Tal
Päivälehtis museum, Helsingfors 2 december 2008
Cecilia Malmström, EU-minister
Anförande på Informationsfrihetens dag
Herr President, fru Minister, mina damer och herrar
"Man behöver inte bevisa att en rimlig skriv- och tryckfrihet är en av de mest fasta grundpelare som en fri regeringsform kan stå på, ty annars kan ständerna aldrig ha den kunskap som är nödvändig för att stifta goda lagar, och lagstiftarna kan aldrig ha möjlighet att övervaka dem i sina ämbeten, och de som ska rätta sig efter lagarna kan aldrig ha tillräcklig kunskap om vad lagen kräver, och om gränserna för myndigheternas makt, eller för sina egna skyldigheter..."
Dessa kloka ord uttalades av Anders Chydenius, den allra första tryckfrihetsförordningens och offentlighetsprincipens fader. Förordningen är verkligen något att vara stolt över och en fin exportprodukt och det är också tack vare liberalen Chydenius vi samlats här idag för att uppmärksamma Informationsfrihetens dag. Jag vill tacka för att jag får komma hit och fira denna dag med er idag.
Ämnet för mitt anförande är öppenhet och insyn i EU-samarbetet, frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Som europaparlamentariker var jag till exempel med och startade initiativet Open up Europe, som gjorde europaparlamentets handlingar tillgängliga för allmänheten på nätet. Frågorna ligger också högt på min dagordning som EU-minister.
Öppenhet och offentlighet är viktiga och självklara värden och något som praktiskt taget alla invånare i Sverige och Finland känner till. Öppenhet är grundläggande för tilltron, demokratin, legitimiteten och effektiviteten i det offentliga livet.
Om alla medborgare och alla medier har möjlighet att följa politiska beslut, att ta del av underlag och i efterhand kontrollera att beslut fattats på rätt sätt, ökar också förutsättningen för att inga oegentligheter sker i offentlig förvaltning.
Internationell forskning visar på ett kristallklart samband mellan hög grad av öppenhet i administrationen och låg grad av korruption. Även det omvända är sant, i slutna förvaltningar är graden av korruption större.
Organisationen Transparency International, som regelbundet rangordnar världens länder efter graden av korruption, visar tyvärr att även flera EU-länder har en del att arbeta med. De länder med mest generös öppenhetslagstiftning är också de minst korrumperade. Detta gäller för enskilda länder, men också för organisationer och naturligtvis också för EU.
Sverige och Finland återfinns på en tredje respektive femte plats i Transparency Internationals ranking, medan Somalia är det land med högst korruption i världen.
Frågan om öppenhet inom EU har av naturliga och historiska skäl varit en prioriterad fråga för Sverige och Finland.
Sverige hade redan i anslutningsförhandlingarna som målsättning att försöka påverka EU i öppenhetsvänlig riktning. Den målsättningen har vi i många delar lyckats uppnå, även om en hel del arbete återstår. Vi driver konstant, ofta till ammans med Finland, vår öppenhetslinje i flera processer i EG-domstolen när det gäller tolkningen av öppenhetsförordningen. I de flesta fall har vi varit lyckosamma.
I EU gäller nu en offentlighetsprincip, som med Lissabonfördraget kommer att omfatta alla EU-myndigheter (utom ECB), jämfört med idag när reglerna bara gäller för kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet. Det fördragsfästs dessutom att alla debatter och omröstningar i ministerrådet om lagstiftning ska vara öppna. I Lissabonfördraget finns också en ny rättslig grund för att anta gemensamma och bindande regler om god förvaltning för unionens institutioner och organ. Unionens institutioner blir dessutom skyldiga att föra en öppen dialog med lokal och regional nivå och med det civila samhället.
Den offentlighetsprincip som finländaren Anders Chydenius lade grunden till för 240 år sedan har numera alltså nått EU-korridorerna i Bryssel. Jag var själv med om att driva igenom EU:s öppenhetsförordning om tillgång till handlingar. Den beslutades under det dåvarande svenska ordförandeskapet, och jag var med i den grupp som ansvarade för lagstiftningen från Europaparlamentets sida. Där ingick även dåvarande europaparlamentarikerna Astrid Thors och Heidi Hautala.
Förordningen är starkt inspirerad av den nordiska offentlighetsprincipen och var ett historiskt steg framåt för öppenheten. Förordningen slår fast att EU-institutionernas handlingar ska vara offentliga och att undantag från den regeln bara kan göras om vissa kriterier uppfylls. Mycket tack vare finländska insatser är alla förhandlingar när ministerrådet lagstiftar numera offentliga. Under Finlands ordförandeskap i EU började man också sända rådets sammanträden på webben.
Nu ska förordningen ses över igen och återigen måste Sverige och Finland som EU:s mest öppenhetsvänliga länder ta täten för att minska undantagen och utöka möjligheten till information.
Sverige välkomnar vissa delar av kommissionens förslag, som till exempel ambitionen att samla alla relevanta sekretessregler i förordningen. Kommissionen föreslår att det undantag från öppenhet som redan gäller för miljön från den s.k. Århusförordningen och sekretessen för urvalsprocesser ska föras in i öppenhetsförordningens sekretesskatalog. Om alla sekretessregler samlas i förordningen underlättar det för allmänheten att överblicka vad som är öppet och inte. Dessutom slås fast att öppenheten ska vara regel och att avsteg från det bara ska göras i undantagsfall . På så sätt skapas förutsättningar för ökad öppenhet och insyn.
Det är också positivt att det i förordningen tydliggörs att en medlemsstat inte kan sätta stopp för utlämnandet av handlingar som landet lämnat in till EU:s institutioner.
Vår utgångspunkt i frågan är solklar - öppenheten måste bli större med den nya förordningen, inte mindre. Därför behöver vissa delar i förslaget omarbetas. Till exempel föreslås en snävare definition av vad som ska kallas för en handling. Det skulle innebära att färre handlingar än idag skulle omfattas av offentlighetsprincipen. Det är inte acceptabelt.
Det är också av största vikt att att EU-instititionerna blir bättre och snabbare på att på eget initiativ publicera beslut och handlingar på internet.
Kommissionen öppnar också för att vissa kategorier av handlingar undantas från principen om öppenhet, vilket innebär att de inte längre blir tillgängliga för allmänheten. Öppenheten skulle med dessa förslag ta ett steg bakåt.
Ett område där det är extra viktigt med öppenhet är inom forskningen. Nya vetenskapliga områden öppnar nya möjligheter men skapar också nya problem. Ny forskning måste göras med hänsyn tagen till etiska principer för att inte skada allmänhetens tilltro till vetenskapen.
Öppenhet är en grundläggande förutsättning för att medborgarna ska kunna delta effektivt i den politiska processen i en demokrati och är nu viktigare än någonsin. Ny teknik gör vikten av insyn och öppenhet extra tydlig.
Nuvarande kommission har åtagit sig att skapa en politik för att återknyta kontakten mellan Europa och dess medborgare som ska överbrygga gapet som gör att många människor har svårt att förstå EU. Mot den bakgrunden initierades tanken på ett så kallat "öppenhetsinitiativ" [European Transparency Initiative (ETI)].
Initiativet har fyra bärande delar:
- Ökad öppenhet när det gäller hur EU:s fonder används,
- ökad öppenhet om deltagande och inflytande för olika särintressen (det vi i vardagligt tal kallar lobbyister)
- riktlinjer för service
- tillgången till offentliga dokument.
Under senare år har diskussionerna i Bryssel om lobbying varit heta. Kommissionen föreslår olika åtgärder för att öka öppenheten kring lobbyverksamheten, till exempel ett frivilligt register över lobbyister och en uppförandekod för dem. Till exempel förväntas lobbyisterna berätta hur mycket pengar som dras in och läggs ut på olika lobbyinsatser. Dessutom vill kommissionen vill skärpa tillämpningen av sina egna samrådsformer.
Från regeringens sida ser vi positivt på förslag som leder till mer öppenhet och insyn EU:s arbete. Förslagen ligger i linje med regeringens strävan om ett EU som är öppet, dynamiskt och demokratiskt.
EU är på god väg att bli mer öppet men vi måste i framtiden hitta fler sätt att garantera att öppenhet och opartisk information bidrar till ökad delaktighet. Öppenhet är nödvändigt för att politiker ska kunna fatta bra beslut och för att medborgarna ska känna förtroende för besluten.
Varför berättar jag allt det här?
Jo, för att om man har en långsiktig strategi för vad man vill åstadkomma inom EU, och vet att alliera sig med likasinnade, så går det verkligen att påverka. Sverige och Finland har varit mycket framgångsrika i att driva EU mot större öppenhet. Unionen är idag öppnare än någonsin. Men arbetet är långt ifrån avslutat. Det är möjligt att omförhandlingen av EU:s öppenhetsförordning kommer att slutförhandlas under det svenska ordförandeskapet. Här räknar vi förstås med finskt stöd.
I arbetet med revideringen måste principen om öppenhet väga måste anstränga oss ännu mer för att EU ska förändras till en union som präglas av större öppenhet, insyn och tydligt medborgarperspektiv, i Anders Chydenius anda. Först då kan vi vinna medborgarnas förtroende.
Tack för ordet.
