Så ska politiken genomföras

Att genomföra politiken för global utveckling är regeringens gemensamma ansvar. Biståndsministern har regeringens uppdrag att samordna politiken. Svenska myndigheter och ambassader är också viktiga i politikens genomförande.

Att genomföra politiken förutsätter ett resultatorienterat arbete inom regeringen. Det ställer krav på kapacitet och analys och att befintliga system för beslut, styrning och internationellt påverkansarbete, framförallt inom ramen för EU, används effektivt. Det finns konkreta analysverktyg, liksom samrådsgrupper mellan olika departement, för att stödja genomförandet. Kunskapen om politiken och analysen av vad politiken innebär i praktiken för olika politikområden ska stärkas.

Genomförandet förutsätter också en ökad samverkan med andra länder och aktörer. EU spelar en särskilt central roll och har ett fördragsbundet åtagande att integrera ett utvecklingsperspektiv i alla beslut som påverkar utvecklingsländer.

Samverkan med svenska aktörer

En bred diskussion och ett brett deltagande från olika samhällsaktörer som med sin kunskap och sina erfarenheter bidrar till politikens mål är också en förutsättning för att nå politikens mål.

Flera myndigheter har regeringens uppdrag att bidra till genomförandet av PGU genom att till exempel bistå med kunskap och analys i när politikens utformas.

Universitet och högskolor är viktiga aktörer för utveckling. Genom att det globala perspektivet genomsyrar utbildning och forskning kan högskolorna bidra till ökad kunskap och förståelse för globala utvecklingsprocesser. Svensk forskning bidrar även till att stärka fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer.

Svenska civilsamhällesorganisationer slår vakt om det gemensamma ansvaret för en rättvis och hållbar global utveckling och bidrar till internationellt engagemang i Sverige i sin opinionsbildande och folkbildande roll. De granskar också olika politikområdens påverkan på fattiga människors verklighet i utvecklingsländer.

Svenska företag finns idag representerade i långt fler utvecklingsländer än Sverige har ambassader eller bedriver bistånd. Genom investeringar och genom att bidra till fler arbetstillfällen, ökade skatteintäkter och teknikutveckling bidrar företag till ekonomisk utveckling i de samhällen de verkar i. Socialt ansvarstagande och respekt för arbetsrätt, miljö och mänskliga rättigheter är en svensk konkurrensfördel som också sprider dessa värderingar bland lokala företag.

Samstämmighet i EU

EU har ett fördragsbundet åtagande att främja samstämmighet för utveckling och att beakta utvecklingsaspekter av beslut inom samtliga politikområden som har effekter på utvecklingsländer. Inom EU pågår sedan 2005 ett arbete med att främja ökad samstämmighet (Policy Coherence for Development, PCD). För den svenska regeringen är påverkan inom EU ett sätt att få genomslag för den svenska politiken för global utveckling.

EU-processer inom fem prioriterade områden står i fokus för EU:s arbete för ökad samstämmighet under 2010-2013: handel- och finanspolitik, klimatförändringar, livsmedelssäkerhet, migration och säkerhet.

EU-kommissionen har i uppdrag att vartannat år rapportera om EU:s arbete med samstämmighet. Rapporterna baseras bland annat på enkäter i medlemsstaterna och i EU:s institutioner. I september 2009 presenterades EU:s andra samstämmighetsrapport. Tillsammans visar rapporterna på framsteg som gjorts inom EU men även kvarstående utmaningar. I rapporten inkluderades för första gången även fallstudier om EU:s påverkan på utvecklingsländer.

Hur påverkar ett beslut global utveckling?

När beslut inom ett politikområde bedöms påverka målet om en rättvis och hållbar global utveckling ska en konsekvensanalys göras. Politikens två perspektiv - rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv på utveckling - ska vara vägledande. Det kan handla om att ställa sig frågor som: Främjar eller motverkar beslutet respekten för mänskliga rättigheter i utvecklingsländer? Hur påverkar beslutet individer eller specifika grupper i utvecklingsländer? På vilket sätt har fattiga kvinnor och män varit delaktiga när beslut har fattats? Vilka andra politikområden berörs av frågan och kan synergier stärkas genom samverkan?