Sanktioner mot Libyen

Beskrivning av sanktionerna

EU:s sanktioner mot Libyen består av ett vapenembargo med förbud mot export, import och även transport, av vapen och tillhörande material av alla slag (inklusive ammunition, militärfördon och militär utrustning, paramilitär utrustning och reservdelar till ovanstående) samt bestämmelser om inspektion av fartyg och luftfartyg som misstänks transportera dessa varor. Därtill riktas sanktioner i form av reserestriktioner, frysning av tillgångar och tillgängliggörande för av FN eller självständigt av EU utpekade personer och enheter. Även åtgärder för att stoppa olaglig export av petroleum, inklusive råolja och förädlade oljeprodukter, inkluderas i sanktionerna.

1. Vapenembargo m m

EU:s medlemsstater ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra försäljning eller leverans av vapen och likartad materiel, inklusive ammunition, militärfordon och militär utrustning, paramilitär utrustning och reservdelar till ovanstående till Libyen från medlemsstaternas medborgare, territorier eller med hjälp av fartyg eller flygplan som för deras flagg. Motsvarande förbud gäller för tekniskt och finansiellt bistånd i anslutning till sådana leveranser. Ett embargo av samma slag gäller för utrustning som kan användas för internt förtryck. Vilken utrustning som avses framgår av en bilaga till EU-förordningen, se under Relevanta EU-dokument. Möjligheter till undantag finns dock, som på senare tid utvidgats.

Det är även förbjudet att från Libyen införskaffa de produkter som omfattas av dessa embargon.

Inom ramen för vad folkrätten tillåter ska medlemsstaterna särskilt inspektera fartyg och flygplan på väg till eller från Libyen inom det egna territoriet och på det öppna havet om det finns rimliga skäl att anta att fartygen eller flygplanen transporterar förbjudna varor enligt ovan. Vid upptäckt ska varorna beslagtas och undanskaffas.

2. Reserestriktioner

Alla medlemsstater ska vidta nödvändiga åtgärder för att hindra personer som bl.a. anses ha varit ansvariga för det våldsamma förtrycket i Libyen under Gaddafi-regimen från att resa in till eller transitera genom sina territorier, liksom för brott mot mänskliga rättigheter, attacker mot den libyska staten eller internationella insatser, brott mot FN-sanktionerna eller stödjande agerande därvidlag. Med resolution 2362 (2017) har ett nytt listningskriterium avseende attacker mot FN-personal, inklusive panelens experter, tillkommit. Vissa undantag kan göras, t.ex. av humanitära skäl. Vilka som omfattas framgår av särskilda bilagor till EU:s rättsakter med förteckning över vilka som enligt beslut av FN respektive självständigt av EU ska vara underkastade förbudet. Listorna har uppdaterats flera gånger, se under Relevanta EU-dokument.

3. Frysning av tillgångar

Personer och enheter som bedömts som ansvariga för det våldsamma förtrycket i Libyen och personer och enheter som har anknytning till dem får sina tillgångar frysta. Det är även förbjudet att göra penningmedel och ekonomiska resurser tillgängliga för dessa personer och enheter. Det är dock möjligt att medge vissa undantag, t.ex. av humanitära skäl. Vilka personer och enheter som omfattas framgår av bilagor till EU:s rättsakter med förteckningar över vilka som enligt beslut av FN respektive självständigt av EU är underkastade denna restriktion. För de två enheter som alltjämt är listade av FN, Libyan Investment Authority och Libyan Africa Investment Portfolio, gäller en särskild ordning. Enheterna är föremål för frysning men det är inte längre förbjudet att göra medel tillgängliga för dem. Dessutom ges utökade möjligheter att efter myndighetsbeslut med FN:s medgivande göra undantag från frysningsreglerna, under vissa förutsättningar.

Mot bakgrund av att läget i Libyen har förändrats har en rad enheter och några personer successivt avlistats, dels av FN, dels av EU. Det innebär att frysningarna och tillgängliggörandeförbudet inte längre gäller för dem som strukits från respektive lista, däribland de tidigare av FN listade Centralbanken och Libyan Foreign Bank.

Relevanta EU-dokument

Säkerhetsrådsresolution 1970 implementerades genom rådsbeslut 2011/137/GUSP från den 28 februari 2011 och EU-förordning nr 204/2011 av den 2 mars 2011. De ändringar i rådsbeslutet och förordningen som påkallades av säkerhetsrådsresolution 1973 genomfördes genom rådsbeslut 2011/178/GUSP av den 23 mars 2011 och EU-förordning nr 296/2011 av den 25 mars 2011.

Innehållet i FN:s säkerhetsrådsresolution 2009 genomfördes av EU genom rådsbeslut 2011/625/GUSP av den 22 september 2011 och EU-förordning nr 965/2011 av den 28 september 2011.

Genom rådsbeslut 2011/729/GUSP av den 10 november 2011 genomfördes FN:s beslut enligt säkerhetsrådsresolution 2016 (2011) om att upphäva flygförbudszonen. Beslutet genomfördes med EU-förordning 1139/2011 av den 10 november 2011. I EU-förordning 45/2014 infördes vissa ändringar av bl.a. ansvarsfrihetsreglerna. Säkerhetsrådsresolutionerna 2174 (2014) och 2213
(2015) genomfördes med EU-förordningen 2016/44.

Efter att EU successivt har strukit flertalet av EU självständigt beslutade listningar av enheter genom ett antal genomförandebeslut och genomförandeförordningar kvarstår fyra enheter. Därutöver kvarstår listningarna från FN:s respektive EU:s sida mot Gaddafi med familj och nära medarbetare, vilka omfattar cirka 20 individer.

Den 31 juli 2015 fattade EU beslut 2015/1333/GUSP om vissa ändringar av Libyen- sanktionerna i samband med en översyn, vilket även upphävde beslut 2011/137/GUSP. De materiella ändringar som samtidigt gjordes var justerade listningsmotiveringar för ett antal personer och enheter, samt vissa ändringar i undantagsbestämmelserna rörande vapenembargot och inspektion av fartyg med anledning av motsvarande ändringar i FN:s säkerhetsråd i sanktionsregimen mot Libyen.

Den 31 mars 2016 fattade EU beslut 2016/478 om ändring av rådets beslut avseende situationen i Libyen 2015/1333. Ändringarna innebar nylistning av tre personer som anses obstruera den politiska processen i Libyen. Därtill har inom ramen för dessa sanktioner införts krav på förhandlingstillstånd avseende försäljning, överföring eller export av utrustning (framförallt gummibåtar och utombordsmotorer) från EU till Libyen som kan används för migrantsmuggling och trafficking. De EU-autonoma sanktionerna ska ses över åtminstone en gång per år.
Med stöd av sanktionslagen har regeringen beslutat om en nationell förordning (2012:114) för att nationellt genomföra vapenembargot i den del som gäller import av vapen (exportdelen av vapenembargot genomförs genom Sveriges krigsmateriellagstiftning.)

Ansvariga svenska myndigheter

Eventuella undantag från vapenembargot och embargot gällande utrustning för internt förtryck hanteras av Inspektionen för strategiska produkter, ISP.

Dispenser från frysning av tillgångar kan i förekommande fall beviljas av Försäkringskassan, om det gäller undantag från frysning av tillgångar som gäller livets nödtorft; av Rättshjälpsmyndigheten, om det gäller undantag för betalning av rättsligt biträde; och av Kronofogdemyndigheten om det gäller kvarstad eller skiljedom.

Andra undantag från frysning av tillgångar kan beviljas av Kommerskollegium, t ex vad gäller att ur fryst tillgång få betalning enligt förpliktelse som uppkommit före listningen eller betalning för humanitära leveranser. Kommerskollegium har även fått uppdrag att under givna förutsättningar ge tillstånd till partiellt hävande av frysningen av tillgångar som tillhör Libyan Investment Authority och Libyan Africa Investment Portfolio.

Finansinspektionen mottar uppgifter om frysta konton samt meddelar tillstånd att ur fryst tillgång erlägga avgifter för rutinmässig förvaltning.

Länkar till de aktuella myndigheterna finns längre ner på sidan.

Bakgrund till sanktionerna

I februari 2011 utbröt stora folkliga demonstrationer mot den dåvarande regimen i Libyen under Muammar Gaddafi. Protesterna bemöttes med våld från statsmaktens sida. Mot bakgrund av detta antog FN:s säkerhetsråd den resolution 1970 (2011) som införde ett vapenembargo gentemot Libyen avseende såväl export som import samt en inspektionsregim för all last till eller från landet vid misstanke om brott mot embargot. Dessutom infördes restriktiva åtgärder i form av frysning av tillgångar samt reserestriktioner för personer som bedömdes medverka till övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i landet. Restriktioner infördes bland annat för Gaddafi, dennes familj och andra seniora representanter för den tidigare regimen. Ytterligare några veckor senare utvidgade säkerhetsrådet sanktionerna genom resolution 1973 (2011). Bland annat infördes ett förbud mot libysk luftfart till och från tredje land.

Med hänsyn till den delvis förbättrade situationen i Libyen beslöt FN:s säkerhetsråd resolution 2009 (2011) om vissa lättnader i sanktionerna, bl.a. avseende vapenembargot. Förbudet för libysk luftfart till och från tredje land upphävdes liksom frysningen av tillgångar för några enheter, bl.a. det nationella oljebolaget. Genom resolution 2095 (2013) införde säkerhetsrådet vissa ytterligare lättnader i vapenembargot. Resolution 2144 (2014) förlängde mandatet för sanktionskommittén att genomföra översyn av sanktionerna. Genom resolution 2174 (2014) infördes sanktioner mot icke-samarbetsvilliga personer och enheter som kunde anses obstruera den FN-ledda fredsprocessen för Libyen. Vapenembargot skärptes även till följd av resolution 2174 (2014). FN:s säkerhetsråds resolution 2213 (2015) underströk skärpt hantering av eventuella undantag till vapenembargot. Återgärderna förstärktes genom resolution 2362 (2017), som utökade befogenheterna avseende förbudet mot export av petroleum och införde ett nytt listningskriterium avseende attacker mot FN-personal, inklusive sanktionskommitté 1970:s expertpanel. Samtliga FN:s sanktionsbeslut har genomförts inom EU som därutöver antagit autonoma sanktioner i form av ytterligare listade personer och enheter.

Kontakt

Josefin Simonsson Brodén
Sanktionssamordnare, Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Josefin Simonsson Brodén