Vi visste i alla fall att vi ville börja med Nepal och Vietnam så vi reste först runt där i nästan två månader. Sen hörde vi jättemycket om Thailand och Malaysia från folk vi träffade på under resan, så en månad där som avslutning skulle bli helt perfekt. Vi åkte till Bangkok och sen vidare med buss till Pattaya. Planen var att åka till Koh Samet sen, men först ville vi se fastlandet. Vi hittade ett sjyst och billigt hotell och hyrde varsin moped.

Tappade kontrollen över mopeden

Vi kom iväg vid tiotiden den där dagen och hade bara åkt ett par timmar när det hände. Jag kom in i en ganska skarp kurva, inte så fort utan lite lagom bara, men så helt plötsligt fick jag sladd i gruset på vägkanten och åkte rakt in i Emil. Det är lite luddigt vad som hände sen eftersom det gick så fort, men jag vet att jag fick mopeden över mig när jag landade och att benet veks liksom in under mig i någon konstig vinkel. Först gjorde det inte så ont för jag blev så chockad, men sen såg jag hur allvarlig skadan var i högerbenet. Det kändes som om jag skulle svimma. Emil fick bara lite skrapsår så han kunde ställa sig upp direkt men jag kunde knappt röra mig. En man som passerade ringde efter polisen som kom och hjälpte till med transport till närmaste sjukstuga.

Mopedägaren ville ha betalt

Jag fick något smärtstillande på en gång och sen antibiotika, men de kunde inte fixa benbrottet där. Såret var så pass öppet att det tydligen bara var en specialistklinik i Bangkok som kunde operera sånt. Men innan jag kunde köras dit kom mopedägaren och ville ha betalt för skadorna på mopeden. Den var inte försäkrad visade det sig, trots att han sagt det. Dubbla värdet av mopeden krävde han och han hade mitt pass som säkerhet.

Johan ringde till ambassaden i Bangkok, som ställde upp och kontaktade polisen, som ju inte talade engelska. Ambassaden hjälpte mig att få tillbaka passet. Men jag blev ändå tvungen att betala 75.000 baht, 15.000 kronor! till mopedägaren.

Min försäkring hade gått ut

Jag ringde hem till mamma och hon blev såklart helt skärrad. Hon ringde både försäkringsbolaget och SOS International för att kolla upp reglerna. Tydligen gällde inte min försäkring eftersom vi varit utomlands längre än 45 dagar. Man behöver någon slags extraförsäkring om man ska vara borta längre, men det visste ju inte vi. Sjukhuset i Bangkok sa att de inte kunde operera mig förrän de fått en betalningsgaranti, så först efter att mamma fixat det, ringde SOS-läkaren till läkaren på sjukhuset och skaffade en ambulans till Bangkok. Efter operationen var jag tvungen att ligga kvar i över en vecka. Under tiden hjälpte ambassaden mig att anmäla skadan till thailändska transportministeriet, som har en trafikförsäkring man kan ansöka om - bara på thai!

Blev kvar på sjukhuset

SOS höll kontakt med läkaren på sjukhuset för att avgöra när jag kunde få åka hem, och till slut gick det. Jag åkte hem med reguljärflyg, på en bår, tillsammans med en sjuksköterska som SOS skickade ner. I början, på sjukhuset, ville jag bara komma därifrån så att vi kunde fortsätta resan, men mot slutet kände jag att jag bara ville hem. Jag var rätt så glad när vi äntligen landade i Sverige.

Efter ett par månader fick jag 35 000 baht (cirka 8 000 svenska kronor) från den thailändska trafikförsäkringen, som ambassaden hjälpt mig med. Mamma var förstås mindre glad över alla pengar hon varit tvungen att låna för att hjälpa mig, men allt blev i alla fall bra till slut.

	800 kronor	ambulansfärd till Bangkok
	70 000 kronor	ambulanstransport, operation och sjukhusvistelse
	103 000 kronor	kronor för flygtransport med liggande bår samt ledsagande sjuksköterska
	8 600 kronor	SOS Internationals omkostnader
	15 000 kronor	ersättning för mopeden
Totalt	197 400 kronor

Tur i oturen

Man kan ändå säga att Adam hade tur i oturen:

• För en liggande bår måste man köpa nio sittplatser i ett flygplan. Om Adam hade transporterats med flygambulans till Sverige, hade resan gått på minst 400.000 kronor.
• Adam skadades i ett land med relativt lågt kostnadsläge. Hade samma sak hänt i till exempel Kalifornien, hade summan lätt gått upp till det fyrdubbla.

Adam finns inte i verkligheten och just denna historia är påhittad men, tyvärr, baserad på en allt för lång rad av verkliga händelser.