Internationellt bistånd i förvandling

- Nu sker ett paradigmskifte inom det internationella utvecklingssamarbetet. Som biståndsgivare måste vi komma bort från villkorsställandet och låta ansvaret för utvecklingen gå över till våra samarbetsländer. Det säger ambassadör Jan Cedergren, just nu ordförande i Working Party on Aid Effectiveness.

Jan Cedergren Jan Cedergren.Foto: Ellinor Lundmark

Working Party for Aid Effectiveness är en OECD-ledd arbetsgrupp som nu förbereder ett stort möte i Accra, Ghana för att följa upp den så kallade Parisdeklarationen om ökad effektivitet och resultat i biståndet.

- Grundinnebörden i Parisdeklarationen är att förändra maktrelationerna mellan givare och mottagare, säger Jan Cedergren. Ansvaret för utvecklingen måste gå över mer till samarbetsländerna på bekostnad av givarna. Givarna har styrt och ställt länge nu och det har inte varit bra för utvecklingssträvandena. Att samarbetsländerna äger sin utveckling är centralt.

Parisdeklarationen antogs i mars 2005 av 120 biståndsgivare och deras samarbetsländer, samt internationella organisationer och det civila samhället. Genom deklarationen åtar sig samarbetsländerna (mottagarländerna) ett större ansvar för sin egen utveckling genom ekonomiska och politiska reformer och biståndsgivarna lovar att anpassa sitt bistånd bättre till varje enskilt samarbetsland, samt samordna sig, så att inte alla inte är inne och gör samma saker på samma område.

I Millenniedeklarationen och millenniemålen som antogs år 2000 är ett av åtagandena i mål 8 som vänder sig specifikt till de rika länderna, att biståndet ska öka. Och biståndet har ökat, om inte i den takt och till de volymer som utlovats. Men för att kunna hantera dessa ökade volymer av bistånd krävs att biståndsmetoderna blir effektivare. Därför kom Parisdeklarationen med sin agenda med mätbara indikatorer, som ska vara uppfyllda 2010, till stånd.

- Parisagendan innebär större effektivitet och samarbete för bättre resultat. Men effektivitet är inte ett mål i sig, utan det handlar om att förbättra villkoren för fattiga människor, säger Jan Cedergren.

- Parisagendan innebär ett paradigmskifte i biståndet om man tar detta seriöst. Det blir en väsentlig skillnad i arbetet om makten förflyttas från givare till mottagare.

Tar inte alla detta seriöst?

- Det är lätt att skriva på deklarationer och gå på tjusiga konferenser, svarar Jan. En annan sak är att genomföra vad man kommit överens om. Allt syftar ju till att få en förändring på landnivå.

- Dessa frågor är inte självklara för alla givare. Att vi givare måste arbeta genom samarbetsländernas budget- och rapporteringssystem och anpassa oss till dem. Vi måste komma ifrån villkorsställandet och istället åstadkomma kontrakt där vi är överens om vilka resultat vi vill uppnå tillsammans. Det är innebörden i ömsesidigt ansvarstagande.

Fem önskemål från samarbetsländerna

I september hålls det andra uppföljningsmötet av Parisagendan i Ghanas huvudstad Accra. Syftet med det mötet är att ta nya krafttag i genomförandet av Parisagendan.

Samarbetsländerna har fem huvudområden de vill föra fram på detta möte:

  • Att bygga institutioner och utveckla kapacitet på sina egna villkor. Att sådant stöd inte ska vara bundet till i-landsexpertis, utan anpassat för förhållanden i utvecklingsländerna
  • Öka förutsägbarheten i givarnas åtaganden. Mer långsiktighet i åtagandena och information om vad de innebär
  • Uppställandet av villkor måste förändras. Färre aktörer som arbetar inom färre områden
  • Biståndet måste bli mer obundet. All erfarenhet visar att bundet bistånd är dyrt för samarbetsländerna
  • Ökade incitament för givarländerna att arbeta enligt Parisagendans prioriteringar, vilket till exempel kan innebära ökad delegering till fältkontoren och att huvudkontoren inte alltid behöver vara inblandade i olika beslut

Givarsamfundet vill lyfta följande frågor på Accramötet:

  • Förbättrade budget- och upphandlingssystem i samarbetsländerna
  • Fungerande rätts- och finanssystem (good governance) samt respekt för mänskliga rättigheter och att ta sig an problem med korruption

Att mötet i Accra blir framgångsrikt och leder framåt har också betydelse för två andra konferenser i höst. Dels en konferens i New York i FNs regi för att följa upp millenniemålen, dels konferensen i Doha om de finansiella åtaganden för utveckling som gjordes i Monterrey 2002.

- I båda dessa sammanhang är det svårt att visa stora framsteg och det finns risk för en svekdebatt. Därför är det viktigt för givarna att på Accrakonferensen skapa trovärdighet för sitt agerande genom att visa att de är beredda att ta vissa steg framåt, framhåller Jan Cedergren.

Nya aktörer i en förändrad värld

- En annan viktig fråga att diskutera på Accramötet är att biståndet inte längre ser ut som 2005, fortsätter Jan. Världen har förändrats mycket och ett antal nya stora biståndsaktörer har klivit in på arenan. Det är dels stora stiftelser som Gates Foundation, Hewlett-Packard Foundation med flera, som ger stora pengar till särskilda ändamål, till exempel hiv/aids. Sedan är det givare utanför OECD-kretsen, som Kina, Indien, Brasilien, Mexico, arabländerna med flera, som måste fångas upp i det internationella samarbetet.

- Därutöver har vi det civila samhällets roll med de enskilda organisationerna. De har varit aktiva i planeringsprocessen för Accra. De söker erkännande som aktörer i egen kapacitet och medverkar utifrån egna principer.

- Tidigare hade OECD-länderna monopol på bistånd. Nu har de fått konkurrens av andra aktörer. Samarbetsländerna kan välja Kina framför OECD eller Världsbanken. Vi har en helt ny situation. Därför är det läge att visa att givarsamfundet i OECD är ett attraktivt alternativ.

Kommer det att lyckas?

- Förändring sker i små steg. Det hänger på de stora aktörernas vilja att flytta fram positionerna. Många så kallade likasinnade länder (där Sverige ingår) är beredda att göra det, medan andra stora aktörer inte är lika beredda. Man måste hitta konsensus. Det blir kompromisser snarare än grandiosa resultat.

- Men jag är optimist, avslutar Jan. Jag tror det går att åstadkomma resultat. Här finns möjligheter. Det gäller att se dem.