna i världen att anta en samstämmig politik för en rättvis och global utveckling. PGU föregicks av en parlamentarisk kommitté, Globkom, som utredde hur en svensk politik för global utveckling skulle utformas. Utredningen konstaterade att Sveriges bidrag till global utveckling och fattigdomsbekämpning inte kan begränsas till att endast gälla biståndet. Därför gäller det övergripande målet för PGU - att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling - samtliga politikområden.

Regeringen rapporterar till riksdagen om PGU vartannat år. Den senaste skrivelsen överlämnades 31 maj 2016. De två senaste skrivelserna (2012 och 2014) fokuserar på de globala utmaningarna ekonomiskt utanförskap respektive migrationsströmmar. Skrivelsen om migrationsströmmar handlar om migrationens utvecklingspotential för både ursprungsländer och destinationsländer. Regeringen belyser exempel och potentiella mål- och intressekonflikter inom fokusområdena cirkulär migration, remitteringar och skydd och varaktiga lösningar för flyktingar.