Tal Stockholm 12 februari 2008
Cecilia Malmström, EU-minister

Anförande vid Silc-seminarium "Vitryssland i Europa"

Vänner,

Jag vill tacka Silc för inbjudan att få inleda dagens seminarium som handlar om vårt grannland Vitryssland. Det är verkligen en ära att få medverka tillsammans så pass centrala representanter för den vitryska oppositionen.

För några veckor sedan slog jag upp morgontidningen och såg en bild som berörde mig djupt. Bilden föreställer skolungdomar i Minsk, insvepta i blågula EU-flaggor, som demonstrerar för frihet och demokrati i sitt hemland, som idag är Europas sista diktatur.

Sedan snart fyra år tillbaka är Vitryssland granne med den Europeiska unionen. Bara två mil från den vitryska gränsen ligger Litauens huvudstad Vilnius, som idag blivit en frihetens bastion för vitryssarna. Tydligare än så kan det inte bli: precis som ungdomarna i Minsk ger uttryck för är ju Vitryssland egentligen en del av Europa.

Det är när man jämför grannländerna Vitryssland och Litauen som kontrasten blir så tydlig. För bara 16 år sedan ingick de båda länderna i Sovjetunionen och levde på ungefär samma nivå.

Men när Litauen snabbt blev demokratiskt och inledde en språngmarsch mot EU-medlemskap, gick Vitryssland i motsatt riktning. Här har det gamla sovjetsystemet etsat sig fast. Tio miljoner européer hålls fortfarande som gisslan av en diktator som manipulerar val och folkomröstningar till sin egen, personliga fördel. I Vitryssland heter säkerhetspolisen fortfarande KGB och Lenin står kvar som staty utanför parlamentet. Liberaler, socialdemokrater och andra oppositionella som satt sig upp mot regimen har kastats i fängelse och inte tillåtits ställa upp i val.

Mina vänner, Europeiska unionen delar 650 km landgräns med ett land som saknar all respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Det är förstås en helt oacceptabel situation. Vårt mål måste vara att den gränsen rivs och att även Vitryssland inleder marschen mot demokrati och marknadsekonomi. EU:s dörr ska stå öppen den dag Vitryssland kan bli fullvärdig medlem i unionen.

Är det i år en vändning kommer att ske i Vitryssland?

Den frågan ställde sig den oberoende tidningen Nasja Niva i januari. Jag är inte den rätta att svara på den frågan, men jag är säker på att våra gäster har många intressanta synpunkter att dela med sig av kring detta.

Nasja Nivas fråga är ju nämligen berättigad. Ser man på utvecklingen det senaste året får man motstridiga intryck. För tre veckor sedan släpptes tre politiska fångar helt oväntat av regimen, och i dagarna ytterligare en. Mikalaj Autuchovitj, Jury Leonau, Zmitser Dasjkevitj och Artur Finkevitj har alla varit dömda fängelse av politiska skäl, men är nu på fri fot. Var det påtryckningar från Väst som gjorde att det skedde så plötsligt, eller är det ekonomiska skäl som tvingar regimen till en mer försonlig attityd?

Men ungefär samtidigt greps ett 70-tal personer under småföretagardemonstrationen den 12 januari, och dömdes till arrest i upp till två veckor. Bland de dömda finns partiledaren för United Civic Party, Anatol Ljabedzka.

Den 18 januari föll domen mot journalisten Aljaksandr Zdzvizjkou, som ska sitta i fängelse i tre år för att ha publicerat de välkända Muhammedkarikatyrerna. Och fortfarande finns flera politiska fångar kvar i vitryska fängelser, bland andra politikern och affärsmannen Andrej Klimau och den före detta presidentkandidaten Aljaksandr Kazulin.

Ser man till helheten är mitt intryck att läget i Vitryssland inte på något sätt blivit bättre det senaste året. Det civila samhället, oberoende media och den politiska oppositionen förtrycks systematiskt, och därför blir priset för att engagera sig i kampen för frihet och demokrati högt. Försvinnanden, långa fängelsestraff och kortvariga arresteringar är verktyg som regeringen använder på sofistikerat sätt. Organisationer får sina tillstånd indragna och människor som anses ha en avvikande mening sägs upp från sina jobb.

Ett annat, konkret problem som våra vänner från oppositionen säkert kan berätta mer om är den nya "svarta listan" över nästan 2.000 personer som numera vägras rätten att resa ut ur Vitryssland.

Under 2008 går Vitryssland till parlamentsval. Oavsett vem som tillåts ställa upp i valet är det inget som tyder på att Lukasjenka och hans regim inte ser till att få ett ännu bättre resultat än sist, nämligen att hela parlamentet består av regimtrogna.

Allt det här ger anledning till stor oro.

Vad ska till för att Vitryssland ska svänga in på vägen mot Europa? Det finns förstås många faktorer som påverkar om landet utvecklas i rätt riktning, och jag tänkte nämna några som jag tror är särskilt viktiga.

Den första handlar om oppositionen och det civila samhället.

Kommer vi att få se en rödvit revolution i Minsk, precis som den oranga i Kiev och rosornas revolution i Tbilisi?

Det tror jag att våra vitryska vänner här idag kan spå bättre än jag. Men jag tror att en förutsättning för en demokratisering är att det finns en samlad opposition som är bärare av de ideal och värderingar som kan gälla i ett nytt Vitryssland. En samlad opposition som är beredd att ta över den dag Lukasjenka inte längre sitter vid makten. Jag vet att era partier, under svåra förutsättningar, gör fantastiska insatser för att blottlägga regimens brott och för att samla stöd för förändring.

Det civila samhället har också en viktig roll att spela i demokratiseringen. Enskilda organisationer - från miljörörelsen till kulturföreningar och bostadsrättsföreningar. Det är när människor med gemensamma intressen sluter sig samman som ett tryck för förändring långsamt byggs upp.

Därför är det också helt centralt att både EU och länderna i väst fortsätter och stärker sitt stöd dels till oppositionen och demokratirörelsen, dels till att bygga upp ett dynamiskt civilsamhälle som är oberoende av staten.

Lika viktigt är det att vi bidrar till att bryta regimens mediemonopol, som bidrar till att stärka greppet om makten och sprida myter om omvärlden. Stödet till oberoende media inne i Vitryssland, och utländska media som når vitryssar, måste fortsätta.

Den andra faktorn handlar om ekonomi.

Sedan ett år tillbaka för Ryssland en ny gas- och oljeprispolitik gentemot Vitryssland. Subventionerna minskar nu år efter år, och vitryssarna får snart betala samma marknadspris för olja och gas som alla andra. Det här minskar beroendet av Ryssland och kan skapa förutsättningar för att Vitryssland ska orientera sig västerut för att söka investeringar och lån. Det skulle kunna bli ett "möjligheternas fönster" som EU kan använda sig av. Ju fler ekonomiska kontakter som regimen tar med väst, desto större blir trycket på att öppna upp den vitryska ekonomin.

Vi kan också se att efterfrågan på fri konkurrens och tydliga spelregler för privata företag ökar i Vitryssland. Det är faktiskt inte i många andra länder man ser småföretagare som går ut på gatorna för att demonstrera för fri företagsamhet!

I bästa fall inser regimen själv att det en förändring mot marknadsekonomi är helt nödvändig. Friare ekonomi kan leda till pluralism och frihet på andra områden, och fler företagare kan bidra till ytterligare förändringstryck. Jag tror därför att fortsatt stöd till ekonomiska reformer, företagande och till att utveckla det vitryska näringslivet är en viktig väg till demokratisk förändring på sikt.

Den tredje handlar om Europa.

Allt sedan Lukasjenka kom till makten för 14 år sedan har relationerna mellan den Europeiska unionen och Vitryssland varit mycket begränsade. Ett samarbetsavtal ligger i malpåse sedan 1997, på grund av bristen på demokrati och mänskliga rättigheter. Några politiska kontakter på högre nivå förekommer inte, och den vitryska statsledningen får inte resa in i EU-länderna. Restriktionerna har skärpts i takt med att valfusk uppdagats och förtrycket mot oliktänkande har accelererat.

EU har ställt tydliga krav på regimen för att häva de sanktioner som gäller idag. Den vitryska regeringen måste skapa full klarhet i försvinnanden av politiskt aktiva, frige politiska fångar, hålla fria och demokratiska val och respektera de mänskliga rättigheterna. Hittills har Lukasjenka och hans regim ställt sig helt främmande till att uppfylla något av de här kraven. Att göra det skulle nämligen innebära spiken i kistan hela den vitryska diktaturen.

Den isolering som den vitryska regimen valt innebär också att landet inte ingår i EU:s strategi för grannländerna, som handlar om att öka det ekonomiska samarbetet och stödja demokratisering.

Europeiska unionens politik gentemot Vitryssland baseras på en tydlig värdegrund och reflekterar de principer som Europasamarbetet vilar på. Tanken är att konsekventa och tydliga signaler ska påverka utvecklingen i positiv riktning.

Jag tror att vissa av sanktionerna kan ha viss effekt på sikt. Förbudet för Lukasjenka och hans närmaste krets att resa in i EU-länderna är förstås kännbart. Att kunna resa till Venezuela, Iran och Kina ersätter knappast de kontakter som regimen går miste om i Europa.

Men samtidigt kan vi konstatera att situationen i Vitryssland på intet sätt förbättrats under det senaste decenniet. Trots otaliga försök att påverka regimen, med piska och morot, har vi misslyckats. Istället ser vi mer förtryck och ytterligare självvald isolering.

Samtidigt har EU kommit allt närmare Vitryssland, rent geografiskt. Polen, Litauen och Lettland är medlemsländer med kunskap och historia om Vitryssland, och som kan bidra till att påverka utvecklingen. Bland annat mot den bakgrunden kan det finnas skäl att se över om delar av EU:s strategi för Vitryssland bör omprövas.

Det finns ett antal viktiga frågor vi måste ställa oss:

- Vilka åtgärder behövs för att bidra till en ekonomisk integration med Europa?

- Kan EU-länderna föra en dialog om reformer med Vitryssland utan att ge regimen legitimitet?

- Hur kan EU:s och EU-ländernas utvecklingssamarbete förändras så att fler sektorer omfattas och inte utesluter kontakter med vitryska myndigheter där det behövs för att uppnå långsiktiga demokratiska mål?

Jag har inget svar att ge idag på vilken väg EU ska välja för att åstadkomma förändringar i Vitryssland. Det kräver noggranna överväganden, just mot bakgrund av de här olika frågorna.

Sverige bedriver sedan ett antal år ett brett utvecklingssamarbete med Vitryssland, och jag är stolt över att vi är en av de största bilaterala givarna. Regeringen har beslutat att från och med i år stärka det svenska engagemanget i Vitryssland, och vi ökar nu stödet med över 50 procent till 7,5 miljoner euro per år.

Sveriges politik gentemot Vitryssland strävar efter att stärka respekten för demokrati och mänskliga rättigheter i landet och att i förlängningen bidra till att Vitryssland integreras i det europeiska samarbetet och den europeiska värdegemenskapen.

Individkontakter, utbyte och exponering för europeiska värderingar är centrala delar i det arbetet, och Sverige gör insatser på fler olika nivåer - förutom dem som är direkt knutna till statsledningen. Fokus ligger på demokrati och mänskliga rättigheter, men Sverige ser också möjligheter till demokratisk förändring genom att samarbeta även inom andra områden som miljö, socialtjänst och hälsovård.

En avgörande del av vårt bidrag sker genom Sida till svenska organisationer som samarbetar med likasinnade i Vitryssland. Silc, liksom flera andra svenska partier och organisationer gör stora insatser för att stödja den demokratiska oppositionen. Men samarbete finns även mellan organisationer som arbetar med miljö, utbildning och funktionshindrade. Sverige bidrar även till att stärka media och tillgång till fri information, och ger dessutom stöd till det vitryska universitetet European Humanities University som finns i exil i Vilnius.

Under hösten räknar vi med att öppna en svensk ambassad i Minsk. Precis som är fallet i flera andra länder hoppas vi att beskickningen kan bli en viktig kanal för att stötta er och andra som arbetar för demokratisk utveckling och för att Vitryssland ska bli en del i det europeiska samarbetet.

Den svenska politiken syftar till att skapa demokratisk förändring i Vitryssland. Vi gör det genom att visa upp Europa för vanliga vitryssar, och vi gör det genom att ta avstånd från Lukasjenka och hans regim.

Här bör vi kunna göra mer. Det handlar om att erbjuda turistvisum till EU till en rimlig kostnad, men också om att kunna arbeta och studera på olika håll i Europa. Att göra det möjligt för vanligt folk att resa över gränserna och se livet i ett demokratiskt land tror jag är det bästa sättet att så frön till en förändring.

Vi har ett ansvar för att hålla vitryssarnas dröm om Europa vid liv. Om den europeiska visionen känns alltför avlägsen riskerar möjligheterna till reformer att begränsas.

Utvidgningen av EU är ett historiskt utmärkt exempel på hur Europasamarbetet kan användas för att främja frihet, fred, stabilitet och välfärd. EU har under lång tid signalerat att dörren står öppen för Vitryssland den dag man uppfyller kraven på demokrati och marknadsekonomi. Den dörren måste förbli öppen.

Mina vänner,

Vitryssland är Europeiska unionens närmaste granne och vi kan inte lämna tio miljoner människor åt sitt öde. Precis som alla andra har de rätt till frihet och demokrati. Vi måste fortsätta finna vägar att ekonomiskt, politiskt och inte minst moraliskt stötta de modiga människor och organisationer som trots allt finns och som kämpar för rättsstatens principer, demokrati och mänsklig värdighet. Och vi måste kunna ge vanliga människor i Vitryssland en smak av Europa, samtidigt som vi tydligt markerar att vi tar avstånd från diktaturen.

Jag ser fram emot en spännande diskussion om detta här i kväll.

Tack!