Det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009

Ordförandeskapet präglades av två övergripande frågor:

• klimatutmaningen och
• den finansiella och ekonomiska krisen.

Lissabonfördragets ikraftträdande och tillhörande institutionella frågor krävde också stora ansträngningar. Dessutom antogs Stockholmsprogrammet, Östersjöstrategin sjösattes och EU:s roll som global aktör stärktes.

Vad ville regeringen uppnå med ordförandeskapet?

Regeringen har som ambition att Sverige ska vara en aktiv och pådrivande kraft i EU. Ordförandeskapet var en unik chans för Sverige att leda och påverka arbetet med viktiga EU-frågor.

Målet var att:

• genomföra ett effektivt, öppet och resultatinriktat ordförandeskap i hela Europas intresse.
• driva EU:s gemensamma sakfrågor och de svenska prioriterade frågorna framåt.
• stärka Sveriges roll i EU, tjäna EU:s intressen och stärka EU:s roll som global aktör.

Arbetsprogram framtagna inför det svenska ordförandeskapet

Arbetsprogram för det svenska ordförandeskapet

Regeringen tog fram ett eget arbetsprogram för den svenska ordförandeskapsperioden, ett så kallat sexmånadersprogram. Programmet innehåller regeringens övergripande prioriteringar för ordförandeskapet och prioriteringar för varje rådskonstellation. De två viktigaste utmaningarna för ordförandeskapet var att hantera klimatfrågan och den ekonomiska krisen. EU:s Östersjöstrategi, Stockholmsprogrammet och EU som global aktör var också viktiga prioriteringar. Därtill var ambitionen att få Lissabonfördraget på plats, något som kom att kräva mycket stort arbete.

Sveriges program gällde perioden 1 juli till den 31 december 2009. Det finns som pdf under Ladda ner.

18-månadersprogrammet

Från och med 2007 arbetar tre påföljande ordförandeländer ihop i ett så kallat triosamarbete. Sverige utgjorde en trio tillsammans med Frankrike och Tjeckien. Trion tog fram ett gemensamt arbetsprogram, 18-månadersprogrammet, för perioden juli 2008-december 2009. Det finns som pdf under Ladda ner.

Arbetet som ordförande

Ordförandeskapets uppgift är att dels leda arbetet i ministerrådet, dels representera ministerrådet gentemot de andra institutionerna (t.ex. Europaparlamentet och Europeiska kommissionen). En viktig funktion som ordförande är att hitta kompromisser som alla länder kan acceptera. Under det svenska ordförandeskapet ledde Sverige också Europeiska rådets möten, dvs. toppmöten med EU:s stats- och regeringschefer, samt att det svenska ordförandeskapet representerade EU gentemot andra länder och internationella institutioner. I och med att Lissabonfördraget har trätt ikraft, har dessa uppgifter nu flyttats från ordförandeskapet till ordföranden i Europeiska rådet, Herman Van Rompuy, respektive till den höga representanten, Catherine Ashton, som valdes vid toppmötet den 19 november 2009.

Utöver att agera ordförande under mötena, ansvarar ordförandeskapet för att ta fram dagordningar för mötena och för att arbetet förs framåt så att beslut kan fattas. Det innebär att mycket av jobbet går ut på att hitta kompromisser som gör att gemensamma beslut kan fattas.

Ordförandeskapet ska vara opartiskt. Det innebär att ordförandelandet inte ska driva egna nationella ståndpunkter eller aktivt ta ställning för enskilda medlemsländers positioner. Uppgiften innebär istället att söka gemensamma lösningar och överenskommelser och driva frågorna på EU:s dagordning framåt.