Försvarsdepartementet under ordförandeskapet

Stridsgruppernas användbarhet

Sverige ville diskutera hur EU:s stridsgrupper kunde
bli mer användbara. Olika länder ansvarar för att sätta samman stridsgrupper och turas om att ställa dem till EU:s förfogande, halvårsvis. (Det finns alltid två stridsgrupper
i beredskap samtidigt.) Genom stridsgrupperna har EU ett verktyg för snabb krishantering.

När en konflikt blossar upp ska våldet kunna stävjas så fort som möjligt, för att hindra att det leder till fullskaligt krig. När stridsgruppen stabiliserat läget kan mer långsiktiga insatser ta vid. EU:s stridsgrupper är således ett effektivt och unikt redskap.

Men hittills har EU inte använt någon stridsgrupp, något Sverige såg som ett resursslöseri, både med pengar och med en mycket duglig krishanteringsförmåga. Därför arbetade Sverige för att vidga vyerna inom konceptet och tilllåta viss flexibilitet, dvs att en av stridsgrupperna kan användas i andra insatser än just snabbinsatser.

Resultat: Vid försvarsministermötet i november enades länderna om riktlinjer som ska öka flexibiliteten och användbarheten av stridsgrupperna. EU kommer nu att under särskilda omständigheter kunna nyttja en stridsgrupp flexibelt, dvs. utanför konceptet och dess låsning till snabbinsats.

Sverige har därmed säkrat förutsättningarna för stridsgruppernas snabbinsatsförmåga och samtidigt ökat
möjligheterna att dra full nytta av stridsgruppernas potential. EU:s förmåga till krishantering har därigenom stärkts.

Förmågeutveckling

Målet med förmågeutveckling är att identifiera de förmågor som behövs för att EU, på bästa sätt, ska kunna bidra till insatser för fred och säkerhet.

Sverige vill ytterligare driva på det arbete
som redan pågår inom EU. Några av de områden som diskuterades var civil-militär förmågeutveckling och sjöövervakning.

Civil-militär förmågeutveckling

När en militär insats planeras ska det samtidigt finnas en strategi för hur landet ska kunna byggas upp igen när konflikten är över. För en hållbar fred behövs fungerande samhällsinstitutioner under demokratisk kontroll, såsom polis och rättsväsende.

Då militära och civila insatser verkar samtidigt i ett land, ökar deras gemensamma effekt om de samverkar på ett bra sätt. För att bidra till denna utveckling tog Sverige initiativ till en diskussion om hur samordningen mellan EU:s civila och militära förmågor kan vidareutvecklas.

Det handlar i grunden om att undvika dubbleringar inom olika områden där behoven är snarlika för både civila och militära insatser, och finna gemensamma civil-militära lösningar. Det kan avse:
IT- och sambandssystem, transporter och logistik, skyddsåtgärder eller att civila och militära högkvarter samlokaliseras.

Resultat: Vid försvarsministermötet enades medlemsstaterna om att arbeta med en bredare civil-militär ansats till EU:s internationella krishantering. Ministrarna betonade att riktlinjer för arbetet bör utgå från KUSP (Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik). Man underströk också vikten av det nya direktoratet Crisis Management and Planning Directorate och dess betydelse för civil-militär förmågeutveckling. Direktoratet förväntas ha en samordnande roll i det fortsatta arbetet.

Sjöövervakning

Sjöövervakning innefattar inhämtning av information för flera olika ändamål. Det kan röra sig om information som behövs inom sjöfart, säkerhetspolitik, miljöövervakning,
fiskerikontroll eller brottsbekämpning.

Inom försvarsområdet samverkar den svenska myndigheterna(Kustbevakningen och Försvarsmakten med flera) sinsemellan men också med andra länder, kanske främst länderna runt östersjön. Denna "Östersjömodell" ville Sverige delge EU för att påvisa vinsterna, både ekonomiska och verksamma, med en mer integrerad sjöövervakning. För detta behövs inga nya och kostsamma system, utan endast en ökad samverkan och öppenhet mellan ägarna till de befintliga systemen.

Vinsterna av en mer integrerad sjöövervakning är bland
annat: säkrare och effektivare sjöfart, bättre havsmiljö
samt bättre förmåga att upptäcka och ingripa mot olika
hot i och mot den maritima miljön.

Resultat: Vid ministermötet bestämdes att länderna skulle fortsätta arbeta för ökat samarbete, koordinering och
informationsutbyte mellan alla aktörer, såväl militära
som civila, i syfte att skapa en integrerad
sjöövervakning.

Kommissionen uppmanades att i nära samarbete
med medlemsstaterna ta fram en färdplan för
utveckling och implementering. Den ska vara
klar före utgången av 2010.

EU:s insatser utanför Europa

Ett av syftena med den europeiska säkerhets- och
försvarspolitiken är att medlemsstaterna gemensamt
ska kunna bidra med resurser till insatser för att
främja fred och säkerhet.

Behovet av att kunna agera gemensamt för att hantera konflikter eller kriser blev tydligt under Balkankrigen, då EU saknade de rätta verktygen för att kunna agera militärt.

Men mycket har hänt sedan dess och flera militära insatser under EU-flagg har genomförts, främst i Afrika. Den senaste är den maritima insatsen Atalanta utanför Somalias kust, där ett av målen är att skydda FN:s mattransporter från sjöröveri. Somalias befolkning lider svårt av svält och i många fall är hjälpen från FN den enda livlinan.

Under Sveriges ordförandeskap beslutades om för
en förlängning av Atalanta, då behovet
av militär närvaro i regionen bedöms vara fortsatt stort
även under 2010. En annan insats, Althea i Bosnien-
Hercegovina, diskuterades också.

EU:s försvarsindustrimarknad

Vid EDA:s styrelsemöte i försvarsministerformat,
antog ministrarna en deklaration
om att verka för en öppen försvarsmaterielmarknad
och likvärdiga konkurrensvillkor för den europeiska försvarsindustrin. Även detta var en huvudfråga för det svenska ordförandeskapet, som drev linjen om ökad transparens och en jämnare spelplan. I deklarationen uppdras EDA att ta fram en plan för hur detta arbete ska bedrivas.