Samarbetsländer
Sverige fokuserade under 2007 utvecklingssamarbetet till färre länder. Det ska ses som en av flera åtgärder som vidtagits för att höja effektiviteten och kvaliteten i det svenska utvecklingssamarbetet.
Genom landfokuseringen kan Sverige stärka partnerskapet med de viktigaste svenska samarbetsländerna och fortsätta vara en ledande givare med hög kvalitet i utvecklingssamarbetet. Genom att resurser frigörs blir det möjligt att engagera sig djupare där Sverige fortsätter samarbetet. Att Sverige fasar ut biståndet till vissa länder innebär att dessa länders förvaltningar på ett mer effektivt sätt kan hantera biståndet från länder som är kvar. En förutsättning för detta är att en fortsatt nära dialog äger rum med övriga biståndsgivare och att en rimlig arbetsfördelning mellan givarna uppnås.
De globala biståndsflödena har ökat under senare år. Ytterligare ökningar planeras, bland annat av flera stora västländer. Dessutom tillkommer nya givare, till exempel Kina och Indien. För världens fattiga länder är det positivt att mer resurser avsätts till stöd för deras arbete med att bekämpa fattigdomen. Samtidigt ökar den administrativa belastningen på varje samarbetsland. Inte sällan kan 30-40 bilaterala och multilaterala givare vara aktiva i samma land, liksom ett stort antal internationella enskilda organisationer. Denna situation är i längden ohållbar. Som en del av den så kallade Parisdeklarationen har därför biståndsgivarna kommit överens om att bland annat minska antalet länder de samarbetar med och antalet sektorer (områden) de ska arbeta med i varje land.
Efter landfokuseringen
Regeringen beslutade 2007 att följande ska gälla för de länder vi samarbetar med:
- Ett stärkt fokus på Afrika. På denna kontinent är behoven av stöd till fattigdomsbekämpning störst. Vägen till att nå millenniemålen är längst jämfört med andra regioner. Afrika är exempelvis mest drabbat av konflikter, hiv/aids och risk för svält.
- Ett stärkt fokus på Europa. Ett fortsatt närmande av forna sovjetstater och länder i sydöstra Europa till den europeiska gemenskapen skapar förutsättningar för att minska fattigdomen i dessa länder och är nödvändigt för att främja ett demokratiskt och stabilt Europa.
- Ett stärkt fokus på fred och säkerhet. Sverige behåller och vidareutvecklar samarbetet med flertalet stater i en konflikt- eller postkonfliktsituation.
- Ett stärkt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. Stabila demokratier kännetecknade av god samhällsstyrning i vilka den enskildes fri- och rättigheter respekteras är en förutsättning för en uthållig och människovärdig utveckling. Sverige förblir starkt engagerat för en demokratisk samhällsutveckling i flera stater med stora demokratiunderskott.
- I vissa länder i Afrika och Asien där det svenska reguljära utvecklingssamarbetet fasas ut kommer Sverige att bedriva ett selektivt samarbete. Det är länder där vi ser ett värde i att främja olika former av aktörssamverkan. I dessa länder kan riktade biståndsinsatser inom något område bli aktuellt, inom exempelvis områden som miljö, HIV/Aids, mänskliga rättigheter eller bekämpandet av korruption.
Länderna har indelats i olika kategorier:
- Länder med långsiktigt utvecklingssamarbete
- Länder i konflikt/postkonfliktsituation
- Länder i Östeuropa
- Utfasningsländer med selektivt samarbete
Biståndsformer som inte påverkas
Humanitärt bistånd, multilateralt bistånd, stöd till det civila samhället, fristående forskningssamarbete och vissa andra biståndsformer berörs inte av landfokuseringen då detta bistånd bedrivs enligt andra principer än de som gäller för det landrelaterade biståndet.
