Debattartikel
Dagens Industri 24 april 2008
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

"Nej till lag mot reklam som könsdiskriminerar"

En lag som förbjuder könsdiskriminerande reklam skulle knappast få avsedd effekt. De inskränkningar i yttrandefriheten som en sådan lag skulle kräva är inte försvarbara ur demokratiperspektiv. Utgångspunkten är i stället att näringslivets självsanering måste bli effektivare när insikten ökar om att en förlegad kvinnosyn och sexism väcker anstöt, skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

Vid årsskiftet fick regeringen utredningen om könsdiskriminerande reklam. Uppdraget var att kartlägga förekomsten och föreslå åtgärder för att motverka den, bland annat genom lagstiftning. Flera frågeställningar har ställts på sin spets i debatten om betänkandet, bland annat den principiellt viktiga om var gränsen går för vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Svaret på frågan är inte självklart. Grundlagsskyddet för det fria ordet ska garantera yttrande- och åsiktsfriheten. Att marknadsföringslagen kan hindra annonsörer från att sprida lögnaktiga uppgifter om varors pris och kvalitet anses inte strida mot grundlagen.

Gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan är inte lika enkel att dra. Regeringen har då två alternativ: att lägga fram en lagstiftning som ligger i en gråzon om vad som är grundlagsenligt eller föreslå en grundlagsändring för att radera den konstitutionella oklarhet som råder. För att välja något av dessa alternativ måste jag vara övertygad om att en lag verkligen får den effekt vi vill uppnå - och det är jag inte. I dag bedriver näringslivet ett självsanerande arbete för att motverka och komma till rätta med könsdiskriminerande reklam. Sedan starten 1989 har knappt 3 000 ärenden behandlats. Cirka 15 procent har fällts. Enligt utredaren har Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklams, ERK, verksamhet inte varit tillräckligt effektiv.

Jag är också förvånad över att näringslivet inte har gjort mer för att motverka könsdiskriminerande reklam, men utgår från att det finns en växande insikt om att en förlegad kvinnosyn och sexism är värderingar som väcker anstöt och inte är framgångsrika konkurrensfaktorer. Enligt utredningen ska Konsumentombudsmannen, KO, utöva tillsyn över den nya lagen. KO:s tillsyn med sanktionsmöjligheter har naturligtvis en större effekt på näringsidkarnas följsamhet och en preventiv verkan. Antalet bedömda reklamkampanjer kommer dock sannolikt att minska markant. Det rör sig om en ny lagstiftning med andra bedömningskriterier än vad KO har erfarenhet av. KO kan endast utfärda förbudsförelägganden vid klara överträdelser mot tydliga regler eller tidigare praxis.

Ingripanden mot könsdiskriminerande reklam skulle därför i princip alltid kräva talan hos Marknadsdomstolen. Det troliga är att ganska få ärenden kommer att behandlas varje år. Tack vare en lång tradition av åsikts- och yttrandefrihet har vi ett av världens starkaste skydd för det fria ordet. Samtidigt tillåts obekväma, olämpliga och till och med avskyvärda åsikter att tänkas, uttryckas och spridas. Dock inte utan begränsningar. Att ställa någon till svars för att hon eller han har missbrukat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet ställer särskilda krav på rättsprocessen. Det är främmande för mig att lägga den typen av ärenden i Marknadsdomstolen.

Som minister med ansvar både för jämställdhets- och demokratifrågor vill jag inte inskränka en grundläggande mänsklig fri- och rättighet för en symbollagstiftning vars effektivitet jag ifrågasätter. Så vinner vi inte slaget om jämställdheten.

Nyamko Sabuni
Jämställdhetsminister