Prästen Carina Nilsson följer FN:s arbete på plats i New York
Carina Nilsson, präst och styrelseledamot i Svenska FN-förbundet, är i New York för att studera FN:s arbete. Hon ingår i en svensk delegation om tolv personer bestående av parlamentariker och representanter för olika intresse- och frivilligorganisationer. Under två hektiska veckor ska delegationen lära sig mer om världsorganisationens arbete. Redaktionen har ställt fem frågor till Carina.
1. Du är i New York som representant för Svenska FN-förbundet men du är också präst i Svenska kyrkan. Är det inte svårt att skilja på de båda hattarna eller sammanfaller de?
Carina Nilsson Foto Svenska FN-förbundet
Det är Svenska FN-förbundet som fått inbjudan att sända en delegat hit och det är förbundet jag representerar i New York. FN-förbundet är en organisation där man kan vara enskild medlem i en lokalförening, samtidigt som det är det en paraplyorganisation för ett stort antal riksorganisationer. Svenska kyrkan på nationell nivå nominerade mig till FN-förbundets styrelse, så på så sätt sammanfaller "hattarna". Jag är ju präst så för mig är det naturligt att jag alltid, i allt det jag gör, representerar Svenska kyrkan.
2. Under två hektiska veckor ska du delta i möten och lära dig mer om FN:s arbete. När du kommer hem till Sverige igen, hur hoppas du att kunna använda det du lärt dig till exempel i din roll som präst?
För min del börjar arbetet först när jag kommer hem. Genom FN-förbundet och Svenska kyrkan har jag möjlighet, hoppas jag, att få komma till skolor, föreningar och församlingar och berätta om FN och mina upplevelser här. Lidingö, där jag arbetar har ett rikt föreningsliv, som jag också hoppas kunna dra nytta av.
För mig är det viktigt att FN inte bara handlar om förhandlingar och samtal stater emellan. Det är självklart centralt men det folkliga perspektivet är också viktigt. Jag hoppas kunna inspirera framför allt unga att känna delaktighet och ansvar för FN. Att vi, de förenade nationernas folk, är grunden för samtalen och överenskommelserna som sker här. Kanske kan jag också inspirera någon att söka FN-tjänst i framtiden.
3. Vilken fråga tycker du är viktigast för FN just nu?
Varje dag får vi presentationer av personalen vid den svenska FN-representationen. FN arbetar med frågor inom ett vitt spektra av frågor som berör människor i många länder. Det är omöjligt att säga vad som är viktigast. Det som sedan länge varit det område som intresserat mig mest är begreppet "Responsibility to Protect". Jag tror att det är nödvändigt för FN att arbeta vidare med det här begreppet. Världen ser inte ut som den gjorde när FN grundades. Det behövs nya internationella förhållningssätt för vår värld som den ser ut just nu.
4. Den 10 december i år är det 60 år sedan FN:s generalförsamling antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Hur använder du jubileumsåret för att sprida kunskap om och vikten av att arbeta för frihet och mot förtryck?
Det försöker jag göra dagligen. Det här är ju inte frågor som bara berör oroshärdar långt bort. Poängen är ju att vi varje dag i vår vardag, i skola och på arbetsplatser och inte minst hemma, lever på det sätt som uttrycks i förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Vi blir ju inte trovärdiga i de stora principiella samtalen om vi i vår vardag inte lever på ett sätt som stämmer överens med de värderingar vi vill fira.
Snart firar vi ju advent och jul. För mig är det samma värderingar som finns uttryckta i FN:s förklaringar om de mänskliga rättigheterna som de jag ska sjunga och tala om i kyrkan under advent och jul. Jag har ju förmånen att få tala till många människor varje vecka. Eftersom jag alltid haft ett internationellt engagemang så blir det ofta så att jag i tal och predikningar, som är mitt främsta forum, anknyter till det som är aktuellt i vår vardag och i vår värld just nu.
5. FN har utsett 2008 till det internationella potatisåret. Vilken potatisrätt är din favorit?
Min favorit rätt är min mormors raggmunkar. Men hon dog i våras så jag kommer aldrig mer att få äta så goda raggmunkar. Så nu får jag väl svara gnocci istället. Det hör till favoriterna på middagsbordet hemma.
Text: Amelie Heinsjö, Press-, informations- och kommunikationsenheten, Utrikesdepartementet
