Urban utveckling- stadsdelar med utbrett utanförskap

Utgångspunkten för det urbana utvecklingsarbetet är att minska antalet stadsdelar i Sverige med ett utbrett utanförskap, samt att förbättra förutsättningarna för städernas bidrag till landets konkurrenskraft. I de stadsdelar där en hög andel invånare upplever ett utanförskap genom arbetslöshet, långvarigt beroende av försörjningsstöd, otrygghet eller ohälsa finns det skäl för staten och berörda kommuner att gemensamt finna effektiva metoder för att bryta utanförskapet.

De senaste decenniet har ett nytt socialt landskap vuxit fram i Sverige. Ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation och bidragsberoende. Utanförskapets utbredning är komplex. I städerna är utanförskapet som mest koncentrerat i vissa stadsdelar och har ofta ett mångfacetterat djup. Samtidigt är segregationen och utanförskapets utbredning inte längre enbart ett storstadsproblem utan återfinns även i såväl mellanstora som mindre städer runtom i landet.

I regeringens arbete med att bryta utanförskapet bidrar ett urbant utvecklingsarbete med att hitta former för samordning och samverkan kring det långsiktiga förändringsarbetet i stadsdelar med ett utbrett utanförskap. Utgångspunkten för detta arbete är samverkan och stöd utifrån myndigheternas och kommunernas ordinarie verksamhet och inte genom särskilda projektmedel. Särskilt fokus läggs på frågor som rör arbete, utbildning, trygghet och tillväxt. Grunden för en lokal samverkan i arbetet med urban utveckling läggs framför allt genom de lokala utvecklingsavtal som träffas mellan staten och berörda kommuner.

Ett annat viktigt redskap i arbetet med urban utveckling är att samla in kunskap både nationellt och internationellt genom uppföljning, utvärdering och analys.