Miljölagstiftning

I Sverige utgörs miljölagstiftningen framför allt av miljöbalken som sedan 1999 är den ramlag som syftar till att främja hållbar utveckling. Att miljöbalken är en ramlag innebär att de flesta reglerna inte är exakta och att det inte i detalj anges hur olika avvägningar enligt balkens bestämmelser ska göras.

Kvinna bredvid en naturreservatskylt Foto: Kentaroo Tryman/Naturbild AB

Liksom EU:s alla andra medlemsstater lyder Sverige under EU-rätten vilket innebär att vi måste se till att den svenska lagstiftningen lever upp till EU-rättens krav. Sverige är också anslutet till ett 40-tal internationella miljökonventioner för att skydda miljön och hushålla med våra naturresurser. Århuskonventionen är särskilt viktig när det gäller allmänhetens rättigheter, till exempel när det gäller att få tillgång till miljöinformation från myndigheter och att påverka miljöbeslut.

Miljömålen har en stark koppling till den svenska miljölagstiftningen. För att säkerställa miljöbalkens syfte genomför de operativa myndigheterna, såsom Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten, de tillsynsinsatser som behövs. Miljömålen konkretiserar tillsynsarbetet och därför är det viktigt att planera tillsynen med miljömålen som grund.