Debattartikel DN Debatt 4 juni 2008
Fredrik Reinfeldt, Statsminister
Cristina Husmark Pehrsson, Socialförsäkringsminister

"Unga förtidspensionärer ska garanteras aktivitet"

Regeringen utlovar att 27 000 unga människor med aktivitetsersättning erbjuds vägar tillbaka till arbetslivet: Alla ska ges en chans att bidra på arbetsmarknaden. Mellan 1998 och 2007 ökade gruppen unga förtidspensionärer från 16 000 till 27 000 personer. Av dem får bara fyra av tio ta del av någon form av aktivitet som kan grundlägga att de tar sig tillbaka till arbetsmarknaden. Detta vill vi ändra på. Förutom att regeringen i dag lägger fram sin proposition om förtidspensionärer vill vi också presentera en ny garanti för alla dessa unga med aktivitetsersättning. De ska få tillgång till någon form av aktivitet, vare sig det gäller utbildning, praktik eller arbetsträning. Det skriver statsminister Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

I över tre decennier har vi sett det mänskliga utanförskapet i Sverige växa. Var femte svensk i arbetsför ålder stod utan arbete, arbetade mindre än han eller hon skulle vilja, var sjukskriven eller förtidspensionerad. Detta stora och varaktiga utanförskap ledde till växande klyftor i samhället. De rika blev rikare och de fattiga fler.

När alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan vann väljarnas förtroende var Sverige, precis som nu, ett rikt land. Men det var samtidigt ett land där många människor upplevde svårigheter med att klara sin situation. Sysselsättningen hade under lång tid utvecklats svagt och alltför många hade ställts utanför arbetsmarknaden. För få människor arbetade, trots att de ofta både ville och kunde. 140 personer förtidspensionerades varje dag. Även i dag lever 540 000 personer med sjuk- eller aktivitetsersättning, det som tidigare kallades förtidspension.

Utanförskapet har också ett annat pris. Före valet 2006 betalade svenska folket de högsta skatterna i världen - men de gick inte till hög kvalitet i välfärden. Inte till skolorna, sjukvården eller rättsväsendet. I stället gick allt större summor till ersättningssystemen. Till att betala människor som med stöd och hjälp hade kunnat arbeta och delta i en social gemenskap.

Sakta men säkert höll utanförskapet på att underminera både statsbudgeten och välfärdens kvalitet. Detta har vi steg för steg börjat förändra.

För det första. Generösa bidragssystem tillsammans med höga skatter på arbete skapade en situation där det för många inte lönade sig att arbeta. Därför har vi sänkt skatten på arbete, särskilt för låg- och medelinkomsttagare, samtidigt som vi har reformerat ersättningssystemen så att det lönar sig bättre att arbeta.

För det andra. Problem som i grunden är arbetsmarknadsrelaterade har dolts i sjukförsäkringen. Vi har sett hur antalet personer med aktivitets- och sjukersättning mer än fördubblats de senaste 35 åren, trots att det allmänna hälsoläget blivit bättre. Siffrorna är orimliga - och systemet djupt orättvist. Vi är övertygade om att många har en viss arbetsförmåga kvar som kan och bör tas till vara.

I budgetpropositionen för 2008 presenterade regeringen ett åtgärdspaket för en väl fungerande sjukförsäkring med fler vägar åter till arbete. I dag tas propositionen "En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete" upp i riksdagen. Propositionen innebär bland annat att vi tar bort den regel som infördes av den förra socialdemokratiska regeringen om att den sjukskrivne automatiskt ska prövas för förtidspension efter ett år. I praktiken ledde regeln till att det bara fanns ett steg i Försäkringskassans arbete: steget till förtidspension. Resultatet blev att människor aldrig fick stöd eller hjälp att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden, utan i stället målmedvetet slussades ut därifrån.

I stället för den tidigare automatiska förtidspensionen med 64 procents ersättning inför vi nu en förlängd sjukpenning, med 75 procents ersättning, som ger den sjukskrivne ytterligare tid för att komma tillbaka. Samtidigt stärker vi arbetsrätten genom att införa en lagstadgad rätt till tjänstledighet för att prova på andra arbeten och arbetsuppgifter.

Om riksdagen i dag beslutar i enlighet med propositionen kommer detta tillsammans med en rad andra åtgärder för att göra sjukskrivningsprocessen mer aktiv, som en rehabiliteringsgaranti och en förstärkt företagshälsovård, att göra regelverket både mer förutsägbart och mer rättvist för var och en.

Väl medvetna om att ytterligare reformer behövs för att komma till rätta med utanförskapet går alliansregeringen också fram med förslag för att hjälpa personer som redan drabbats av förtidspension att, om möjligt, återgå i arbete. I dag har förtidspensionen blivit en återvändsgränd - varifrån mindre än en procent av alla dem som beviljats permanent förtidspension någonsin kommer tillbaka. Under den förra regeringen vågade denna grupp sällan pröva på att arbeta - av rädsla för att förtidspensionen skulle dras in. Samtidigt visar en enkätstudie från Försäkringskassan att en fjärdedel av förtidspensionärerna mellan 30 och 44 år tror att de skulle kunna komma tillbaka till arbetet inom tre år - med rätt stöd.

Vi menar att alla som känner att de i någon form kan bidra på arbetsmarknaden ska ges möjlighet att göra det. Därför öppnar vi nu för att alla som i dag har beviljats en permanent förtidspension ska få arbeta så mycket eller så lite som de själva önskar. Rätten ska omfatta alla former av arbete eller studier. Den som arbetar ska därtill få behålla arbetsinkomster upp till 41 000 kronor om året, utan att förtidspensionen minskas. Om arbetsinkomsterna överstiger denna nivå reduceras förtidspensionen sedan med hälften av arbetsinkomsten över fribeloppet. Förtidspensionen är i de flesta fall inte helt avräknad förrän vid en samlad inkomst som motsvarar gränsen för statlig skatt.

När vi går vidare i arbetet mot utanförskapet vill vi också särskilt se till den stora grupp unga människor som tvingas leva med aktivitetsersättning. Mellan åren 1998 och 2007 ökade denna grupp från 16 000 till 27 000 personer. Vi vet samtidigt att de som får ta del av någon form av aktivitet till följd av aktivitetsersättningen inte är fler än 40 procent. Det innebär att en stor majoritet blir helt utan åtgärder som kan grundlägga att de tar sig tillbaka till arbetsmarknaden. Vi ser nu över bedömningsgrunderna för aktivitetsersättning till unga. Därtill vill vi garantera alla unga med aktivitetsersättning tillgång till någon form av aktivitet i form av till exempel utbildning, praktik eller arbetsträning.

En stark konjunktur, tillsammans med regeringens politik, har fått Sverige på rätt väg. Under 2007 ökade sysselsättningen med 104 000 personer och utanförskapet har sedan valet minskat med 165 000 personer. Bakom siffrorna finns människor som lämnat arbetslöshet, sjukskrivning, aktivitets- och sjukersättning samt försörjningsstöd. Fler unga och utrikes födda får jobb och en ökad andel kvinnor går från deltid till heltid. Ett tydligt framsteg är också att den sedan 30 år trendmässiga ökningen av antalet förtidspensionärer under 2007 äntligen bröts.

Regeringens politik har minskat kostnaderna för utanförskapet. I en färsk prognos från Försäkringskassan kan vi se att den beräknade kostnaden för ohälsan 2011 kommer att bli 17 miljarder kronor lägre än i förra årets prognos. Utvecklingen innebär betydande vinster för de människor som nu har fått möjlighet till eget arbete och egen försörjning, men det är även en vinst för samhället i stort. Fler i arbete och ett minskat utanförskap ger växande utrymme för välfärdssatsningar inom sjukvården, skolan och rättsväsendet.

Ett land byggs av människors ansträngningar och möjligheter att forma sina liv. Det markerar vikten av en politik för arbete som ser till människors möjlighet att komma tillbaka. Alliansregeringen har tagit viktiga steg för att återupprätta den svenska arbetslinjen - men också för att se till så att resurserna verkligen finns där till dem som behöver det. Så bryter vi utanförskapet.

Fredrik Reinfeldt
Cristina Husmark Pehrsson