"Frihandel motverkar krisen"

Under det svenska EU-ordförandeskapet har vi för avsikt att slutföra förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaterna. Ett sådant avtal skulle bidra till ökad handel med en av EU:s viktigaste exportmarknader, skriver handelsminister Ewa Björling (M), som idag deltar i en internationell konferens i Lund om relationerna mellan EU och Gulfstaterna.

Varje dag talas det om den ekonomiska krisen. Världshandeln sjunker för första gången på många år och den svenska exporten backar. En man jag talade med nyligen uttryckte det på följande sätt:

"Godstågen genom Sverige går både med lättare last och är färre i antal. Det tyder på en kraftigt minskad handel med andra länder."

En målande beskrivning som dessvärre också är sann.

Ett viktigt verktyg för att motverka den ekonomiska krisen är handelspolitiken. Fler frihandelsavtal som tar bort dyra tullkostnader mellan oss och andra länder skulle, tillsammans med bekämpning av andra handelshinder, underlätta mycket för att få fart på vår internationella handel igen.

Det är därför viktigt att driva på de frihandelsförhandlingar som finns på agendan mellan EU och andra regioner. Ett av dem, avtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, GCC, har vi för avsikt att tillsammans med EU-kommissionen föra närmare ett avslut under det svenska EU-ordförandeskapet.

Det är inte någon lätt uppgift: förhandlingarna har pågått i snart tjugo år, ett jubileum jag inte gärna vill fira.

Idag deltar jag i en konferens i Lund om relationerna mellan EU och GCC som arrangeras av Gulf Research Center och Center for Middle Eastern Studies vid Lunds universitet. Både internationella akademiker och praktiker kommer att delta. Naturligtvis kommer jag att ta upp frihandelsförhandlingarna mellan EU och GCC.

Handelsorganisationen GCC består av Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Bahrain, Kuwait och Oman. GCC-länderna är rika på grund av inkomster från olje- och gasexport. Tillsammans har de 60 procent av världens kända oljefyndigheter. Länderna är även stora importörer och utgör tillsammans en av EU:s största exportmarknader. Sveriges export har sedan 2005 nästan fördubblats och uppgår idag till cirka tjugo miljarder kronor.

Ett frihandelsavtal mellan EU och GCC skulle ge lägre tullar och lägre priser för konsumenterna. Dessutom leder ökad internationell handel och konsumtion till ett större flöde i ekonomin vilket bidrar till att vända den ekonomiska krisen. Detta är vi från EU och GCC överens om.

Det finns däremot två frågor som behöver diskuteras ytterligare. Den ena berör den klausul som handlar om mänskliga rättigheter. Frågan gäller inte om en sådan klausul skall finnas eller inte utan hur den skall utformas.

Den andra, mer svårlösta, frågan gäller GCC:s exporttullar. Idag existerar inte exporttullar i handeln mellan EU och GCC. Problemet är att GCC vill kunna införa exporttullar på vissa nivåer och under vissa förutsättningar. Saudiarabien har föreslagit att frågan exkluderas från frihandelsavtalet. Detta kan inte EU acceptera då det inte blir så mycket frihandel kvar i avtalet om man inte reglerar införandet av nya tullar.

Även inom Världshandelsorganisationen, WTO, förhandlar vi om ett frihandelsavtal, den så kallade Doharundan, som skulle gälla för alla WTO:s medlemmar, idag mer än 150 länder och fler knackar på dörren. För närvarande har dessa förhandlingar kollapsat på ministernivå och diskussionerna handlar nu om på vilket sätt förhandlingarna skall föras vidare.

Om Doharundan misslyckas kommer världshandeln att minska med ytterligare 7,7 procent och världsekonomin att drabbas av kostnader på över tusen miljarder dollar. Om Doharundan däremot kan avslutas innebär detta ytterligare några tusen kronor i plånboken för varje hushåll i EU varje år. Det finns signaler om att förhandlingarna skulle kunna starta igen under det svenska EU-ordförandeskapet nästa halvår.

Då det ser svårt ut att inom kort avsluta Doharundan är det angeläget att få till stånd ett frihandelsavtal med GCC.

Samarbetet mellan EU och GCC handlar om mer än frihandel. Under det senaste mötet i Oman för en dryg månad sedan höll jag tal om situationen i Irak. Andra områden som diskuterades var mänskliga rättigheter, situationen i Jemen, piratdåden utanför Somalia, ekonomiska krisen, klimatfrågor och den interkulturella dialogen.

Den interkulturella dialogen ser jag som särskilt intressant. En stor del av den dialogen förs genom handelsutbytet med GCC-länderna - som faktiskt är några av EU:s närmaste grannar.

Handelsutbyte leder också till utbyte av idéer och åsikter. Ett utbyte som bidrar till en tryggare och mer välmående värld med större respekt för varandras olikheter och också möjlighet att i större utsträckning se våra likheter.

Konferensen i Lund utgör ett steg på den vägen.