Budgetstöd

I den så kallade Parisdeklarationen enades biståndsgivare och samarbetsländer om att givarna ska använda samarbetsländernas administrativa system och att givarna måste koordinera sig mycket mer. Det innebär också att biståndet oftare kommer att ges som budgetstöd.

Budgetstöd är ett stöd för att delfinansiera genomförandet av ett lands egen strategi för att bekämpa fattigdomen och nå millenniemålen. Stödet kanaliseras genom landets egna system och ingår i landets budget. Därför kallas det budgetstöd. Fattigdomsstrategin är oftast ett brett program, baserat på behoven och situationen i respektive land, med särskilda satsningar på bland annat utbildning, hälsovård och ekonomisk utveckling.

Rätt utformat har budgetstöd flera fördelar jämfört med traditionellt projektstöd. Fördelarna med budgetstöd är att:

  • samarbetslandets möjlighet att planera hur resurserna ska användas ökar
  • samarbetslandets eget ansvar för att bekämpa fattigdomen ökar
  • kostnaderna för att hantera biståndet minskar i samarbetslandets administration

Budgetstödet ger samtidigt givarna en möjlighet att diskutera samarbetslandets samlade politik, något som inte är möjligt när man stöder enskilda projekt. Dessutom breddas möjligheten att bekämpa korruption från enskilda projekt till hela landets system för hantering av finansiella resurser. Beslut om budgetstöd kopplas alltid till en överenskommelse mellan givare och samarbetslandets regering om hur uppföljningen ska gå till, baserat på samarbetslandets egna prioriteringar.

Budgetstödet utvärderat

En internationell utvärdering har genomförts där resultatet av de internationella biståndsgivarnas budgetstöd mellan 1994 och 2004 till sju länder granskades - Burkina Faso, Malawi, Moçambique, Nicaragua, Rwanda, Uganda och Vietnam. Utvärderingen omfattar sammanlagt mer än fyra miljarder US-dollar i utbetalat budgetstöd från olika givare.

Utvärderingen visar på flera positiva resultat av budgetstödet. Det har bidragit till ökad tillgång till social service genom att mer resurser kan läggas på områden som hälsa och utbildning. Genom att budgetstödet kanaliseras genom landets budget stärks även ländernas möjligheter att styra resurserna dit de behövs bäst och att planera långsiktigt för att bättre utnyttja hela budgeten. Landets parlament och folkrörelser får bättre möjligheter att utkräva ansvar från sin regering jämfört med om biståndet utformats som en mängd olika givarstyrda projekt där det berörda departementet endast varit informerat om insatserna.

Genom att budgetstödet inte binder upp biståndsmedlen till investeringar i en särskild sektor, minskar risken för att en social infrastruktur byggs upp, som landet sedan inte kan fylla med innehåll. Dessutom förbättras ländernas administrativa system och förmåga att hantera finansiella resurser genom att budgetstöd sätter fokus på förbättringar av just dessa system. Detta är viktigt för att kunna minska korruptionen - något som också ger positiva effekter för hur landets egna skatteintäkter utnyttjas och för annat bistånd till landet.

Långsiktiga effekter osäkra

Samtidigt konstaterar utvärderingen att det på grund av den korta tiden är svårt att säga något om de långsiktiga effekterna av budgetstödet när det gäller den ekonomiska fattigdomen. Här skiljer sig dock inte budgetstöd från andra stödformer - bristen på data i samarbetsländerna gör att det är svårt att analysera övergripande resultat av detta slag för alla biståndsformer.

Utvärderingen pekar även på områden där givarna kan dra lärdomar för att ytterligare förbättra budgetstödet. Bland annat behöver förutsägbarheten öka när budgetstödet utgör en allt större andel av ländernas budgetar. Strategierna för fattigdomsbekämpning bör efter inledande satsningar på främst de sociala sektorerna bli mer fokuserade på tillväxt.

Ansvarigt departement