Överträdelseärenden
Europeiska kommissionen (kommissionen) brukar man säga är fördragens väktare. En av kommissionens uppgifter är nämligen att säkerställa att bestämmelserna i den primära och sekundära unionsrätten följs (artikel 17.1 i EU-fördraget). För att kommissionen ska kunna fullgöra denna uppgift på ett effektivt sätt har den i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt getts möjlighet att föra fördragsbrottstalan mot medlemsstaterna i EU (artiklarna 258-260 FEUF).
En privatperson som anser att en medlemsstats lagstiftning inte stämmer överens med EU-rätten kan också klaga hos kommissionen, som då är skyldig att utreda klagomålet. Om kommissionen anser att klagomålet är välgrundat kan kommissionen inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten ifråga vilket kan leda till att talan väcks om fördragsbrott mot medlemsstaten vid EU-domstolen.
Ett överträdelseförfarande föregås normalt av ett informellt förfarande. Kommissionen för diskussioner med berörda ministrar och myndigheter i medlemsstaten för att ringa in problemet och förhoppningsvis kunna nå en lösning på problemet. Uppnås ingen lösning kan kommissionen besluta att inleda det formella förfarandet (artikel 258 FEUF). Kommissionen anordnar även direktivseminarier och s.k. paketmöten för att undvika överträdelser av EU-rätten. På direktivseminarier undersöker kommissionen och medlemsstaten tillsammans hur direktiv ska genomföras medan paketmöten hålls en eller ett par gånger per år i varje medlemsstat för att reda ut eventuella överträdelser av EU-rätten.
Formell underrättelse
Första steget i det formella förfarandet är att kommissionen sänder en skrivelse, en så kallad formell underrättelse, till medlemsstaten. Underrättelsen redovisar aktuella sakförhållanden samt uppgifter om vilka unionsrättsliga föreskrifter som kommissionen anser att medlemsstaten har handlat i strid med eller inte har uppfyllt. I artikel 258 FEUF uttrycks att medlemsstaten ska ha handlat i strid med fördraget, men enligt praxis avses här även sekundärrätt och gemenskapsrättsliga grundläggande principer. Medlemsstaten har efter den formella underrättelsen möjlighet att rätta sig efter kommissionens krav eller att upplysa den om sin inställning till påståendena. Medlemsstaten får en viss angiven tid på sig att besvara kommissionens påståenden. Fristen uppgår vanligtvis till mellan en och två månader.
Motiverat yttrande
När den berörda medlemsstaten har haft möjlighet att yttra sig över den formella underrättelsen och den angivna fristen har gått ut beslutar kommissionen hur förfarandet ska gå vidare. Är kommissionen fortfarande övertygad om att ett fördragsbrott föreligger tillställer den medlemsstatens regering ett motiverat yttrande. Detta utgör en sammanfattning av omständigheter, bevismedel och rättsliga överväganden som belyser det påstådda fördragsbrottet. Medlemsstaten anmodas att inom en bestämd frist upphöra med fördragsbrottet och att informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits i detta syfte. Inom denna frist har medlemsstaten en sista möjlighet att lösa tvisten innan saken går vidare till EU-domstolen.
Stämning
Om staten inte har vidtagit rättelse inom den frist som kommissionen har angivit i det
motiverade yttrandet kan kommissionen väcka talan vid EU-domstolen. Mer om detta finns att läsa under rubriken "Talan om fördragsbrott".
