"Varje land har ansvar för sina medborgare"
2008 var det 60 år sedan världens länder för första gången erkände att individer har rättigheter. Läs intervjun med dåvarande enhetschef Elinor Hammarskjöld på UD:s enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt.
Deklarationen är grunden för arbetet för mänskliga rättigheter i världen. Bilden: Elinor Hammarskjöld som arbetar på UD:s enhet för folkrätt och mänskliga rättigheter. Foto: Christina Weibull
- Idag finns ett samförstånd bland FN:s nära 200 medlemsländer om att stater har ett ansvar gentemot sina medborgare. Den allmänna förklaringen har översatts till över 300 språk och dialekter - det är världsrekord! Det säger Elinor Hammarskjöld som är biträdande enhetschef på UD:s enhet för folkrätt och mänskliga rättigheter.
Hur skulle du beskriva FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna?
60-årsjubiléet för FN:s allmänna förklaring
- Förklaringen är en hörnsten för arbetet för mänskliga rättigheter i världen.
Den visar på de rättigheter som alla människor i hela världen har. Samtidigt lägger den ett ansvar på världens länder att erkänna och leva upp till sina medborgares rättigheter.
Varför är det ett så viktigt dokument?
- Förklaringen är universell. Oavsett vem du är eller var du är så har du mänskliga rättigheter. Det är det som gör deklarationen så central. När generalförsamlingen antog deklarationen 1948 så var det första gången som FN:s medlemsländer enades om ett dokument som gör klart att det är individer som äger rättigheter, och stater som har skyldigheter.
Vad betyder förklaringen för arbetet för mänskliga rättigheter?
- Förklaringen är, tillsammans med de konventioner om de mänskliga rättigheter som följt genom åren, en viktig grund för arbetet för mänskliga rättigheter i enskilda länder. Det ger en plattform för att jobba nationellt med mänskliga rättigheter. Även i det internationella arbetet använder vi deklarationen aktivt. När Sverige i internationella sammanhang diskuterar och förhandlar med andra länder så är vår utgångspunkt att de mänskliga rättigheterna är okränkbara.
Vem riktar sig deklarationen till?
- Den riktar sig till FN:s medlemsländer, men också till individer och folk. Det syns i texten att den är riktad till individen som äger rättigheterna och att tanken är att individen ska kunna åberopa sina rättigheter.
Vad händer med en stat som inte respekterar de mänskliga rättigheterna?
- Det finns ett antal granskningsmekanismer. Inom FN- systemet finns kommittéer dit länder ska rapportera om hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i deras respektive länder. En stat som kränker de mänskliga rättigheterna kan också utsättas för politiska påtryckningar. Att uppmärksammas i FN för brott mot mänskliga rättigheter får effekt. Ytterst kan det bli fråga om sanktioner. EU har infört sanktioner som föranletts av att ett land brutit mot de mänskliga rättigheterna.
Vad kan en person göra som vill klaga på brott mot mänskliga rättigheter i Sverige?
- En svensk som anser att hans eller hennes rättigheter har blivit kränkta här i Sverige har i första hand svenska rättsmedel till sitt förfogande. Därefter kan personen vända sig till FN eller till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för att få sin sak prövad.
Vad har deklarationen om de mänskliga rättigheterna för roll idag jämfört med 1948 när den antogs?
- Idag är de grundläggande mänskliga rättigheterna bindande för alla stater genom den praxis som utvecklats under åren. De mänskliga rättigheterna är idag globalt erkända. Inget land kan längre komma undan med att säga att bristen på mänskliga rättigheter är en "intern angelägenhet". Det finns också en mycket större kunskap nu än tidigare. Den allmänna förklaringen har översatts till över 300 språk och dialekter - det är världsrekord! Deklarationen används av de jurister, organisationer och enskilda som kämpar för mänskliga rättigheter i världens alla länder.
Kan du se några trender när det gäller respekten för mänskliga rättigheter?
- Först och främst så kan man konstatera att det idag finns ett erkännande av att mänskliga rättigheter är en internationell och inte en nationell angelägenhet. Ett annat framsteg är att det nu finns ett samförstånd kring att mänskliga rättigheter är nära kopplat till utveckling och säkerhet. Utan den ena kommer de övriga två inte att kunna förverkligas. För det tredje så har skyddet för mänskliga rättigheter stärkts på många håll. Ett exempel är utvecklingen i vårt närområde, genom den europeiska integrationen. Samtidigt fortgår oerhörda övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Det gäller inte minst i världens många konflikthärdar och diktaturer.
Hur kommer UD att uppmärksamma 60-års jubileet för deklarationen?
- Vi har faktiskt redan börjat, inte bara i UD utan i RK som helhet! Den allmänna förklaringen högtidlighålls hela året. Firandet märks redan tydligt på regeringens webbplats för mänskliga rättigheter. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, var här på besök i januari och talade om några av de framtida utmaningarna. Nu i dagarna presenteras regeringens politik för mänskliga rättigheter och den betonar arbetet för de grundläggande rättigheter som finns angivna i FN- deklarationen från 1948. Vi kommer också betona deklarationen i FN-arbetet och när vi ordnar aktiviteter med anknytning till mänskliga rättigheter.
