"I salong och med fältkängorna på"
Det diplomatiska arbetet har många fler former än vad som i allmänhet påstås. Årets Jonas Weiss-stipendiat, Andreas Tuvesson, ansvarig för UD:s sektionskansli i Tbilisi i Georgien är ett exempel på en diplomat med många färdigheter och stor fältmässighet.
Jonas Weiss-stipendiaten Andreas Tuvesson och Inger Wikström (som mottog hedersutmärkelsen i den israeliske författaren Amos Oz namn). På porträttet Jonas Weiss. Foto: Ingrid Palmklint/UD.
Motivet för hans utmärkelse är att "både i salong och med fältkängorna på ha agerat snabbt i svåra situationer och byggt ett brett nätverk av kontakter i en svårarbetad miljö".
Mitt under brinnande krig och en förestående rysk invasion var Tuvesson svensk representant i Georgien med ansvar att hantera inflygande utrikesminister tillika Europarådsordförande och samtidigt försöka ordna en organiserad utresa för svenska medborgare undan krigshandlingarna plus naturligtvis rapportering hem om situationen på marken, och kan det från Presstjänsten tilläggas, hantering av ett kompani tillresande svenska journalister.
Ett sektionskansli är inte en ambassad utan en liten diplomatisk representation för att ta hand om de viktigaste politiska uppgifterna. Tuvesson kom efter nyår 2008 och startade det svenska sektionskansliet.
- Verksamheten vid ett sektionskansli är lite oreglerad, det är en bra utbildning i det diplomatiska arbetet, tycker Tuvesson och säger med glimten i ögat att det är lite mer lättarbetat än ambassader.
Nu var inte Tuvesson någon duvunge när han kom till Tbilisi. Han anställdes i UD 1999 och har hunnit vara i Bryssel, Moskva och en kort tid på Försvarsdepartementet innan det blev Tbilisi.
Och värsta dagen på jobbet?
- Det var måndagen den 11 augusti när ryktena sade att ryssarna skulle ge sig på Tiblisi.
Andreas tänkte över sin situation och bestämde sig för att om inte ryssarna tog honom, det var ju ändå 2008 och den tiden borde tillhöra historien, skulle han fråga sin sambo om inte hon ville ta honom, och det gjorde hon. Nu är dom gifta och väntar barn.
Och vad är din diplomatiska drömpostering?
- Det låter som en klyscha men jag har den redan.
- Jag och min sambo sade efter Moskva att det som skulle intressera oss var just Georgien och så lunchade jag med en person på personalavdelningen som omedelbart reagerade på denna önskan eftersom det precis var aktuellt att öppna ett kontor där.
Och när UD:s kabinettssekreterare Frank Belfrage berättade om Andreas insatser i Georgien konstaterade han också att det är en önskan att sektionskansliet med tiden kan förvandlas till en riktig utlandsmyndighet, i praktiken en ambassad.
