EU:s Medelhavssamarbete - Unionen för Medelhavet

Barcelonaprocessen

Partnerskapet som inleddes i Barcelona november 1995, genom att utrikesministrarna i de då 15 EU-länderna och i 12 partnerländer i Medelhavsregionen antog en gemensam deklaration om nära samarbete på en rad områden. Detta kom att kallas Barcelonaprocessen. Partnerländerna utgjordes då av Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den palestinska myndigheten. Från 2007 kom Barcelonaprocessen att omfatta totalt 37 stater, det vill säga de 27 EU-länderna och tio partnerländer. Libyen var endast observatör. Sverige deltog aktivt i Barcelonaprocessen med ett klart fokus på frågor om demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, frihandel (inklusive jordbruksprodukter), miljö- och vattenfrågor, samt dialog mellan kulturer och civilisationer.

Unionen för Medelhavet

Baserat på ett förslag av Frankrikes president Nicholas Sarkozy beslutade EU 2008 att ge nytt liv och namn åt Barcelonaprocessen. Förändringarna fastställdes i deklarationen från toppmötet i Paris, samt i deklarationen från utrikesministermötet i Marseille samma år, då namnet ändrades till Unionen för Medelhavet (UfM).

I sin nya skepnad ska Euro-Med-samarbetet innebära en fördjupning av de politiska relationerna mellan EU och de södra partnerländerna, ett mer gemensamt ägarskap av de multilaterala relationerna och ett synliggörande av dessa relationer genom konkreta projekt som kommer befolkningen i regionen till del. Partnerskapet får också en ny skepnad och struktur, bland annat genom upprättandet av ett sekretariat i Barcelona med en generalsekreterare - Ahmed Masadeh från Jordanien - och sex biträdande generalsekreterare, samt regelbundna toppmöten.

Precis som tidigare genomförs minister- och expertmöten på en rad samarbetsområden. En väsentlig nyordning från Barcelonaprocessen är att UfM leds av två jämställda ordföranden, en från den nordliga kretsen, det vill säga EU, och en från de södra partnerländerna. Under de första två åren har det beslutats att det nordliga ordförandeskapet delas mellan EU:s ordförandeskap och Frankrike. Det sydliga ordförandeskapet innehas av Egypten. Unionen för Medelhavet omfattar totalt 43 länder - sedan Barcelonaprocessen har Bosnien-Herzegovina, Kroatien, Monaco, Montenegro, Albanien och Mauretanien tillkommit.

Euro-Med-samarbetet får genom Unionen också en tydlig projektdimension - sex särskilt prioriterade områden för arbetet har pekats ut i annexet till Parisdeklarationen:

• rening av Medelhavet,
• upprättande av transportvägar till havs och på land
• räddningstjänst för att bekämpa och bemöta natur- och andra katastrofer,
• alternativ energi - särskilt solenergi,
• högre utbildning och forskning,
• stimulans till små och medelstora företag

Gazakonflikten vid årsskiftet 2008-2009 innebar att verksamheten inom Unionen sköts upp under första halvåret 2009. Under det svenska ordförandeskapet kom mötesverksamheten igång igen. Sekretariatet kommer förhoppningsvis kunna inleda sin verksamhet under 2010.
Det svenska engagemanget kommer även i fortsättningen att betona frågor om demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, frihandel som inkluderar jordbruksprodukter, miljö- och vattenfrågor samt dialogen mellan kulturer och civilisationer.

EU:s associeringsavtal med partnerländerna

EU:s grannskapspolitik (The European Neighbourhood Policy, ENP) är ett komplement till den multilaterala Unionen för Medelhavet. Alla länder som ingår i grannskapspolitiken har ingått i associeringsavtal med EU. Med undantag av Syrien har alla avtal trätt i kraft. Förhandlingarna med Syrien slutfördes hösten 2004, men avtalet har ännu inte undertecknats.

EU:s Medelhavsbistånd

Biståndsinstrumentet för alla EU:s grannländer i både öst och syd, kallas ENPI (European Neighbourhood Partnership Instrument). Detta bistånd beräknas under perioden 2007-2013 att uppgå till totalt ca 11 miljarder euro, varav ungefär 80 procent väntas gå till Medelhavsländerna.

Parlamentariskt samarbete

I december 2003 beslöts att upprätta en rådgivande parlamentarisk församling för Euro-Med-samarbetet - Euro-Mediterranean Parlamentary Assembly, EMPA. Församlingen höll sitt konstituerande möte i Aten i mars 2004. Därefter har ordinarie plenarmöten hållits i mars varje år.

Dialogen mellan kulturer

Euromed-samarbetets Anna Lindh-stiftelse för dialog mellan kulturer och respekt för mångfald, Anna Lindh Foundation, ALF, har sina lokaler i Svenska Institutet i Alexandria och i det egyptiska Alexandriabiblioteket (Bibliotheca Alexandrina). Stiftelsen invigdes i april 2005 och är en viktig aktör i Euro-Medsamarbetet. Verksamheten består framför allt i att involvera det civila samhället i de regionala initiativ stiftelsen leder, i syfte att förbättra förståelsen mellan folkgrupper och religioner, med betoning på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Stiftelsen stödjer också lokala initiativ på nämnda områden, samt fungerar som ett information- och upplysningsscenter för UfM. I vart och ett av de 43 deltagande länderna har upprättats ett nationellt nätverk av enskilda organisationer och andra dialogintresserade. Det svenska nätverkets kontaktpunkt är Statens museer för världskultur i Göteborg.