Debattartikel
Dagens Industri 17 november 2009
Ewa Björling, Handelsminister
Medvedev på väg till WTO
Ryssland står inför ett vägskäl, politiskt och ekonomiskt. I den ena riktningen skymtar öppenhet, samarbete, växande handel och ett mer dynamiskt näringsliv. I den andra riktningen syns mer slutenhet, isolering och ett allt större råvaruberoende.
I förra veckan höll president Dimitrij Medvedev - som i morgon besöker Stockholm för att delta vid toppmötet mellan Ryssland och EU - ett stort linjetal. Hans vision stod i kontrast till den utveckling vi sett i Ryssland de senaste åren. Fokus låg på ett mer öppet, modernt och transparent Ryssland, där kunskap och teknik framhävs och råvaruberoendet bryts.
Ett av de tydligaste sätten som Ryssland kan visa att de verkligen menar allvar vore att intensifiera ansträngningarna för att avsluta de förhandlingar om medlemskap i världshandelsorganisationen WTO som har pågått sedan 1993. WTO:s regelverk, tvistlösningssystem och reformverktyg skyddar konsumenter och företag från godtycklig statlig inblandning. Det skapar rättvisare förutsättningar för investeringar och handel, och därigenom bättre förutsättningar för tillväxt och utveckling. En sammanställning från Världsbanken över de ekonomiska konsekvenserna av ett ryskt WTO-inträde pekar på att landets tillväxt skulle stärkas med runt 2 procent årligen. Investeringarna i Ryssland beräknas kunna öka med 10 procent.
Det är sant att ett WTO-medlemskap minskar medlemmarnas handlingsutrymme. Men den minskade makten att införa handelshinder, begränsa avtalsfrihet och diskriminera investerare går tillbaka till medborgarna och företagen. Det internationella handelssystemet kan därför liknas vid en internationell konstitution. En andra försvarslinje mot ekonomisk nationalism, protektionism och stängda gränser. Det är därför WTO-medlemskapet är ett så viktigt instrument för varje land som vill modernisera den egna ekonomin. Sedan juli 2007 har Ryssland steg för steg höjt exporttullarna på rundvirke. Det har slagit hårt mot sågverksindustrin i Finland och Sverige, men även drabbat de ryska skogsprovinserna. Eftersom kapaciteten att förädla all den skog som avverkas i Ryssland saknas har stora resurser gått till spillo. Det har lett till stigande arbetslöshet och ekonomiska problem. Troligtvis var det insikten om detta som gjorde att den sista planerade höjningen av tullen på 330 procent har skjutits upp vid ett antal tillfällen. WTO är ingen helförsäkring mot protektionism, även om strävan är att göra systemet bättre och nå ett nytt globalt frihandelsavtal 2010. Den typ av skadliga tullhöjningar som Ryssland har ägnat sig åt på virkesområdet hade kunnat undvikas, eller begränsas, inom systemets ramar. Stabila regler för handel och investeringar är positivt för såväl EU som Ryssland.
Sverige välkomnar därför ett snabbt ryskt WTO-inträde. Får president Medvedevs nya reforminriktning genomslag i den praktiska politiken är jag övertygad om att vi kan hantera det fåtal stötestenar som ännu ligger i vägen.
