Havspolitik inom EU
Liksom de flesta miljöproblem är situationen för Östersjön och Västerhavet gränsöverskridande. Östersjöns avrinningsområde befolkas av cirka 80 miljoner människor och vår havsmiljö påverkas av aktiviteter som sker långt in i Centraleuropa.
Genom de baltiska ländernas och Polens medlemskap i EU kommer ländernas miljöförvaltningar och miljölagstiftning successivt anpasssas mot EU:s regelverk. Det kommer att behövas mycket stora investeringar för att ytterligare minska utsläpp och föroreningar, effektivisera energisystemen och förbättra avfallshanteringen i Östersjöregionen.
EU:s ramdirektiv för en marin strategi är utgångspunkten för arbetet med marina frågor inom EU. Sverige arbetar aktivt med strategins mål om att uppnå god miljöstatus till år 2020. Sverige arbetar också framgångsrikt med EU:s strategi för Östersjöregionen som antogs under Sveriges ordförandeskap i EU, hösten 2009.
EU centralt för svensk havspolitik
En central utgångspunkt för svensk havspolitik är EU:s havspolitik. Kommissionen har tagit fram en åtgärdsplan som syftar till att visa hur olika politikområden kan samverka med gemensamma verktyg. En tidigare bristande koordinering av olika områden har haft negativa konsekvenser för havsmiljön och havsrelaterade aktiviteter.
Svensk havspolitik påverkas även av EU:s jordbruks- och fiskeripolitik. Inom dessa två områden sker nu stora förändringar i samband med EU:s budgetöversyn av samtliga verksamheter. Avsikten med denna översyn är att få till reformer och leder till en hållbar utveckling. EU:s politik bygger på att alla frågor som rör Europas hav påverkar varandra och att det regionala samarbetet kring havsfrågor bör stärkas. Detta betyder bland annat att Sveriges deltagande i regionala samarbeten som Helcom (Helsingforskommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö) och Ospar (Kommissionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten) förstärks ytterligare. Sverige prioriterar det regionala samarbetet och har varit pådrivande i arbetet med EU:s strategi för Östersjöregionen och Helcoms aktionsplan för Östersjön.
EU:s havspolitik och det marina direktivet
Genom det marina direktivet, som trädde i kraft i juli 2008, är målet att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020. För att skydda och bevara den marina miljön ska marina strategier tas fram och genomföras på nationell och regional nivå. Medlemsstaterna uppmanas att så långt som möjligt samarbeta inom ramen för etablerade regionala havssamarbeten. EU:s havspolitik tar sin utgångspunkt i Lissabonstrategin för sysselsättning och tillväxt samt slutsatserna om hållbar utveckling från toppmötet i Göteborg 2001.
EU:s strategi för Östersjöregionen
EU:s havspolitik tar sin utgångspunkt i Lissabonstrategin för sysselsättning och tillväxt samt slutsatserna om hållbar utveckling från toppmötet i Göteborg 2001. Havspolitikens ekologiska dimension utgörs av det marina direktivet, som trädde i kraft i juli 2008. Direktivet syftar till att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020.
För att skydda och bevara den marina miljön ska varje medlemsstat ta fram och genomföra marina strategier för sina marina områden i nära samverkan med de länder som gränsar till samma område. Medlemsstaterna uppmanas att så långt som möjligt samarbeta inom ramen för etablerade regionala havssamarbeten.
