Debattartikel
Asharq Al-Awsat 30 april 2008

Intervju med Frank Belfrage

Svenska Utrikesdepartementets kabinettsekreterare: vi skall stå värd för Internationella konferensen om samarbete med Irak för nu är det dags att se framåt.
Kabinettsekreteraren framhåller att en enda kommun i Sverige tagit emot fler irakiska flyktingar än hela USA och Kanada tillsammans.

Svenska Utrikesdepartementets kabinettsekreterare Frank Belfrage tillkännagav att hans land beslutat stå värd för Internationella konferensen om samarbete mellan Irak och FN den 29:e maj. Hans land är övertygat om det nödvändiga i att stödja Irak och se framåt och inte fastna i meningsskiljaktigheterna kring kriget år 2003. I en exklusiv intervju i Asharq al-Awsat tillade han: "Vi är där vi är och nu måste vi alla visa ansvar, deltagande och solidaritet med Irak". Han understryker den viktiga roll som FN spelar i Irak och behovet av större humanitära insatser, särskilt i flyktingfrågan och påpekar vidare att Södertälje, en liten svensk kommun, tagit emot fler flyktingar än hela USA och Kannada tillsammans. Nedan följer intervjun.

Sverige har beslutat stå värd för Internationella konferensen om samarbete med Irak i maj. Hur kom ni fram till detta beslut?

Förra sensommaren fram emot hösten beslutade sig Sveriges utrikesminister Carl Bildt för att besöka Bagdad på inbjudan från Iraks utrikesminister (Hoshyar Zebari) för att personligen bekanta sig med situationen i Irak. Besöket sammanföll med franska utrikesministern Bernard Kouchners besök i Bagdad. Våra två länder och regeringar insåg det nödvändiga i att Europa och FN ökar sitt ansvarstagande och sin närvaro i Irak. Vi anser det viktigt att se framåt och inte bakåt och vill se framsteg, försoning och en fredlig utveckling i Irak. FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och Iraks premiärminister Nuri al-Maliki frågade oss i början av april om vi var villiga att stå värd för en konferens för att gå igenom förra årets beslut i Sharm el-Sheikh och för att fastställa en ram för Iraks vidare utveckling. Vi tänkte allvarligt på frågan eftersom det naturligtvis är en mycket stor utmaning att på sex veckor förbereda ett stort internationellt möte med flera delegationer, FNs generalsekreterare, premiärminister al-Maliki och utrikesministrar från många länder. Vi ville visa vårt ansvarstagande gentemot Irak och stödja landets utveckling. Vi ansåg dessutom mötet viktigt och tidpunkten väl vald eftersom FNs säkerhetsråds antagande av resolution 1770 efter mötet i Sharm al-Sheikh tillkommit. Vi har även till vårt förfogande FNs generalsekreterares särskilde representant svensk-italienske Staffan de Mistura, som är mycket driftig och gör ett utmärkt jobb. Mötet sammanfaller med våra nuvarande ansträngningar att utöka FNs roll i Irak. Vi upplever att läget och säkerheten i Irak förbättrats och det finns således flera faktorer som sammanfaller vilket bidrar till att vårt deltagande kan stärka försoningsarbetet. Men allt detta kräver ett antal förutsättningar såsom regeringens vilja att samla alla parter för att få igång ett verkligt försoningsarbete, fastställa en budget och skapa en plan för att utveckla hela Irak. Ytterligare en förutsättning är löftet från Världsbanken och FN att hjälpa Irak att finna ett sätt att utvecklas. Allt detta är möjligt och förutsättningarna finns där men de har ännu inte realiserats fullt ut. Det är lättare sagt än gjort. Vi tror att det är genomförbart och Sveriges regering vill bidra till detta arbete. Därför har Sverige med glädje tackat ja till att stå värd för denna konferens.

Efter fem års krig i Irak ser vi en större roll för Sverige, Frankrike och Europa. Upplever du att Europa kunnat gå vidare efter splittringen som krigsbeslutet orsakat?

Ja, det gör jag. Därför sade jag att vi vill se framåt och inte bakåt. Vi är där vi är och måste nu visa ansvar, deltagande och solidaritet med Irak. Vi måste se framåt.

Mandatperioden för amerikanska presidenten George Bushs administrations löper ut i slutet av detta år. Till vilken grad kommer en ny administration medföra ett närmande till andra statsmakter i fråga om Irak?

Det är svårt att säga. Trots att den nuvarande administrationens mandatperiod tar slut kommer USAs intressen och förpliktelser (i Irak) att kvarstå vem som än vinner det kommande presidentvalet. Det är tydligt att vi går från ett skede med en multinationell militär styrka till en bilateral uppgörelse mellan USA och Irak i fråga om säkerhet. Men naturligtvis leder alltid förändringar i en regeringsadministration till osäkerhet om hur detta kommer att påverka politiken och där kan vi bara vänta och se.

Vilken betydelse hade ert deltagande i den breda konferensen i Kuwait för utrikesministrarna i Iraks grannstater? Har ni fått några löften från de deltagande delegationerna inför mötet i Stockholm?

Konferensen var mycket viktigt för Sverige. Vi är tacksamma för att Kuwait, Irak och FN bjudit in oss. Vi mötte några av de viktigaste deltagarna för att förbereda det förestående mötet. Jag blev överraskad av diskussionen som fördes (i Kuwait). Den tydde på ett närmande i synsättet om vägen framåt för Irak och detta är mycket hoppingivande.

Kommer ni att deltaga i beslutet om vilka parter som bjuds in till konferensen i Stockholm?

Irak och FN kommer att skicka inbjudan till FNs medlemsstater och vi kommer med glädje att hålla kontakt med delegationerna som kommer till Sverige.

Hur många länder har sagt att de kommer att deltaga?

Det vet jag inte ännu men i Sharm al-Sheikh deltog ca. 80 delegationer.

Vilka gripbara resulat hoppas ni det internationella samarbetsmötet kommer att leda till?

Jag antar att förutsättningen för riktiga framsteg är att det internationella samfundet ser konkreta förbättringar i Irak. Förbättringar på det politiska området genom försoningsarbetet, på det ekonomiska området genom rikedomsfördelning och skapande av arbetstillfällen, infrastruktur och elektricitet. Dessutom ser vi att arbetet med att införa oljelagen och att genomföra de regionala valen enligt plan den första oktober går framåt. Vi hoppas även att FN presenterar planen för mänsklig utveckling så att vi kan se vilka konkreta projekt Irak och FN förbereder. Vi tillhandahåller ramen och vill bidra till arbetet men till syvene och sist är internationella samarbetsprojektet irakiska regeringens och det är den som för befälet.

Känner ni optimism inför möjligheten att oljelagen kommer att införas före konferensen?

Ja, men vi vet inte om allt kommer att vara förberett till slutet av maj men jag ser framsteg och är därför optimistisk.

Vad har Sverige för intresse av en stabilisering i Irak?

Naturligtvis finns det en god vilja men trots detta agerar länder utifrån egna nationella intressen.

Vi lever i en globaliserad tid och världens länder är ömsesidigt beroende av varandra. Det som händer i Irak och i hela Mellanöstern påverkar oss alla. Det finns en säkerhetsaspekt och en aspekt rörande ekonomi och energi. Idag är världen inte längre uppdelad och har inga gränser. Integrationen är långtgående. Det ligger i vårt eget intresse att bidraga till försoning, fred, välstånd och utveckling. Dessutom är vi mycket intresserade av frågor rörande de mänskliga rättigheterna och dessa kommer att förbättras i och med en fredlig utveckling i Irak.

Varför anser ni att det är lämpligt att engagera sig i Irak just nu?

Det finns många anledningar. FNs resolution är mycket viktig och vi tror på internationell lag. Dessutom växer ett samförstånd om att vi måste samarbeta och medvetandet om att det inte finns militära lösningar ökar. Det krävs tid men vi måste nå en politisk lösning och en politisk mognad. Tillfället kunde ha kommit sex månader tidigare eller sex månader senare men det kom nu och vi följde uppmaningen från FNs generalsekreterare.

Sverige har dessutom hjälpt Irak på annat sätt genom att ta emot 18 500 flyktingar bara förra året. Ni har tagit emot fler flyktingar än andra europeiska länder och USA. Hur påverkar detta er relation till Irak?

Det är en mycket viktig fråga eftersom det nu bor 150 000 irakier i Sverige och detta binder samman våra länder. Vår flyktingpolitik går tillbaka på vår långa tradition av öppenhet, solidaritet och ett behov av en humanitär dimension i politiken. Närhelst en kris uppstått i världen har vi öppnat våra gränser och folk har kommit hit. Från Vietnam, Kambodia och Laos på sjuttiotalet, från f.d. Jugoslavien under balkankrigen och nu från Irak. Det är vårt arv och även om det låter naivt känner vi att det är vår plikt och vi stöds av den allmänna opinionen i Sverige. Vi har med glädje tagit emot många flyktingar men vi har känt att andra kunnat ta ett större ansvar. När vi nu går mot ett fredligare samhällsklimat präglat av vilja till försoning kommer vi att få se en minskad flyktingström och att en del av de flyktingar som kommit till Sverige kommer att längta efter att återvända till sitt hemland och deltaga i återuppbyggandet. Irak är ett rikt land och den som återvänder dit kommer att få en lysande framtid.

Har medvetandet om flyktingsituationen och behovet för andra länder att ta på sig ett större ansvar ökat?

Ja, det finns ett ökat medvetande men det är inte stort. I en liten svensk kommun vid namn Södertälje (med en befolkning på 82,000 invånare) bor många irakiska medborgare. Vi blev förvånade av att amerikanska kongressen för två veckor sedan bjöd in kommunstyrelsens ordförande i Södertälje för att vittna vid ett utskottsförhör i amerikanska kongressen. Kongressen ville veta vad kommunen gör, varför (de tar emot irakierna) och hur det har gått. Kommunstyrelsens ordförande förklarade detta för dem och tog även tillfället i akt att diskutera ansvarsfördelningen då Södertälje kommun tagit emot fler flyktingar än hela USA och Kanada tillsammans. Idag är en tredjedel av Södertäljes befolkning irakier.

Mina Al-Oraibi