Nytänk behövs i miljöarbetet
Den förre ambassadören Lars-Göran Engfeldt avslutade sin tjänstgöring vid UD med att sammanfatta sitt mångåriga arbete med miljöfrågor i en bok. "From Stockholm to Johannesburg and beyond" heter den och är en exposé över miljöarbetet i internationella fora under 40 år.
Foto av Karin Grahn Wetter
Redan 1968 kom Lars-Göran Engfeldt i kontakt med den fråga som skulle prägla hans arbetsliv. Då arbetade han på FN-delegationen under Sverker Åström som då var FN-ambassadör. Det var då Sverige hade tagit initiativet till den första globala miljökonferensen som ägde rum i Stockholm 1972.
Lars-Göran Engfeldt arbetade aktivt med Riokonferensen om miljö och utveckling. 1998-2002 var han Sveriges miljöambassadör, då huvudfrågorna var det svenska EU- ordförandeskapet och toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg.
Hans studie över 40 års miljöarbete bygger på egen förstahandskunskap och förstahandskällor. Han har skrivit den ur ett diplomatiskt förhandlingsperspektiv.
Långsam krisinsikt
Hans slutsatser efter denna genomgång är dock inte enbart positiva. Det har tagit lång tid för världssamfundet att ta till sig allvaret i dessa frågor. Först nu, när vi ser fysiska effekter av klimathotet kommer krismedvetandet på allvar.
- Världen vore dock i en sämre position utan denna förhandlingsprocess, säger han. Processen har bidragit till ett paradigmskifte i människans syn på sig själv. Nu inser vi att vi är en del av ekologiska systemet. Omfattande lagstiftning på miljörättsområdet har också åstadkommits, men det finns många begränsande faktorer.
Den viktigaste handlar om att det finns för lite beredskap att faktiskt genomföra den överenskomna miljöagendan i praktiken, menar han. Kortsiktigt handlande med snäva nationella intressen i förgrunden är fortfarande normen.
Modernisering och nytt BNP-begrepp
- Det internationella systemet, som är uppbyggt för att hantera olika sektorer var för sig, fungerar inte. Man lyckas bara angripa problemen fragmentariskt.
- Det finns heller inte tillräckligt tryck i systemet att modernisera det, fortsätter han. Miljöfrågorna är inte integrerade i det samlade politiska och ekonomiska beslutsfattandet.
- Dessutom spiller hela Nord-Syd-problematiken över på alla uppföljningar efter Riokonferensen. Det finns en mycket stor förtroendekris här. Länderna i Syd upplever att de får ta konsekvenserna av problem orsakade av Nord utan att kompenseras för det.
- Våra styrsystem har stora svårigheter att hantera storskaliga förändringar. Men det finns inget annat alternativ än att börja hantera alla de olika kriserna med ett sammanhållet perspektiv.
- Vi måste få upp ett starkt krismedvetande i den allmänna opinionen i inflytelserika länder och de rikare industriländerna måste gå före. Och det måste till ett politiskt tryck på att gjorda överenskommelser verkligen genomförs. Här bör ett sanktionssystem införas för att öka detta tryck.
- Nord-Syd-schismen måste dämpas. Goodwill måste skapas hos länderna i Syd, t ex genom att länderna i Nord tar bort subventionerna på jordbruk och fiske.
- Det är avgörande att institutioner som Internationella Valutafonden och Världsbanken blir mer demokratiska. Och BNP-begreppet måste moderniseras så att det väger in ekosystemtjänstena, understryker Lars-Göran Engfeldt. Vi måste sätta ett pris på miljön.
- Men vi måste ha ett starkt hopp om lösningar, avslutar han. Det gäller särskilt den unga generationen. Vi får inte säga att det är hopplöst. För det är det inte.
