Europas försvarspolitik
EU har sedan 2001 en gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Den syftar till att utveckla unionens förmåga att förebygga och hantera kriser och konflikter utanför EU:s gränser. Detta görs via gemensamma miltära insatser men också civila humanitära räddningsinsatser.
Varför tillkom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken?
Formandet av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken kan spåras till krigen i före detta Jugoslavien under 1990-talet. Dessa blottade ett starkt behov av ett europeisk och samstämmigt instrument för hantering av olika typer av kriser och konflikter.
Struktur
Inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken finns en struktur bestående av kommittéer och arbetsgrupper som alla arbetar för att implementera politiken. Det rör sig om allt ifrån framtagande av gemensamma materielprojekt till beslut om blivande insatser. Viktigt att betona här är att försvarspolitiken är ett mellanstatligt samarbete, vilket innebär att medlemsländer själva har beslutsrätt om huruvida de ska delta och i vilken utsträckning. Det handlar således inte om en europeisk armé.
Säkerhetsstrategi som stomme
År 2003 passerades en milstolpe när EU för första gången presenterade en gemensam en säkerhetsstrategi. Där fastställdes en omvärldssyn i säkerhetsrelaterade frågor samt hur EU vill att de strategiska målsättningar ska utformas. Här identifierade man de största hoten och hur man ska arbeta för att möta dessa. Strategin ger medlemsstaterna en gemensam politisk utgångspunkt, och skapar möjligheter att bättre kommunicera EU:s ståndpunkter gentemot andra länder.
