Uttalande Utrikesdepartementet 2 juli 2008
Gunilla Carlsson, Biståndsminister

Gunilla Carlsson om utvecklingen i Zimbabwe

- Även om AU:s stats- och regeringschefer vid gårdagens toppmöte i Sharm El-Sheik sände en signal till Zimbabwe kan jag inte undgå att känna viss besvikelse.

- Inte minst SADC:s och det Pan-Afrikanska parlamentets valobservatörer hade inför mötet konstaterat att den andra omgången i presidentvalet inte återspeglade det zimbabwiska folkets vilja. Flera av de afrikanska ledarna gjorde, i likhet med Botswanas vicepresident Merafhe, således vid AU-toppmötet kraftfulla markeringar, men det slutliga budskapet saknade det kraftfulla ställningstagandet som många hoppats på och som så väl behövdes. Återigen riskerar de stora förlorarna att bli det zimbabwiska folket.

- Jag känner en oro för hur Europas och Afrikas gemensamma utgångspunkter och värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter nu tillåts förvanskas i Zimbabwe.

- Jag välkomnar att AU:s stats- och regeringschefer understryker att SADC:s engagemang nu ska förstärkas och ges ytterligare resurser. Vad Zimbabwe behöver är en lösning som leder till en legitim och demokratiskt förankrad regering.

- Jag konstaterar och välkomnar att frågan nu i ökad grad också kommer att hanteras av FN:s säkerhetsråd. När EU:s utrikesministrar träffas den 22 juli kommer de att ha en grundlig diskussion om Zimbabwe och överväga att vidta nödvändiga åtgärder.

- Det har nu gått över tre månader sedan den första omgången av valen i Zimbabwe där det zimbabwiska folket visade att de vill ha förändring som kunde leda till ett slut på krisen i landet. Situationen har sedan dess i det närmaste urartat med en statsstödd våldskultur, övergrepp mot mänskliga rättigheter och en andra valomgång som varit en otäck bekräftelse på hur en man och ett parti kan sätta sig över sitt eget folk.

Fotnot: SADC är den regionala samarbetsorganisationen i södra Afrika.