Konventioner

Konventionen om biologisk mångfald

Konventionen om biologisk mångfald, CBD, kallas även mångfaldskonventionen eller Riokonventionen. Den är ett gemensamt försök av världssamfundet att komma till rätta med förlusten av ekosystem, arter och gener.

Konventionen har arbetats fram inom FN-systemet. Den undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992 och trädde i kraft år 1993.

Cartagnenaprotokollet

Till konventionen om biologisk mångfald hör även protokollet om biosäkerhet, Cartagenaprotokollet. I protokollet specificeras hur man ska skydda den naturliga biologiska mångfalden från tänkbara risker med att levande modifierade organismer, som utvecklats med modern bioteknik, kommer ut i naturmiljön.

Protokollet undertecknades år 2000 och trädde i kraft år 2003.

Bernkonventionen

Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö, Bernkonventionen, är en regional naturvårdskonvention för Europa och en del av Afrika. Genom bättre samarbete ska vilda djur, växter och deras naturliga miljöer skyddas.

Konventionen har arbetats fram inom Europarådet. Den undertecknades år 1979 och trädde i kraft år 1982.

Bonnkonventionen

Konventionen om skydd av flyttande vilda djur, Bonnkonventionen, ska främja och gemensamt stödja förslag om skydd och vård av flyttande arter. Arter som är utrotningshotade eller har dåligt skydd mot olika hot är särskilt viktiga att skydda.

Konventionen arbetades fram inom FN. Den undertecknades år 1979 och trädde i kraft år 1983.

Ascobans och Eurobats

Till konventionen hör bilagor och 13 underavtal om särskilda arter eller artgrupper (fladdermöss, småvalar, sälar, havssköldpaddor samt ett antal fågelarter, till exempel albatrosser och sibiriska tranor).

Underavtalet till skydd för småvalar i Nordsjön och Östersjön, Ascobans, undertecknades år 1992 och trädde i kraft år 1994. Överenskommelsen om skydd av fladdermöss i Europa, Eurobats, undertecknades år 1991 och trädde i kraft år 1994.

Cites-konventionen

Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter kallas vanligtvis Cites- eller Washingtonkonventionen. Enligt konventionen ska den som handlar med utrotningshotade arter bestraffas och det djur eller den växt som någon försökt handla med ska konfiskeras och skickas tillbaka till exportlandet.

Konventionen arbetades fram på initiativ av Internationella naturvårdsunionen, IUCN. Konventionen undertecknades år 1973 och trädde i kraft år 1975.

Bonn Amendment och Gaborone Amendment

Ändringen Bonn Amendment skrevs under år 1979 och trädde i kraft 1987. Ändringen Gaborone Amendment skrevs under år 1983.

Ramsarkonventionen

Konventionen om våtmarker av internationell betydelse - i synnerhet livsmiljön för våtmarksfåglar - kallas vanligtvis Ramsarkonventionen eller våtmarkskonventionen.

Konventionen skyddar internationellt värdefulla våtmarker, så kallade Ramsarområden. Den verkar också för markplanering och förvaltning som tar hänsyn till våtmarker och vattenmiljöer och främjar forskning och utbildning.

Konventionen är fristående och global. Konventionsarbetet sker dock i nära samarbete med flera andra internationella överenskommelser, däribland konventionen om biologisk mångfald och Bonnkonventionen. Ramsarkonventionen undertecknades år 1971 och trädde i kraft 1975.

Parisprotokollet och Reginaprotokollet

Sverige har även ratificerat två ändringsprotokoll - Parisprotokollet och Reginaprotokollet - som trädde i kraft år 1986 respektive år 1994.

Valfångstkonventionen

Den internationella konventionen för reglering av valfångsten ska skydda valarter och samtidigt skapa förutsättningar för en ordnad utveckling av valfångstindustrin. Konventionen reglerar endast fångsten av stora valar (blåval, sillval, vikval, sejval, knölval, Brydes val, grönlandsval, nordkapare, sydkapare och kaskelott).

Konventionen har arbetats fram mellan de undertecknande parterna som en fristående konvention. Konventionen undertecknades av Sverige år 1948 och 1979.

Tekniska regler och ändringsprotokoll

Till konventionen hör anvisningar om tekniska regler för beräkning av storleken på bestånd, bestämning av fångstkvoter, hur grupper av urinnevånare ska få bedriva valfångst etc.

Till konventionen hör även ett ändringsprotokoll om valfångst från helikopter eller annat flyg. Det ratificerades av Sverige år 1957.