Natos strategiska koncept
Vid toppmötet i Lissabon den 19 november 2010 antog Nato ett nytt så kallat strategiskt koncept. Konceptet är tänkt att ge en övergripande inriktning för alliansen, hur den skall utvecklas och hur medlemsstaterna ska kunna reformera sina försvarsstrukturer.
Konceptet avser anpassa Nato till de förändringar i omvärlden som skett sedan det senaste konceptet antogs 1999 till exempel attentaten den 11 september 2001, nya medlemsstater i Nato, kriget mellan Georgien och Ryssland i augusti 2008 samt Natos omfattande engagemang i Afghanistan.
Konceptet som publicerades i samband med toppmötet i Lissabon slår fast att Nato skall ha tre huvuduppgifter: kollektivt försvar, krishantering och samverkande säkerhet.
Kollektivt försvar
Medlemsländernas åtaganden att bistå varandra kvarstår och breddas. Konceptet talar inte, som tidigare var fallet, bara om väpnat angrepp utan om angrepp. Det kan alltså omfatta terroristhandlingar eller andra så kallade nya hot. Nato skall ha en avskräckningsförmåga baserad på såväl konventionella vapen som kärnvapen. Ett försvar mot ballistiska robotar ska byggas upp. Nato strävar efter att detta ska ske i samarbete med Ryssland. Rörande kärnvapen sägs att deras användning är extremt osannolik, men att Nato kommer att ha en avskräckningsförmåga baserad på kärnvapen så länge andra länder har dem.
Krishantering
Tendensen i dagens allt mer globaliserade och integrerade värld är att när väl katastrofen blir verklighet eller att hotbilden i något avseende höjs, blir följderna mer komplexa. För Nato innebär det att man måste utveckla mer anpassade krishanteringsinstrument.
Nato kommer att aktivt bidra till krishanteringsinsatser i omvärlden så som man gör för närvarande i bland annat Afghanistan, Kosovo, i Medelhavet och utanför Afrikas horn. Intressant att notera är att alliansen stärker förmågan att agera i alla faser av en kris genom att skapa en modest civil förmåga. Därigenom skall Nato kunna samverka med civila aktörer och, vid behov, självständigt planera och genomföra civila aktiviteter. Detta är en ny typ av civil förmåga som inte bör förväxlas med det Natos civila krisberedskapsarbete som är en separat planerings- och krishanteringsförmåga.
Samverkande säkerhet
En förutsättning för att Nato ska kunna utveckla en ny krishanteringsförmåga och för att kunna hantera allt mer omfattande kriser är globala partnerskap och bättre samarbetsformer med internationella organisationer.
Nato ska bidra till internationell säkerhet i samverkan med andra organisationer och länder. Rustningskontroll, nedrustning och icke - spridning pekas ut som viktiga instrument för att bidra till en säkrare värld.
Vad innebär det för Sverige?
I detta sammanhang lyfts partnerskapens betydelse fram som ett sätt att stärka internationell säkerhet och partnerländernas betydelse som bidragsgivare till Nato - ledda insatser (exempelvis ISAF och KFOR). Av särskild betydelse för Sverige är Natos vilja att utforma förhållandet till partnerländer mer flexibelt, efter deras behov och önskemål. En annan fråga som är mycket viktig för Sverige är vårt inflytande över de insatser där vi bidrar med personal. Det strategiska konceptet signalerar att partnerländer kommer att involveras mera aktivt i hur besluten avseende dessa insatser utformas - även om det i sista hand är Nato som fattar besluten.
Natos samarbete med FN och EU
Slutligen kan nämnas att FN:s och framförallt EU:s betydelse som samarbetspartner till Nato betonas i det strategiska konceptet. För Sverige är det viktigt att EU och Nato har ett nära och fungerande samarbete eftersom de bägge organisationerna delar samma utmaningar, har en överlappande medlemskrets och det finns ett ömsesidigt beroende mellan organisationerna. Det strategiska konceptet innehåller starka skrivningar om vikten av att utveckla samarbetet EU - Nato.
