Tal
Finansutskottets offentliga utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 22 maj 2008
Anders Borg, Finansminister

Anförande vid Finansutskottets offentliga utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport

Det talade ordet gäller.

Tack för ordet herr ordförande.

Finanspolitiska rådet presenterade förra veckan sin första rapport om regeringens finans- och sysselsättningspolitik. Jag tänkte säga några ord om regeringens ekonomiska politik där full sysselsättning och långsiktigt sunda statsfinanser utgör hörnstenar och sen kommentera några av rådets slutsatser. Därefter ser jag fram mot ledamöternas frågor och den diskussion vi kan vänta. Men låt mig först bara säga något om det steg mot ökad öppenhet kring finanspolitiken som såväl rådets rapport som denna utfrågning utgör.

Vi kan konstatera att politiken i huvudsak får godkänt och att det samtidigt lyfts fram en rad förslag men också en del kritik. Och det är väl framför allt det sistnämnda vi ska ägna tid åt idag. För det är det som är poängen: Att kontinuerligt diskutera de ekonomiskpolitiska övervägandena. På detta sätt kan vi förstärka sysselsättningspolitiken och öka trovärdigheten för långsiktigt uthålliga offentliga finanser.

Vår ambition är att öka öppenheten och tydligheten kring finanspolitiken. Finanspolitiska rådets arbete utgör ett viktigt bidrag till en bred diskussion som kan gagna det demokratiska samtalet i samhället. Det kan också förbättra förutsättningarna för bland annat allmänhet och riksdag att utvärdera finans- och sysselsättningspolitiken.

Jag välkomnar därför Finanspolitiska rådets granskning och Finansutskottets initiativ till utfrågning.

Övergripande mål för finanspolitiken

Jag tror de flesta håller med mig om att den ekonomiska politiken ytterst syftar till att skapa förutsättningar för en hög välfärd. Finanspolitiken kan bidra till detta mål genom att skapa så bra förutsättningar som möjligt för hög och uthållig tillväxt och varaktig hög sysselsättning. Finanspolitiken kan också se till att den kommer alla till del genom en generell välfärdspolitik.

Samtidigt ska finanspolitiken utformas så att den inte skapar obalanser. Det viktigaste är att finanspolitiken utformas så att de offentliga finansernas hållbarhet säkras. Dessutom är det önskvärt att finanspolitiken inte bidrar till att svängningarna i konjunkturen förstärks.

Vi vet att en politik som inte är långsiktigt hållbar skapar spänningar i ekonomin, som efterhand blir allt mer tydliga. Vi känner alla väl till utvecklingen i Sverige i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den visar på de problem som en icke hållbar ekonomisk politik medför med hög och varierande inflation, framväxande budgetsunderskott, ökande offentlig skuldsättning och försämrade tillväxtförutsättningar. Det hela slutade med en fullskalig kris.

Det vill vi inte uppleva igen. Ord som krisnätter, krispaket och valutakris är delar av det svenska ordförrådet som vi gärna hade varit utan. En stabil ekonomisk utveckling är grunden för en långsiktigt god tillväxt som kan tillgodose alla de behov och krav som finns i ett välfärdsamhälle. Låg inflation och sunda offentliga finanser minskar osäkerheten för ekonomins aktörer, vilket främjar investeringar och därigenom tillväxt.

Riksbanken har fått i uppdrag av riksdagen att självständigt bedriva en penningpolitik för prisstabilitet. Riksbanken har definierat prisstabilitet som att inflationen ska vara två procent. En stabil och god ekonomisk utveckling innebär att de offentliga finanserna är långsiktigt hållbara. Målet om en procents överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande sett över en konjunkturcykel, utgiftstaket för staten och det kommunala balanskravet samt det reformerade ålderspensionssystemet är väsentliga delar i det finanspolitiska ramverk som etablerats för att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbara offentliga finanser.

Förtroendet för svensk ekonomi har undan för undan stärkts och är idag stort. Det ska vi vårda. Vi vill inte tillbaka 1990-talet då till exempel den svenska kronan åkte berg-och-dalbana när det var oroligt på de finansiella marknaderna.

Varför ramar för finanspolitiken?

Denna dystra utveckling var tyvärr inte unik för Sverige. Många andra länder brottades med liknande problem vid denna tid. Men vad orsakade problemen?

Många bedömare ansåg att problemet var svaga institutioner, både i Sverige och på andra håll. Följaktligen blev det naturligt att diskutera institutionella förändringar, bland annat i ljuset av reformer inom penningpolitiken, där man hade goda erfarenheter av förstärkta och förtydligade ramverk.

Resultatet blev ett ökat stöd för en mer långsiktigt hållbar finanspolitik och gradvis har också ett institutionellt ramverk för finanspolitiken införts, bestående av bland annat tydliga mål och regler. Dessa mål och regler är vad man kallar operationella mål och har som uppgift att underlätta arbetet med att nå långsiktig hållbarhet.

I utformningen av ramar och mål för politiken är det viktigt att tillse att målen är tydliga och att förutsättningarna för att utvärdera dem är goda. Vi bedriver ett arbete inom Finansdepartementet som syftar till att öka tydligheten.

För att värna om ramverkets trovärdighet och för att upprätthålla legitimiteten för inriktningen i finanspolitiken behöver vi även en öppen diskussion kring de överväganden som ligger till grund för de ekonomiskpolitiska besluten.

Finanspolitiska rådet kan här bidra till ökad öppenhet kring den ekonomiska politiken. Det gagnar det demokratiska samtalet i samhället. Jag framhöll i samband med rådets inrättande att det ibland kommer att vara jobbigt att kritiseras av rådet. Jag tror dock att varje finansminister ska påminna sig om att en kontinuerlig och kvalificerad utvärdering av den ekonomiska politiken och dess övergripande inriktning kan fungera som ett stöd för långsiktighet i beslut som kanske på kort sikt är politiskt svåra.

Vi har nämligen ett ansvar att se till att värna ramverket, och att se till att politiken är ansvarsfull och långsiktigt hållbar.

Inriktningen i regeringens politik

För full sysselsättning

Låt mig innan jag kommenterar rådets synpunkter säga något om inriktningen i regeringens ekonomiska politik. Att minska utanförskapet och få fler i arbete är avgörande för att nå hög välfärd och är därför regeringens övergripande och viktigaste mål. Detta inom ramen för en ansvarsfull politik med ordning och reda i de offentliga finanserna.

Under 1970- och 80-talen skedde en gradvis ökning av antalet personer som erhöll ersättningar och bidrag från system som rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd. Därtill skedde en stor ökning av antalet ersättnings- och bidragstagare i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Därefter har inte nivån på utanförskapet varit i närheten av den lägre nivå som gällde före 1990-talskrisen, inte ens under högkonjunkturen kring millennieskiftet. Visserligen sjönk arbetslösheten, men i stället sköt sjukfrånvaron och nybeviljandet av förtidspensioner i höjden. Utanförskapet har sålunda vuxit trendmässigt i över tre decennier.

Inriktningen i regeringens politik är att genomföra åtgärder för att öka utbudet på arbetskraft, samtidigt som förutsättningar skapas för att företagen ska öka sin efterfrågan på arbetskraft. Reformstrategin för fler i arbete och minskat utanförskap vilar på tre ben:

- Bättre drivkrafter för arbete.
- Enklare och mindre kostsamt att anställa.
- Enklare och mer lönsamt att starta och driva företag.

Sedan alliansregeringens första budgetproposition presenterades den 16 oktober 2006 har en rad viktiga reformer presenterats. Jag tänker framför allt på lägre inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare med jobbskatteavdraget. Men det handlar också om reformerna av arbetsmarknaden för att bland annat förbättra matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande samt inom trygghetssystemen för att värna arbetslinjen.

Fler kommer i jobb

I 2008 års ekonomiska vårproposition som presenterades den 15 april konstaterar regeringen att allt fler människor kommer i arbete samtidigt som allt färre är arbetslösa, sjukskrivna eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Särskilt glädjande är att sambandet arbetslöshet och sjuktal som länge haft ett starkt negativt samband - när den ena gått ner, har den andra gått upp - ser ut att för tillfället vara brutet.

Vi konstaterar också att effekterna på den svenska ekonomin av alltmer turbulenta finansmarknader hittills varit begränsade. Starka offentliga finanser tillsammans med en trovärdig penningpolitik dämpar utsattheten för svensk ekonomi.

Mot bakgrund av en svagare internationell efterfrågan skrev regeringen ned tillväxtprognoserna för svensk ekonomi i vårpropositionen. Den något mer dämpade efterfrågan kommande år gör att den risk för överhettning, som regeringen såg hösten 2007, har minskat. Den åtstramande inriktning som finanspolitiken har haft för att förhindra överhettning, och som har ökat de strukturella överskotten i de offentliga finanserna, avser regeringen att justera mot en något mindre åtstramande riktning inom ramen för en fortsatt ansvarsfull politik.

Vi kan konstatera att trots den starka utvecklingen är sysselsättningen fortfarande för låg och utanförskapet för högt. Regeringen vill därför genomföra ytterligare satsningar som stimulerar såväl utbudet som efterfrågan på arbetskraft. Storleken på satsningarna inom olika politikområden avgörs av hur starka de offentliga finanserna är och vilket utrymme för ekonomisk stimulans som samhällsekonomin medger. Med strukturellt riktiga reformer kan reformutrymmet bli något större än i annat fall, eftersom sådana reformer dels bidrar till ett mer balanserat resursutnyttjande, dels förstärker skatteintäkterna genom en varaktigt högre sysselsättning. Regeringens samlade bedömning, utifrån det finanspolitiska ramverket och den aktuella prognosen i vårpropositionen för den ekonomiska utvecklingen, är att det för budgetåren 2009 och 2010 nu föreligger ett visst reformutrymme.

Kommenterar kring finanspolitiska rådets rapport

Stöd för politikens huvudinriktningen

Rådets rapport består huvudsakligen av två delar, en del som utvärderar de offentliga finanserna och en del som utvärderar sysselsättningspolitiken. Jag konstaterar att på båda dessa huvudområden stöder rådet inriktningen på regeringens politik.

- Rådet ger i rapporten stöd för överskottsmålet på en procent av BNP, vilket är viktigt för den fortsatta utformningen av politiken. Finansdepartementet har arbetat fram ett ramverk för hur reformutrymmet ska fastställas och som tillämpades i den ekonomiska vårpropositionen. Det har fått starkt stöd av rådet, vilket är viktigt för det fortsatta arbetet. Den nuvarande inriktningen i finanspolitiken med ett högt finansiellt sparande för att värna stabiliteten i ekonomin framstår enligt rådet som rimlig och det, liksom många andra bedömare inklusive regeringen, ser ett visst utrymme för ofinansierade reformer framöver.

- Finanspolitiska rådets rapport framhåller att regeringens sysselsättningspolitiska reformer, i första hand sänkningen av a-kassan och jobbskatteavdraget, kan antas få betydande positiva sysselsättningseffekter på sikt. Det är viktigt för inriktningen i vår politik.

- När det gäller jobbskatteavdraget väntas sysselsättningen öka både därför att jämviktsarbetslösheten faller och därför att fler väljer att delta på arbetsmarknaden. Rådets bedömning av storleken på dessa effekter ligger i linje med regeringens egna och andra bedömares. Ökningen uppskattas till en tvåprocentig ökning av antalet arbetade timmar, motsvarande cirka 90 000 personer. Rådet konstaterar att jobbskatteavdraget är mer effektivt än att ta bort värnskatten eller höja gränsen för statlig inkomstskatt. Sysselsättningseffekten har också en positiv fördelningseffekt vilket är viktigt.

- Rådets slutsatser kring övriga sysselsättningsreformer är att de också har positiva effekter. Reformerna av a-kassan och sjukförsäkringen leder till lägre arbetslöshet och sjukfrånvaro. Enbart de sänkta ersättningsnivåerna i a-kassan kan enligt rådet förväntas sänka jämviktsarbetslösheten med sammantaget 0,4-0,8 procentenheter. Förändringarna i a-kassan ökar arbetskraftsdeltagandet, förstärker matchningen och förbättrar lönebildningen, medan reformerna inom sjukförsäkringen med ökade drivkrafter och stöd för att komma i arbete väntas enligt rådet ge effekt. Nystarts-, nyfrisk- och instegsjobb har positiva sysselsättningseffekter och stärker svaga grupper på arbetsmarknaden.

Förslag på förändringar

- Jag delar i stort de slutsatser rådet drar kring vikten av att fortsätta det arbete som pågår i Finansdepartementet med att öka tydligheten kring de offentliga finanserna och det finanspolitiska ramverket. Bland annat bör motiven för överskottsmålet tydliggöras och hållbarhetsbedömningarna för de offentliga finanserna ses över och utvecklas. Dessutom bör rådets förslag att stärka budgetlagen noggrant prövas.

- Rådet skriver att regeringen bör pröva om en s.k. gyllene regel ska införas. Den gyllene regeln anger att saldomålet inte ska avse endast finansiellt sparande, utan även inkludera nettoinvesteringar. Tanken är att en gyllene regel ska ha en positiv inverkan på de offentliga investeringarna. En grundförutsättning för ett sådant förslag är att investeringarna faktiskt är för låga. Det tycker jag inte att rådet lyckats visa. När dessutom erfarenheten från till exempel Storbritannien och Tyskland inte är övertygande på ett positivt sätt kan jag inte se varför vi skulle överge ett enkelt och väl fungerande ramverk. Jag ställer mig alltså frågande till förslaget och ser en tydlig risk för en gradvis urholkning av det ramverk som etablerats och som fortfarande är i sin linda och därför bör vårdas.

- Rådet framhåller i rapporten att de senaste två årens sysselsättningstillväxt i huvudsak kan förklaras av konjunkturen. Det är naturligtvis så att sysselsättningsökningen under 2006 och början av 2007 till stor del beror på konjunkturen, som jag ofta påpekat. Det är samtidigt viktigt att konstatera att i takt med att reformerna har kommit på plats har sysselsättningen och antalet arbetade timmar ökat betydligt mer än beräknat. Och rådet bedömer i sin rapport att jämviktsarbetslösheten kommer att falla påtagligt under 2008. Det är glädjande att utanförskapet har minskat påtagligt snabbare än förväntat, trots en något svagare tillväxt.

- Rådet riktar kritik mot vissa delar i sysselsättningspolitiken, bland annat mot hur det första steget i reformeringen av a-kassans finansiering utformades. Syftet med reformen var att minska risken för lönestegringar som riskerar att driva upp arbetslösheten. Det kan vara viktigt att påminna sig om att det på delar av arbetsmarknaden finns god överensstämmelse mellan kassor och avtalsområden, vilket möjliggör positiva sysselsättningseffekter. Den 1 juli 2008 införs andra steget i reformen vilket innebär en ökad koppling mellan avgifter och arbetslöshet. Den sjunkande arbetslösheten medför dessutom att avgifterna för de flesta kassor kommer att sänkas. Ser vi till grupper som lämnat arbetslöshetskassorna så är det, enligt arbetslöshetskassorna, framför allt äldre, välutbildade i legitimationsyrken, förtidspensionärer, studenter, ungdomar och företagare. Detta är grupper som kanske anser sig ha mindre behov av försäkringsskydd. Det är dock problematiskt om försäkringsskydd väljs bort av personer med mer påtaglig arbetslöshetsrisk. Det är också viktigt att framhålla att försäkringsskyddet även efter reformerna är starkare än i de allra flesta jämförbara länder.

Avslutande sammanfattning

En bred diskussion om den ekonomiska politiken och dess övergripande inriktning kan fungera som ett stöd för långsiktighet i beslut. Finanspolitiska rådets arbete är ett viktigt bidrag till en sådan diskussion och förbättrar förutsättningarna för bland annat allmänhet och riksdag att utvärdera finans- och sysselsättningspolitiken. Det är naturligtvis mycket glädjande att kunna konstatera att rådet stödjer inriktningen på regeringens politik på båda dessa områden. Vi tar också till oss flera av de förslag till förändringar som rådet kommer med. Rådet, dess rapport och dagens utfrågning är viktiga delar i det finanspolitiska ramverket. Att på detta sätt öka öppenheten och tydligheten är en del av ansvaret att se till att reglerna efterlevs och att politiken är ansvarsfull och långsiktigt hållbar även fortsättningsvis.