Debattartikel
Sydsvenskan 24 november 2009
Ewa Björling, Handelsminister
"Ashton ett utmärkt val"
EU:s stats- och regeringschefer har fattat ett utmärkt beslut genom att utse Catherine Ashton, den nuvarande handelskommissionären, till unionens förste höge representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, skriver handelsminister Ewa Björling (M).
Utnämningen var oväntad för de flesta. Så sent som i tisdags kväll diskuterade jag och Catherine Ashton EU:s handelsrelationer med Ryssland vid en sen middag i Stockholm. Nu går hon vidare mot nya utmaningar. Runt om i Europa tycks mottagandet av utnämningen ha varit ljumt. Den bitvis hårda kritiken kläds i ord som oerfaren, okänd och oprövad. Tongångarna känns igen från hösten 2008, då Ashton utsågs till kommissionär.
Även då misstog många Ashtons ödmjukhet för svaghet, hennes lyssnande inställning för eftergivenhet och hennes fokus på resultatinriktade förhandlingar för principlöshet. Men kritikerna fick fel. Redan under de hårda utfrågningarna i Europaparlamentet, som föregick inträdet i kommissionen, gick det upp för de flesta att en ny stjärna hade äntrat den politiska EU-scenen.
Trots att hon bara haft några få dagar på sig för att sätta sig in i de bitvis snåriga handelsfrågorna tog hon parlamentet med storm och godkändes med 538 röster mot 40. Sedan dess har Ashton under sin tid som handelskommissionär uppnått stor respekt inom handelspolitiska kretsar - inte bara i EU, utan i stora delar av världen. Enligt vissa bedömare har hon åstadkommit mer som kommissionär på ett år än vad hennes företrädare lyckats med på fem år.
Utifrån en principfast frihandelslinje har hon under den allvarligaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet stått emot det växande trycket på mer protektionism, slutenhet och stängda gränser. I EU:s förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal med länder i Västindien, Stilla havet och Afrika har hon introducerat ett nytt tonläge i förhandlingarna. Hennes arbete har präglats av respektfull samarbetsanda, något som inte minst länderna i Afrika länge efterfrågat. Förhållningssättet har lett till att flera betydelsefulla avtal undertecknats.
Våra viktiga transatlantiska förbindelser har tack vare Ashton inriktats på konstruktiv problemlösning. Flera seglivade handelspolitiska knutar har lösts upp. En uppgörelse har bland annat nåtts med USA i en tio år gammal tvist kring hormonbehandlat kött. Det så kallade banankriget - EU:s äldsta handelstvist som utkämpats mot ett antal bananproducerande länder i Centralamerika - har under Ashtons ledarskap i princip avslutats. En uppgörelse förväntas offentliggöras de närmaste dagarna.
I en rad frihandelsförhandlingar har Ashton visat prov på en imponerande förmåga att hitta lösningar på skiljaktigheter - både mellan olika EU-medlemmar och mellan EU och våra förhandlingspartners. Arbetet kommer inom kort att krönas av att det viktiga frihandelsavtalet med Sydkorea signeras och träder i kraft.
Catherine Ashton passar antagligen inte in i den mall som vissa mer traditionella politiker utgått ifrån när de letat efter EU:s första utrikesminister. Möjligen gör det att vissa känner sig besvikna.
Hon är ingen klassisk machopolitiker. Hon är lyssnande, ödmjuk och kompromissvillig, men samtidigt principfast, målmedveten och tålmodig. Hon representerar en ny sorts ledarskap, vilket jag är övertygad om är precis vad EU behöver.
